En smakbit ur Män utan kvinnor

33f52-6473057481_ce462009e6_o

Det är söndag, och jag ska göra som jag brukar och dela en smakbit ur min läsning. Vill någon veta vad andra bokbloggare läser den här söndagen ska man gå till bloggen Betraktninger där Astrid Terese samlar ihop smakbitarna.

Omslagsbild: Män utan kvinnor

Jag läser Män utan kvinnor, en novellsamling av Haruki Murakami. Och den läser jag främst för att i utmaningen månadens språk är språket japanska. Det, och så är det så att Haruki Murakami under en viss period faktiskt räknades till en av mina favoritförfattare, men nu har han skrivit väldigt många fler böcker och jag har inte hängt med alls i hans författarskap på senare tid.

Ur novellen ”Sheherazade”:

”I mitt förra liv var jag ett nejonöga”, sa Sheherazade i sängen en gång. Bara så där. Det var ungefär som om hon helt kort hade konstaterat att Nordpolen låg väldigt långt norrut.
Habara hade ingen aning om hur nejonögon såg ut och vad det var för sorts djur. Därför hade han svårt att reagera på det hon sa.

Vet ni varför det blev smakbiten idag? För att här i trakten är halstrade nejonögon en delikatess. Jag är kanske inte personligen så förtjust i smaken, men för somliga är det en läckerhet, och man får det inte så ofta heller så folk kan verkligen längta efter dem. Dessutom kallas de inte nejonögon här, här kallas de nätingar.

Annonser

Helgfrågan vecka 7

db4b8-fotoflexer_photo4

Idag funderar Mia på bokrea i veckans helgfråga.

Har du gjort någon bokreabeställning?
Vilket är ditt absoluta bästa rea tips för i år?

Bonusfråga: Brukar du kolla efter röda prislappar?

Nej, jag har faktiskt inte beställt några reaböcker. Jag har faktiskt rätt mycket oläst hemma nu, också sånt som jag verkligen mycket gärna vill läsa. Med det sagt, så hade bokhandeln i närheten av mitt jobb rea redan för ett par veckor sedan, och jag hade fått ett presentkort till jul, så då blev det något.

Mycket ovanligt att jag kommer ut från bokhandel med annat än böcker. Men denna mugg var ett mås-te! #tealoversunite #mås-te #bookstagram
Som ni kan se hittade jag en charmig temugg också. Jag bara mås-te ju ha den! (Även om det innebar en bok mindre..)
Röda prislappar då. Jaaa, jag kollar nog lite efter röda prislappar. Eller röda prislappar har nog en viss effekt på mig, ska jag säga, medvetet eller omedvetet.
That’s all I have to say about that. Som Forrest Gump sa.

Synd

Vilken bok? Synd av Robert Warholm.

Var har jag fått tag på den? Ett recensionsexemplar av författaren, tack så mycket!

Vad handlar boken om? Det här handlar om ett mordfall. Någon tar livet av klockaren i Frykeboda. Man hittar en lämplig gärningsman, tyvärr (tycker bland annat länsmannen) verkar han inte vara skyldig till mordet. Trots att det gått en hel del tid fortsätter de utreda fallet, men det verkar som att man aldrig kommer att säkert få veta vem mördaren är.

Vad tycker jag? Mordet är ju en sak, och ganska spännande, men bokens stora behållning för mig är den lilla byn, personerna i den och de historiska detaljerna. Just det där med den lilla byn, och att alla tycker att de känner varandra, tillför en del till mordhistorien förstås också, det måste ju nästan vara så att mördaren är någon man känner. Jag tycker ju om böcker som är snabblästa, det är den här. Språket tyckte jag var lagom gammaldags för att passa till historien. Tack vare dagen för läsro igår (instiftad av Finlands bokstiftelse), läste jag ut boken över helgen.

Boken gör ett rejält hopp från åren strax efter mordet på 1890-talet in på 1920-talet. När detta tidshopp ändå görs, skulle jag gärna ha fått veta mera om livet i byn också på 1920-talet, till exempel hur den första misstänkta och hans fru hade det då.

Ett plus också för att författaren i ett efterord förklarar vad i boken som kommer från det riktiga mordfall boken grundar sig på och var författaren använt sig av sin fantasi.

 

 

Lögn, förbannad lögn och..

Händelsevis är det dags att sammanställa årsstatistiken för fjolåret på mitt jobb.

“Reports that say that something hasn’t happened are always interesting to me, because as we know, there are known knowns; there are things we know we know. We also know there are known unknowns; that is to say we know there are some things we do not know. But there are also unknown unknowns- the ones we don’t know we don’t know.” Donald Rumsfeld

Jag är en av dem som sysslar med det.

“Whenever I read statistical reports, I try to imagine my unfortunate contemporary, the Average Person, who, according to these reports, has 0.66 children, 0.032 cars, and 0.046 TVs.”  Kató Lomb

Just nu lever jag alltså i ett stadium av lätt förvirring.

“Be careful of averages and how they’re applied. One way that they can fool you is if the average combines samples from disparate populations. This can lead to absurd observations such as:
”On average, humans have one testicle.” Daniel J. Levitin

Men det ska säkert gå bra.

Bildresultat för statistics jokes cartoons

 

En smakbit ur Synd och dagen för läsro.

Dagen för läsro firas idag. Jag har åtminstone hittills uppmärksammat dagen genom fridfullt läsande. Idag ska man inte heller störa andra som sitter och utövar läsro. Mot eftermiddagen blir det ändå kalas för vår gudson, och då kan det vara svårare med läsron.

Det är norska bloggen Betraktninger som numera samlar ihop smakbitar ur bloggares läsning på söndagar. Jag har börjat med Robert Warholms bok Synd nu i helgen, och tack vare dagen för läsro har jag kommit en bra bit.

Så här börjar boken:

Det är en helt vanlig onsdagskväll i Herrens år 1894, då klockaren i Frykeboda församling, Edgar Fredman, lämnar jordelivet. En yxa, i handen på en ogärningsman, klyver hans skalle och för honom till en värld som, enligt vad prosten skulle komma att säga i griftetalet, är mycket ljusare och vackrare än denna jordiska jämmerdal.