Fedra

Vilken bok? Fedra av Racine.

Var har jag fått tag på den? Läst på nätet, texten tillgänglig tack vare kurs i litteraturhistoria.

Land (författarens hemland enligt mina kriterier): Frankrike

Vad handlar boken om? Det här är ett drama, närmare bestämt en tragedi, och kan ses som ett bra exempel på franskklassicism.. Närmare bestämt är det Fedra, gift med Teseus, som är förälskad i Teseus son Hippolytos. Teseus försvinner, tros vara död. Fedra bekänner sin kärlek till Hippolytos. Hippolytos är inte intresserad, han har nåt på gång med prinsessan Aricia. Teseus dyker upp, inte alls död. Fedra blir nervös när hon avslöjat sig. Fedra och hennes tjänarinna kokar ihop att Hippolytos våldtagit henne. Teseus blir arg och begär Neptunus hjälp att döda Hippolytos. Teseus ångrar sig när han förstår att Fedras tjänarinna inte talat sanning. All slags tragedi utbryter på alla håll.

Vad tycker jag? Jag känner med den läsaren som kommenterade på Goodreads att såpoperor har inget att komma med i jämförelse med grekiska dramer. Och sen är det sällan i såpoperor som folk dör för att en varelse som är halv tjur, halv drake stiger upp ur havet och är mordisk. Så sett på det sättet är det fullt med drama. Det tar ju ner på stämningen lite att allt ska rimma, men jag har förstått att rimmen i det franska originalet är väldigt eleganta.

Utmaningar: Vet ni vad? Det finns en punkt i Kaosutmaningen som är ”läs ett drama”. Det här är minsann ett drama. Och det betyder samtidigt att jag ÄNTLIGEN har kryssat för tjugo punkter i Kaosutmaningen och klarat av den!

Tisdagstrion nej, nej, nej

Strängt taget var det inte ”nej, nej, nej” som var temat för dagens tisdagstrio. Ugglan & boken har temat ”Negation i titeln (inte, icke osv.)”. Nej, nej, nej var min tolkning.

Alyssa Cole är en romanceförfattare, men det här är mer av en thriller och vad som egentligen kan hända när ett område börjar attrahera byggfirmor som vill ”rusta upp” området.

Jamen vi tar väl den här igen, då- No one gets out alive av Adam Nevill. Bara för att det snart är Halloween och säsong för spöken.

Och så den här då, No rest for the wicked av Kresley Cole. Jag rekommenderar att man ska vara ordentligt intresserad av paranormal romance för att alls överväga den här boken. Men om man ÄR det, då är den här serien ett bra val.

Så har vi då no, no, no. Eller egentligen två no one och en no. Men det låter inte lika bra så jag bestämmer att det är no, no, no som räknas.

Vill ni ha ett musikaliskt inslag idag också? Vare sig ni vill eller inte, här kommer perfekt musik på veckans tema.

En smakbit ur Ett hov av dimma och vrede

Söndagen ligger solig och klar utanför mitt fönster och jag har tänkt få till en smakbit ur min läsning innan jag börjar ta itu med dagen.

Fler smakbitar finns som alltid hos Astrid Terese på bloggen Betraktninger~ tanker om bøker, följ länken och se vad bokbloggare läser den här första söndagen i oktober.

Jag var ju inte säker på om jag skulle fortsätta den här serien. Nå, nu är jag där och har börjat. Däremot kommer den här boken att få stå tillbaka för en annan bok nästa veckan, eller från idag, jag har en bokcirkelbok jag måste läsa NU och det betyder att den här blir pausad. Jag är egentligen för sent ute med bokcirkelboken, men jag får den nu idag och om jag gör en heroisk insats kanske jag klarar att läsa större delen innan träffen. Kombinerat med litteraturhistoria och att öva holländska till min kurs- jo, jag har nästa vecka fylld av saker att läsa!

