En smakbit ur: Helgon eller syndare

994cb-6473057481_ce462009e6_o

Värmen håller sig envist borta, men idag regnar det i alla fall inte. Jag vet inte om det är den frånvarande våren, eller om jag överdoserade romantiska fluffböcker tidigare i år, men jag läser skotska obehagligheter igen. Dock lite mindre obehagliga än förra söndagen, nu läser jag Ian Rankins ”Helgon eller syndare”. I den här boken förekommer både Rebus, Malcolm Fox och Siobhan Clarke, och fallet som undersöks har kopplingar till Rebus’ tidigaste dagar vid polisen.

Helgon eller syndare

Smakbiten från sidan 59.

Rebus satt i sin bil och stirrade på huset. Att han hade kört dit innebar att han inte kunde dricka, men bilen skulle underlätta om han blev tvungen att ge sig av i all hast. Det fanns inga moln på hinlen och månen framträdde tydligt. Temperaturen låg  bara på någon enstaka plusgrad och frosten glittrade på vägbanan. Rebus grep hårt om ratten med händerna. Han hade ännu inte sett någon gå in. Ljuset var tänt i bägge fönstren på bottenvåningen.

Inspirerad av vädret.

The rainy day

The day is cold, and dark, and dreary;
It rains,and the wind is never weary;
The vine still clings to the mouldering wall,
But at every gust the dead leaves fall,
And the day is dark and dreary.

My life is cold, and dark, and dreary;
It rains,and the wind is never weary;
My thoughts still cling to the mouldering past,
But the hopes of youth fall thick in the blast,
And the days are dark and dreary.

Be still, sad heart, and cease repining;
Behind the clouds is the sun still shining;
Thy fate is the common fate of all,
Into each life some rain must fall,
Some days must be dark and dreary

Henry Wadsworth Longfellow

Mitt bästa råd är: koka en kopp te, sätt er och stirra ut genom fönstret och föreställ er att ni är i Skottland.

MaddAddam

Omslagsbild: MaddAddam

Vilken bok? MaddAddam av Margaret Atwood.

Var har jag fått tag på den? Till min stora lycka fick jag en recensions-ebok från Norstedts. Tack!

Vad handlar boken om? En sjukdom spreds över världen, och alla människor dog. Eller nästan alla. Några överlevde, tillsammans med en slags människor som skapades med hjälp av bioteknik för att vara det nya och bättre alternativet. Det här är också historien om Toby, och hur hon blev den nya världens historiker.

Vad tycker jag? De två första delarna i trilogin utspelar sig under samma tidsperiod, men ur olika perspektiv. I den här delen knyts vissa händelser ihop, man får veta lite ”hur det gick sen” och så där. Det är kanske den minst intressanta delen av de tre, men samtidigt behövs den för att historien ska få ett slut. Det är helt enkelt en ”efteråt- bok. Det värsta och dramatiska har hänt, och nu får man helt enkelt försöka leva med det. Och det där med att den är den minst intressanta delen i trilogin: det är fortfarande Margaret Atwood som har skrivit, det är fortfarande väldigt bra läsning. Och trilogin som helhet är något av det bästa jag någonsin läst. Kanske för att det inte är så osannolikt. Jag kan se vilka trådar det är som Atwood plockat upp i vårt samhälle och spunnit lite vidare på. I många andra dystopiska trilogier förblir det oftast väldigt oklart vilken katastrof det var som gjorde slut på livet som vi känner det, och resulterade i ett helt annorlunda samhälle. Här är vi med om kollapsen, i närbild, och det ser ut som något som skulle kunna hända.

Utmaningar: Det här blir min bok med någon som talar med djur till Kaosutmaningen. Jag kommer faktiskt inte att avslöja mer än så, vill du veta mera får du läsa boken helt enkelt. Det blir bok 19/20 till den här utmaningen, så snart är den avklarad!

För övrigt: för mig är det här den ultimata dystopiska trilogin. Det är den här du ska läsa om du ska läsa EN dystopisk trilogi i ditt liv. Och det går bokcirkla den första delen i trilogin, Oryx och Crake, med Kulturkollo från och med i övermorgon! Jag kommer att åtminstone följa med cirkeln, men jag har inte haft tid att läsa om boken, och det borde jag antagligen för att kunna delta i diskussionerna fullt ut.

The wasp factory

The WASP FACTORY: A NOVEL by Iain Banks

Vilken bok? The wasp factory av Iain Banks.

Var har jag fått tag på den? Från second hand nätbokhandel

Vad handlar boken om? Frank bor på en enslig skotsk ö med sin far. Boken börjar med att Franks bror rymt från ett mentalsjukhus, och nu är på väg hem till ön, och det är lite osäkert vad han har för avsikter, möjligen onda. Franks far har hemligheter för Frank och Frank har hemligheter för sin far. Frank är inte heller vad man kan kalla mentalt frisk, men har flera ritualer som han utför för att få tillvaron att kännas hanterlig.

Vad tycker jag? Jag tyckte ju jag hade fått nog av fluff och romantik. Det här är så där enkelt sagt motsatsen. Det är en bedrift av författaren att man nästan kan tycka om Frank, och hur hårt han håller i sina ritualer. Och det där med att han mördat tre personer, det var ju bara en fas han gick igenom. Det är ju faktiskt flera år sen han mördat någon. Någon människa, alltså.

Omslagsonsdag: mitt bloggnamn

Den här veckan är temat för Bokpotatens omslagsonsdag ”ditt bloggnamn”. Jag väljer att tolka det som pepparkakor i olika former.

Och nej, jag kommer inte att göra undantag från mitt extravillkor att det ska vara en bok jag har och/eller har läst. Vilket innebär att jag får göra som jag brukar i knepiga lägen, jag får kolla in böckerna jag brukade läsa för sönerna för länge sen, när deras skonummer fortfarande var mindre än mitt.

Jul i Bullerbyn (kartonnage)

Här hänger det faktiskt pepparkakor i granen, fast det syns lite dåligt.

Pettson får julbesök

Den här var en favorit kring jul. Och klockrent, för här bakas det ju pepparkakor för fulla muggar!

Japp, där var saldot. Jag har nämligen inte läst den här:

Eller den här:

Konsten att vara snäll

Det finns inte heller någon djupare filosofisk orsak till att min blogg heter just ”Bokhyllan i pepparkakshuset”.  Visst, pepparkakor är helt okej, men inte mitt favoritbakverk eller så. Förr, i vad som känns som ett tidigare liv, brukade jag också bli lite tokig när julen närmade sig, och pynta och feja och fira jul med alla femtioelva slag av julmat, naturligtvis hemgjord, och julklappar till alla i hela släkten. Fast nu håller jag det på ganska rimlig nivå, jag har sällan krafter över till så mycket. Jag vill ha gran, det vill jag. Och jag brukar byta till julgardiner i vissa fönster. Sen värmer jag glöggen, käkar lite köpta pepparkakor, lyssnar på julmusik och blundar för dammråttorna i hörnen. Och vips infinner sig julfrid.

Men nu är det ju vår, så det här inlägget känns lite otidsenligt..

Anyone who says they have only one life to live must not know how to read books