En smakbit ur Farväl DDR

I skrivande stund ser jag inget samlingsinlägg för smakbitarna den här söndagen. Det borde finnas på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det dyker kanske upp senare, eller så har det blivit sommarlov. Jag tänker hursomhelst dela en liten smakbit idag, jag har haft bloggpaus mer eller mindre hela midsommarhelgen hittills och nu kliar det i fingrarna efter att skriva här på bloggen.

Jag befinner mig djupt inne i den Östtyska staten och läser just nu ett kapitel om Erich Mielke och Stasi. Smakbiten kommer från sidan 64:

”Halt- stå stilla! Tysk gränspolis!” Uppmaningen gäller Rudi Thurow, som vill föra tre flyktingar, två män och en kvinna, till väst. Det är kvällen den 21 februari 1962 vid DDR-gränsen mot Västberlin. På den andra sidan lockar en ”frihetens ö”: Steinstücken, den västliga ”exklaven” i den delade stadens sydvästra hörn.
Spöklikt kommer två män i mörkret fram mot Rudi Thurow: det är gränssoldater på patrull utmed dödsremsan. Medan hans skyddslingar gömmer sig bakom ett träd ropar han ”Koda!” Tjugofemåringen känner till kodordet – han är underofficer vid gränspolisen- och är denna kväll i tjänst. Fullt uniformerad och med kpisten i remmen står han framför de båda gränsvakterna. De svarar med ”Gorgi” och gör regementsenlig anmälan till sin gruppchef. Thurow beordrar dem att besätta en postering 300 meter bort. Soldaterna går igen- och för Rudi Thurow och hans tre följeslagare ligger vägen öppen: Vägen till Steinstücken, vägen in i den amerikanska sektorn, vägen till friheten.

Som jag redan sagt känns det lite overkligt att det i år har gått 30 år sedan Berlinmurens fall, och massakern på Himmelska Fridens torg. Men overkligt eller ej, jag ligger i solen på sommarstugans terrass och läser, och har igen lite tid för mig själv.

 

Helgfråga om midsommar

Mias helgfråga ligger rätt i tiden och funderar på midsommar idag.

Jag tror jag börjar med bonusfrågan idag: Hur firar du midsommar? Vi och mina föräldrar är gemensamt värdar för ett stort midsommarkalas som firats ungefär ända sen jag var barn. Vartannat år firas hos oss, vartannat år hos våra sommarstugegrannar/vänner. Jag har just fixat lite på loftet där våra vänner ska sova. Till midsommarfirandet hör naturligtvis bastu, maten fixas enligt knytkalasprincipen, annat som ofta hör till är pilkastning, kanske boule eller andra lekar, lite sång, och många gånger en vandring genom skogen till en udde för att se solen gå upp över havet. Genom åren har vissa saker ändrats och vissa förblivit desamma. Till exempel brukade det ett tag höra till att övernatta i tält, men det har med åren förlorat sin charm. Eller om det någonsin hade någon charm?

Vilken bok ser du fram emot att läsa i midsommar? är den egentliga helgfrågan. Ja, om jag har tid till läsning, eller ja, jag kommer att ha tid till läsning ungefär från lördag eftermiddag och framåt, så ska jag nog läsa i den här boken:

Östtyskland, jag minns att det landet var lika självklart på Europakartan jag lärde mig i skolan som Jugoslavien och Tjeckoslovakien. Mycket länge sen, eller i mitt huvud alldeles nyss. När vårt midsommarkalas firades för första gången fanns nog Östtyskland tror jag. Alldeles nyss, eller för mycket länge sen.

 

Omslagsonsdag på en torsdag

Jag ägnade gårdagen först år jobb, och sen åt fixande inför midsommar. Men jag vill också vara med och söka efter broar på bokomslag! Följ länken så får du se om någon annan har hittat några broar.

Jag hittar inte några fler broar nu så här i arla morgonstund. Vet att jagb läste Dimmornas bro för länge sen, men den hade nog inga broar på omslaget om jag minns rätt.

En smakbit ur Frannie Langtons bekännelser

Det ser äntligen ut att bli en solig dag, och jag ska väl tillbringa en stor del av dagen i solen, men en smakbit ur min läsning hinner jag också med. Idag samlas smakbitarna på bloggen Betraktninger.

Från sidan 83:

Slaverimotståndarna frågar mig hela tiden: Vad gjorde de med dig, Frances? På vilka sätt led du? De tror inte att något av det kunde ha gjorts mot en om man inte blev tvingad. Jag minns en sak som Phibbah brukade säga: Finns bara två sorters vita mänskor i den här världen, barn lilla: dom som behandlar dig som skit och dom som vill du ska berätta för dom om den skit som dom andra gjort.
Vad skulle de säga om jag berättade för dem att jag klamrade mig fast vid Langton, till och med efter att vi kom hit? Att det var jag som följde efter honom? Åh de skulle springa sin kos! Ovanligt, otroligt. Men sant. De bryr sig bara om kött och blod, som om de är de enda saker som lider. Som om sinnet inte gör det.

Så, nu är det dags för lite sol och sommar!

 

Hur går sommarbokbingot?

Jag förstår att ni alla är spända på att få veta- hur går det med sommarbokbingot nu då?

Mystiskt djur: Mekanisk bläckfisk som stjäl strumpor var så mystiskt att jag bortser från att det tekniskt sett inte är ett djur. The watchmaker of Filigree Street-Natasha Pulley.

Bok med arbetare eller arbete: Utbrändhet relaterar ofta till arbetslivet. Våga vara rädd-Emma Holmgren.

Bok med bråkstakar: Eller åtminstone mer eller mindre infekterade relationer. För oss är natten ljus-Christoffer Holst.

Bok med slott eller borg: Mirrormask-Neil Gaiman. Det är nästan bara han som kommer på att en jonglör kan ha ett eget torn som flyger omkring, men att tornet försvunnit sedan jonglören och tornet blivit osams. Sen var det en flicka som blev fångad i ett slott också.

Spelplanen hittade jag alltså i gruppen Sommarbokbingo 2019 på Facebook.