Här kommer smakbiten, ett modetips (?) från sidan 204:

Rhys stod vid min sida med ett tveeggat svärd på ryggen och knivar fastspända vid benen. Han var klädd i vad jag antog var en illyrisk läderrustning, i samma stil som de Cassian och Azriel hade burit under middagen. De mörka byxorna var snäva, de fjälliknande skinnplattorna nötta och slitna, och den åtsittande jackan var anpassad efter vingarna som nu var helt utfällda.
Om hans klädsel inte hade avslöjat tillräckligt mycket om vad vi skulle göra idag – om mina egna, liknande kläder inte hade gjort det – så behövde jag bara ta en titt på berget framför oss för att förstå att det inte skulle bli behagligt.

Just nu i oktober 2022

Jag inser så här på kvällskvisten att det är första lördagen i oktober, och dags för just nu-utmaningen, utmaningen som överlevde bloggen där den startade!

Just nu läser jag: Jag har börjat på Ett hov av dimma och vrede av Sarah J Maas. Den boken kanske inte blir så representativ för vad jag annars kommer att läsa i oktober, jag har lite planer att det ska bli spöken och andra hemskheter. Eller när jag nu tänker efter, huvudpersonerna upplever en hel del hemskheter faktiskt, så kanske den passar riktigt bra in i oktoberläsningen.

Ja, och dessutom läser jag Racines Fedra. Av vilket ni kanske kan räkna ut att jag trillade dit igen och ska försöka fortsätta med litteraturhistoria också i höst, håhåjaja. Måste medge att jag är lite kluven till en lördagskväll i sällskap med franska 1600-talsskådespel, men nu har jag bäddat för en rad motsvarande lördagskvällar framöver.

Just nu tittar jag: Ikväll tittar jag på det här

Just nu lyssnar jag: Inte på så mycket, men det börjar ju vara dags för Lars Winnerbäcks nyponbuskar.

Just nu längtar jag: Precis nu befinner jag mig på sommarstugan, men annars längtar jag konstant hit. Vi får nog på längre sikt göra den här stugan mer vinterbonad.

Läst i september

Jag är fortfarande lite harmad över att jag flyttat in i ”vinterhuset” redan. Men det var den enda vettiga lösningen då maken numera är borta på jobb två veckor i sträck, och jag inte kunde begära att kattvakten/pepparkakspojken skulle bo i sommarstugan då jag också var borta. Det kräver lite attityd redan att gå ut på toa mitt i natten, till exempel, vilket man måste göra även om själva toan sen är en normal en och inget utedass. Och vi undviker att flytta katten fram och tillbaka för bara några dagar om det går. Och ja, jag HAR varit vid sommarstugan och skördat squash och morötter och plockat svamp och sånt.

September har annars varit en mycket boklig månad. Vi har haft två författarbesök på biblioteket där jag jobbar, och jag har varit till Göteborg och bokmässan. Sedan har har det ”vanliga” livet börjat igen som det gör i september, damkören övar igen och jag har två kurser i öppna högskolan i höst, en grundkurs i holländska och så fortsätter jag med litteraturhistoria.

Det här läste jag i september:

Det blå garnet – Karin Erlandsson
Mess – Dmitrij Gluchovskij
Red Queen – Victoria Aveyard
When Gracie met the grump – Mariana Zapata
The Sandman vol 6 – Neil Gaiman
Daisy Jones & The Six – Taylor Jankins Reid
Glöm bort din saknad – Ann-Luise Bertell
Mad about you – Mhairi McFarlane

Jag är nätt och jämnt i takt med min Goodreadsutmaning ännu, mest tack vare resan till bokmässan som bjöd på en hel del lästid. Bara en ljudbok. Om jag ska ha någon chans att slutföra Goodreadsutmaningen i år bör jag snarast börja lyssna betydligt mer på ljudböcker. Det är där jag kan hitta ytterligare lite lästid, tänker jag. Red Queen/Victoria Aveyard fick äran att vara en bok till min hyllvärmarutmaning, och Mess/Dmitrij Gluchovskij med sin mest röda pärm kryssade av en punkt i kaosutmaningen. Men nog är den seg i år, Kaosutmaningen. Ännu en bok som skulle passa in på någon punkt måste jag hitta för att klara den.
Vi går in i oktober med en viss känsla av att en hel del seghet och envishet krävs för att klara årets läsmål.