Var har jag fått tag på den? Lånad från biblioteket.
Vad handlar boken om? En variant på Askungen. I den här varianten är Askungen, alltså Cinder, en android som är en väldigt bra mekaniker. Prinsen behöver få sin android reparerad för att få fram någon viktig information som blivit lagrad i den/henne. Möjligen för att undvika att den elaka måndrottningen ska ta över hela jorden.
Vad tycker jag? Jag blev tyvärr lite underväldigad. Jag gillar ju alla slags omskrivningar av sagor, och den här boken är inte alls dålig, men den är samtidigt en ganska mainstream YA dystopi. Rätt bra huvudperson, ändå.
Utmaning: Bok 10 till Boktolvan. Den utmaningen går faktiskt bra i år.
Ska man styra barns läsning? Ska barnen få välja att läsa precis det de vill, eller ska man tvärtom jobba för att försöka få dem att läsa en viss sorts litteratur? Vad är viktigast, att barnens läslust bevaras, att barnen utmanas i sin läsning eller att barnen tar del av vissa välkända böcker beroende på sin ålder (klassiker, litteraturkanon). Och måste det ena verkligen utesluta det andra? Ska deras litteraturval skilja sig åt hemma och i skolan?
Jag har egentligen ett kort svar. Nej, man ska inte styra. Man kan erbjuda, visa olika slags böcker och försöka locka till läsning. I nödfall kan man kanske förbjuda om man måste, då det gäller något som är klart olämpligt med tanke på barnets utvecklingsnivå. Men bara i nödfall. För jag ser läsning som lust, och läser själv med nöje genrer som inte alltid ses som ”högtstående” litteratur. Men barn ska få läsa vad de vill och har lust med, så att de uppfattar läsning som något lustfyllt.
Inte för att jag helt och fullt lever upp till min princip om att det bara ska vara lustläsning ens när det gäller mina egna barn. Men jag försöker.
Maken har högsäsong för arbetsresor just nu. Tydligen tyckte han också att han varit borta lite väl ofta så han hade en fin present med sig. Och i en fin påse dessutom!
Denna söndag har jag precis börjat med en ny bok, en deckare som utspelar sig i en liten by i Tyskland. Smakbiten kommer från s. 65.
Tobias var framme vid kyrkogården och tryckte med axeln mot den lilla träporten, som öppnades med en kvidande gnissling. De mäktiga trädens nakna grenar piskade mellan gravstenarna i vinden, som mer och mer började likna en storm. Sakta gick han mellan raderna av gravar. Han hade aldrig tyckt att det var läskigt med kyrkogårdar. Tvärtom, på honom hade de en fridfull inverkan. Tobias närmade sig kyrkan när klocktornet med tolv slag tillkännagav att det var midnatt. Han stannade, lade huvudet bakåt och tittade upp på det kompakta tornet av grå kvartsit. Vore det inte bäst om han accepterade Nadjas erbjudande i alla fall och flyttade in hos henne tills han stod på egna ben? I Altenhain var han inte välkommen, det var en sak som var säker.
Ha en fin söndag, vare sig ni är på bokmässan eller någon annanstans! Gå till bloggen Flukten fra virkeligheten om ni vill läsa fler smakbitar ur böcker, Mari samlar alla smakbitar där varje söndag!
Sometimes I just survive. But sometimes I stand on the rooftop of my existence, arms stretched out, begging for more. (Markus Zusak)
