Tisdagstrion: Frukt eller bär

Vi börjar tisdagen på ett fruktbart sätt! Jag har för övrigt faktiskt startat den här dagen ganska aktivt, morgonsimning på simhallen och frukost i sällskap med lokaltidningen känns som en väldigt bra morgon. Nu ska det bli frukter och bär tillsammans med Ugglan & boken ännu innan arbetsdagen tar vid!

Smultron och svek av Eva Swedenmark och Annica Wennström har nog en av de bästa titlarna jag har träffat på. Inte så där jätteminnesvärd bok, men den innehåller en del matlagning och det gillar jag alltid att läsa om.

The Priory of the Orange Tree av Samantha Shannon var en för mig okänd fantasybok när jag bestämde mig för att delta i en kompisläsning ifjol.

Körsbärsträdgåden av Anton Tjechov läste jag alldeles för noggrant för jag skulle analysera den till en kurs i litteraturvetenskap i höstas. Jag vet inte om jag var så förtjust i själva vetenskapen, och överhuvudtaget är det lite svårt att läsa dramatik, mycket lättare att se på teater, men Tjechovs noveller gillade jag i min gröna ungdom.

Det blev min trio idag. Snart blir det dags att jobba lite också denna tisdag.

En smakbit ur Nattfalkarna

Den här söndagen läser jag den senaste delen i den evighetslånga serien om arkeologen Ruth Galloway. Orsaken till att jag började läsa den här serien en gång i tiden var att den utspelar sig i Norfolk, och staden King’s Lynn nämndes- jag har varit i King’s Lynn, visserligen bara på ett kort besök men ändå. Det var hur som helst ett lyckokast för jag har gillat i stort sett alla delar i serien.

Smakbiten kommer från s. 43:

”Black Dog Farm”, säger Tom Henry. ”Det måste syfta på den svarte varslaren. Sheringham, säger ni? Ja, det är hans marker.”
Tom i receptionen har jobbat i King’s Lynn så länge någon kan minnas. Och han är en outtömlig källa till kunskaper om Norfolks skrock och sedvänjor. Klockan är sex på morgonen och Judy och Nelson dricker kaffe i Toms lilla rum bakom receptionsdisken. Morgonskiftet börjar troppa in. Nelson har kallat till samling klockan sju.
”Den där har jag nog hört talas om förut”, säger Nelson.
”Varslaren är välkänd här i trakten”, säger Judy som också är född i Norfolk. ”Det är en jättestor hund som visar sig för en strax innan man dör.”
”Det stämmer”, säger Tom belåtet och räcker fram en burk med småkakor.

Liksom de flesta söndagar samlas smakbitarna ihop på Astrid Tereses mysiga blogg Betraktninger ~ tanker om bøker.

En omläsning och en omlyssning

Det är sällan jag läser om böcker numera. Jag läste inte A Christmas Carol den här julen, och det är flera år sedan jag plockade upp Wuthering Heights för att ens bläddra och läsa favoritställena i boken. Men så fick jag ett sånt sug efter Mariana Zapatas böcker. Kanske började suget redan i december när jag läste hennes Luna and the lie. Och suget gav sig inte. Jag har en bok av henne oläst, men det var inte läge att beställa böcker. The wall of Winnipeg and me har jag lyssnat som ljudbok, och jag är tacksam för att den fortfarande fanns på vår ljudbokstjänst, så jag lyssnade på den igen. Och jag var inte klar med idrottarna, för sen sökte jag fram From Lukov with love och läste om konståkning. På ett sätt matchade den bra Fredrik Backmans Vinnarna, is som is liksom, för det var den boken jag avbröt för att läsa Lukov. Jag både läste och lyssnade likadant som jag gjorde första gången, det vill säga mest inhalerade böckerna, och tog knappt någon paus alls i läsningen eller lyssnandet.

Om du ber mig om en rekommendation om romance kommer jag troligen inte att säga Mariana Zapatas böcker. Inte minst för att de har några problematiska drag. Mycket ofta är den kvinnliga huvudpersonen ”inte som andra flickor” och mycket ofta är den manliga huvudpersonen på gränsen till, eller långt över gränsen till, en sån man som man borde springa ifrån och inte emot när man ser honom. Fast Ivan Lukov är kanske den jag har minst invändningar mot. Aiden, the wall of Winnipeg, har också en slags ursäkt i och med att han antagligen befinner sig på autismspektret även om det aldrig sägs i boken. Men, problematiskt eller ej, det är så bra att läsa. Och lyssna på.

Vinnarna

Vilken bok? Vinnarna av Fredrik Backman.

Var har jag fått tag på den? Lånat på biblioteket.

Land (enligt mina kriterier författarens hemland): Sverige.

Vad handlar boken om? Den maffiga avslutningen på trilogin om Björnstad. Så den handlar om hockey. Eller så handlar den inte alls om hockey utan om livet. Eller så är det hockey som är livet. Åtminstone i två städer som finns djupt inne i en skog någonstans.

Vad tycker jag? Det tog mig underligt länge både att börja på och att läsa den här boken. Det finns flera orsaker. Ingen av orsakerna är boken själv. Det är den där känslan när man vet att något kommer att gå dåligt så man både vill och inte vill bläddra vidare. Det är den där känslan att när man läst boken så kommer man inte få veta något mer om Björnstad och personerna där. Det är också det att det inte passar att släpa med sig en tegelsten överallt dit man ska. Allt sammantaget så tog det mig en stund att läsa klart boken, och det blev flera avbrott när jag läste annat. Till och med lite omläsning av sånt jag läst förr. (Det blir antagligen ett inlägg om omläsningen imorgon)
Min upplevelse av boken kan sammanfattas i: Ja, såklart grät jag. Och dessutom: En värdig avslutning på trilogin.

Utmaningar: I Kaosutmaningen blir det utmaning nr 11, Läs en tegelsten (>500 sidor). Jag skulle kunna sätta den på nordiska grannländer också, för ur mitt perspektiv är den ju skriven i ett nordiskt grannland, men jag läser kanske något från Norge eller Danmark senare i år (Island blir det mer sällan) så kan jag ju välja den boken dit då och inte skilja mig så mycket från övriga som gör Kaosutmaningen. Eller så läser alla böcker från Finland till den här punkten, det kan jag ju inte göra.

Helgfrågan: Sortera bokhyllan?

Idag funderar Mia på hur vi sorterar bokhyllan.

Hur sorterar ni i bokhyllan?(gärna en bild)

Sanningen är ju att jag ligger ett par år efter med sorteringen i mina bokhyllor. I princip har jag en pockethylla sorterad i alfabetisk ordning, en hårdpärmhylla och en fackbokshylla, likaså i alfabetisk ordning.

Del av hårdpärmshyllan. Något överfull.

Vy över pocketböcker. Inte mindre full, den hyllan.

Böcker som borde få en plats någonstans.

Men det är sist och slutligen ganska trivsamt med bokhögar.