
Idag är Mias helgfråga:
En del påstår att om man ”läser” ljudböcker så läser man inte. Vad tycker du?
Jag hade väldigt svårt att vänja mig med ljudböcker. År 2018 gav jag mig själv en utmaning för att bli vän med ljudboken, och det lyckades. Men jag lyssnar fortfarande rätt sällan på ljudböcker. En orsak till det är att jag till exempel inte har så lång väg till jobbet, så om jag kör bil är det nästan onödigt att knäppa på en ljudbok. Om somrarna cyklar jag ibland till jobbet, då blir det mer ljudböcker. Cykelturer och promenader lämpar sig utmärkt för ljudböcker. Ett annat tillfälle att lyssna på ljudböcker är då jag sitter och stickar, men jag ligger lite lågt med stickning nu också.

Men jag räknar absolut en bok som ”läst” om jag har lyssnat på ljudboken. Det är nog bara då i det skedet när man precis ska lära sig läsa och försöka träna upp sin läsfärdighet, då är det lite skillnad om man läser eller lyssnar. Men inte annars.
En annan sak är att böcker passar mer eller mindre bra som ljudböcker. Det är svårare att hålla reda på hopp i tiden och mellan olika personers perspektiv, om det är samma uppläsare, alltså. Lättare att hänga med i perspektivbyten om uppläsaren också byter. Och för mig är det oändligt mycket lättare att läsa tegelstenar än att lyssna på dem.