Helgfrågan: mellanspel

Det är kväll, jag har varit på vinprovning, cykeltur och sen simmat i havet, så nu börjar det bli ganska sent. Men lite helgfråga ska jag svara på innan natten.

Vad tycker du är för mycket mellanspel i böcker?

Det där är en svår fråga. Det är nämligen så att det gör inte så mycket med mellanspel om det är bra skrivet. Mia nämner själv att det finns deckare där det är så mycket sex att man glömmer mordet. Jag är ju en inbiten romanceläsare och som sådan rätt ”härdad” då det kommer till sexscener. Med det sagt så vill jag säga att om inte sexscener har en vettig plats i böcker och inte alls på något sätt passar in i handlingen för övrigt, då kan författaren lika väl lämna bort sexscenerna. Å andra sidan, en extremt töntig sexscen kan ju ge den dagens goda skratt, så det är ju det..

Jag skulle nog säga att jag reagerar mest negativt på infodumpning. Jag läser också mycket historiska böcker, och om man då tar en historisk deckare till exempel är det en fin linje mellan tillräcklig bakgrundsinformation och för mycket. Jag skulle säga som generellt råd till författare att läsare som vill veta mera har alla möjligheter att ta reda på mera utanför bokens gränser, till och med en lista bak i boken på möjliga ställen där man får veta mera kan ha sin plats, men det är väldigt svårt att få all den fina informationen författaren fick fram när hen gjorde sin research att passa in i bokens handling. Sånt kan få mig att tappa läsflytet.

Bonusfråga: I helgen ska det bli fint väder enligt SMHI, vad ska du hitta på?

Jag tycker jag hittat på alldeles tillräckligt mycket redan idag fast det inte är helg än! Jag har aldrig varit på vinprovning förr, och det provade jag ikväll. Sätt en lite längre cykeltur och en liten simtur i havet på det så räcker det alldeles bra för flera dagar. Det är till och med så att jag planerat en rätt lugn helg med mina ”små” pojkar, ända till söndag kväll då det är min tur att vara värdinna för vår bokklubb. Kanske lite bastu, kanske lite hallonplockning kan finnas på programmet, och helt säkert lite läsning.

Tisdagstrion: Favoriter från barndomen

Nu är det tisdag. Idag ska tisdagstrion handla om favoriter från barndomen. Ens minne kan verkligen fungera på underliga sätt. Jag hade en favoritbok i dagis som jag inte alls längre minns vad det var för en bok, bara att den handlade om ugglor, och att det fanns många fina ägg i boken. Men jag har inte sett den boken någonstans efter det.

Men klart jag hade andra favoriter!

God natt, Alfons Åberg kunde jag nästan utantill redan som barn. Och sen efter att ha läst den otaliga kvällar för mina egna pojkar så har den nog för evigt etsat sig in i mitt minne. Här är Alfons Åberg, fyra år. Han är snäll ibland, och busig ibland..

Som jag minns det fick jag böckerna om Flambards till jul en gång och tillbringade jullovet med att läsa dem. Nu är ju minnet lite opålitligt ibland, men det var i alla händelser vinterväder när jag läste dem. Ni kan tänka er så glad jag blev när jag hittade trilogin om Flambards i bokmagasinet på jobbet, mina egna exemplar har för länge sen försvunnit.

Den här boken var också en favorit. Jag tror det delvis beror på att den rimmar. Annars vet jag inte riktigt vad som lockar med den här busiga bebin. Ja, bilderna är fina också förstås.

Det blev två favoriter från när jag var riktigt ung, och en från när jag var lite äldre.

Morden på Mörkö

Vilken bok? Morden på Mörkö av Samuel Karlsson.

Var har jag fått tag på den? Lånat på biblioteket.

Vad handlar boken om? Jessica Jackson är en polis. Hon ska flytta tillbaka till holmen hon föddes på, och har planer på att ta ledigt från polisen och starta ett mikrobryggeri. Men en död man flyter in i land på ön, och Jessica får avbryta sin ledighet. Så försvinner en flicka efter en fest, och det blir mer och mer mystiskt. Ja, det verkar som om alla ljuger.

Vad tycker jag? Jag blev fångad genast från början och sidorna bara flög förbi. Jag tyckte det var en spännande bok, jag kunde inte räkna ut hur det hängde ihop i förtid, men det kan jag i och för sig sällan, och jag tyckte mycket om Jessica. Jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen när den kommer i höst!

En smakbit ur An offer from a gentleman.

