Kriget har inget kvinnligt ansikte

Kriget har inget kvinnligt ansikte : en…

Vilken bok? Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj.

Var har jag fått tag på den? Grannstadens bibliotek.

Vad handlar boken om? Svetlana Aleksijevitj har sök upp kvinnorna som stred i Röda Armén under andra världskriget och intervjuat dem om deras minnen.

Vad tycker jag? Åtminstone får man ju en tankeställare, att de kvinnor som under de senaste decennierna börjat göra värnplikten här i Finland, de var ju långtifrån de första i världshistorien. Fast tiden har väl gått framåt så pass mycket att det numera är möjligt att få mensskydd även i armén, men hur det ligger till i en stridssituation vet man ju inte, då kan det ju vara kaotiskt. Gillar även att författaren inte gör någon skillnad på prickskyttar och kockar, den ena behövs såväl som den andra och alla får komma till tals. Och lite intressant är det att få veta hur de här kvinnliga soldaterna mottogs då kriget tagit slut och någon slags vanligt liv skulle levas.

En smakbit ur: Maken

Denna söndag läser jag boken som jag har tänkt delta i Kulturkollos bokdiskussion med. ”Maken” av Gun-Britt Sundström. Mera smakbitar ser man den här veckan hos Astrid Terese, http://www.astridterese.no

Maken by Gun-Britt Sundström

Älska och älska, det gör jag väl, men vad är det att prata om? Det ter sig för mig som fosterlandskärlek, lika onödigt och riskabelt som begrepp. Naturligtvis älskar jag det här landet över allting på jorden och jag skulle dö om jag inte fick bo här, jag älskar det för att det är hemma och skulle antagligen göra det även om det faktiskt inte vore ett av de bästa länder som finns att bo i, men för det är jag inte beredd att stå upp och sjunga nationalhymner eller vifta med blågula flaggor – fosterlandskärlek är tolerabel bara om den får vara underförstådd. Det är så jag skulle vilja ha det med Gustav: vara hemma med honom bara, utan att behöva babbla om det.

Det här är från s 81, och jag vet inte ännu vad jag ska tycka eller tro, men det här tycker jag låter lite som mig..

 

Alice Lyttkens

lyttkens

Vilken bok? Den venetianska spegeln av Alice Lyttkens.

Var har jag fått tag på den? Jag såg boken på ett loppisbord på en marknad i somras.

Vad handlar boken om? Det här är bok nummer fyra i en serie om Catrin Ambrosia, en ovanlig dam i Stockholm på 1780-talet. Och nej, jag har inte läst någon annan bok i serien, bok nummer fyra av sex är väl ett ställe så gott som något att börja? I den här boken har Catrin fått för sig att hon vill bli guvernant. Och så blir hon anklagad för att ha stulit ett halsband.

Vad tycker jag? Jag tyckte att jag någon gång borde läsa Alice Lyttkens. Och sen fanns det inte så värst mycket andra böcker jag var intresserad av på det där loppisbordet. Det är en njutning att läsa det gammaldags språket (hennes ljusa hår var förvisso inte kammat på flera dar/Inte ärnar du stanna kvar där/slutligen lovte Catrin). Däremot tror jag att man kanske skulle ha glädje av att läsa de andra böckerna i serien också. Så värst romantiskt blir det däremot inte, mest handlar det faktiskt om barnen som Catrin blir guvernant för.

Äntligen Bokbloggsjerka

jerka11

Jag som har svårt att förstå att det är fredag om jag inte kan delta i Annikas bokbloggsjerka, har känt mig lite vilsen de senaste veckorna när bokbloggsjerkan hållit sommarpaus. Så naturligtvis ska jag vara med denna gång! Dessutom kan man delta i en utlottning av bokaskar. Men det ska jag inte göra, jag vann ju faktiskt förra gången Annika hade utlottning, så jag tycker det kan vara någon annans tur.

Vad har du läst för spännande böcker i sommar? är veckans fråga.

En bok som definitivt kommer med är ”Oryx och Crake” av Margaret Atwood. Det enda jag kan säga om den är att jag absolut inte förstår varför jag inte läst den redan för länge sen.

Sen läste jag en Ian Rankin, ”Dead souls”. Och böckerna om Rebus, dom är ju alltid spännande.

Det får bli dom två som är mitt svar.

 

När man överraskar sig själv.

Ingen har ju missat det nya bloggkollektivet Kulturkollo?  (Och ifall du har missat, följ länken så hittar du dit!)

Jo. Dom ska samläsa ”Maken” av Gun-Britt Sundström. Den boken har jag inte hört talas om förr. Och när jag kollade in den lite närmare så lät den nog inte speciellt lockande heller. Fast sen var jag till biblioteket ett varv och nu sitter jag här med ett exemplar av boken. Vet inte riktigt hur det gick till. Det var en båt på omslaget till boken biblioteket hade, det vara kanske det. Eller så blev jag distraherad av någon bländande kärlekshistoria och den här boken kröp helt enkelt in i min kasse utan att jag märkte nåt.

20140828_110147

Så det verkar alldeles som om jag tänkt läsa den här boken tillsammans med Kulturkollot.

 

 

 

Anyone who says they have only one life to live must not know how to read books