Det regnar och blåser och jag har redan sänt iväg sönerna till skolan inför nästa vecka. Jag läser en bok, och lyssnar på en annan just nu. Vanligen brukar det bli en smakbit ur boken jag läser, men den här veckan är det Mikko Porvalis Kadonneen kaupungin varjo (en tänkbar översättning är Den försvunna stadens skugga), och jag har en känsla av att inte väldigt många som läser smakbitar kan finska. Jag fick inspiration till den här boken i och med att Ugglan & boken har finska som månadens språk, och när det är rätt länge sen jag läst någon bok på finska så tänkte jag passa på. Dessutom var Mikko Porvali på författarbesök till biblioteket där jag jobbar för två veckor sen, han har verkligen koll på sin historia, men så skriver han ju mest faktaböcker också. Tyvärr har den här tredje boken i serien om poliserna Eckert och Kähönen börjat mer som en faktabok än som en deckare, det har blivit lite faktatungt, men grundhistorien har förutsättningar att bli spännande. Nå, det om boken jag INTE ger en smakbit ur.

Just nu lyssnar jag på An offer from a gentleman av Julia Quinn, tredje boken i serien om Bridgertons. Den börjar lite som en Askungesaga, komplett med elak styvmor och styvsystrar. Jag är lite osäker på sidnumrering eftersom det är en ljudbok, men det är ganska i början.

She slid a slim volume of poetry off the shelf and returned to her chair, swishing her rather unnattractive skirts before she sat down.
Benedict frowned. He’d never really noticed before how ugly her dress was. Not as bad as the one Mrs. Cabtree had lent her, but certainly not anything designed to bring out the best in a woman.
He ought to buy her a new dress. She would never accept it,of course, but maybe if her current garments were accidentally burned…
”Mr. Bridgerton?”
But how could he manage to burn her dress? She’d have to not be wearing it, and that posed a certain challenge in and of itself…
”Are you even listening to me?” Sophie demanded.
”Hmmm?”
”You’re not listening to me.”
”Sorry,” he admitted. ”My apologies. My mind got away from me. Please continue.”

Jag får säga att jag inte är helt förtjust i den här hjälten, av orsaker som inte syns i den här smakbiten, men hoppas att han kanske tar sig mot slutet. Jag gillade de två första delarna i serien, så det finns hopp.

 

 

Helgfrågan bokhyllesortering

Idag är det frågan om boksortering i Mias helgfråga.

Hur sorterar ni böckerna i era bokhyllor? 

Det är egentligen ganska hemskt, men här på sommarstugan har jag inga bokhyllor, Jag har några böcker som finns inne i ett skåp, men de flesta ligger i högar ovanpå ett annat skåp. En hög för biblioteksböcker, en (okej då, två eller tre) för egna olästa och en för böcker jag läst som jag tänker ta hem till ”vanliga” huset.

I vårt bostadshus sorterar jag böcker i 1. skönlitteratur med hård pärm, 2. skönlitteratur pocket och 3. fackböcker (egentligen gillar jag den engelska termen nonfiction bättre) och annat lite mer udda. I de tre grupperna står böckerna i alfabetisk ordning. Sen finns några väldigt tjusiga böcker i hyllan i vardagsrummet, men den är inte byggd till bokhylla och håller inte för så många böcker. Men eftersom det är dumt att ha en hylla och inte ha böcker i den, så får några stå där mer som prydnad. Vid min säng finns också en hylla, egentligen tänkt lite som nattduksbord, men där har jag en del av mina olästa böcker också. Och sen finns en del olästa böcker i hyllan ovanför mitt skrivbord. Orsaken till att jag har mina olästa böcker utspridda på det här viset är ju att jag ska kunna lura mig själv att jag inte har så  många olästa böcker utan att jag definitivt behöver fler.

 

Någon gång när jag hade fotograferat bokhyllorna hemma.

Bonusfrågan: Vad är det bästa med hösten?

Jag är ju en höstmänniska. Jag tycker om att löven blir gula och röda. Jag tycker om att himlen är hög och klar. Jag tycker om att det finns svamp i skogen. Jag tycker om att springa genom lövhögar, det prasslar så fint och löven flyger så härligt omkring. Jag tycker om när jag kan plocka äpplen från vårt träd. (Jag har fler än ett äppelträd, men de övriga är så nya att på dem kommer kanske ett eller två äpplen). Jag tycker om den där känslan jag har att nu börjar något nytt, det är väl från att man började i en ny klass i skolan på hösten antar jag. Jag tycker om allting ungefär ända till oktober, då de sista trattkantarellerna är plockade och fruktansvärda november väntar. Och i år kommer vi bo kvar på sommarstugan åtminstone hela augusti, och jag ser egentligen ingen orsak att flytta till vårt vanliga hus i september heller, om det inte blir för kallt här. Det finns fördelar med att sönerna bor borta inne i veckorna också, inte BARA negativa saker, förr om åren har vi varit tvungna att flytta ”hem” för att det ska funka med skolskjutsar och så, men inte i år!