En smakbit ur In the cities of coin and spice

Igår när jag funderade på tegelstenar till bästautmaningen, kom jag att tänka på en bok från förr, In the cities of coin and spice av Catherynne M Valente. Och det blir den boken jag delar en smakbit ur, för när jag kom att tänka på den mindes jag också hur vacker jag tyckte den var.

The Orphan's Tales: In the Cities of…

Så här börjar boken:

The paths of the garden were wet with fallen apples and red with their ruptured skin. Rag-clothed winds trailed over grass blanched of green; scarlet swallowed up the thrashing trees until all the many groves stood in long rows like bouquets of bloody flowers with long, black stalks.
It was the girl’s favorite time- food was never so easy to find, and the air was filled all through day and night with the flapping and fluttering of wings as crows circled south and geese fled even farther into the warm belly of the world. In the autumn her skirt was always full of pomegranates and grackle-eggs, and though the air was colder, the leaves’ color did not lie, and they warmed her like a fire beneath a squat iron pot.

Hösten är min favoritårstid också. Sidan 22.

The first dead leaves left their trees and floated down, their stems noiseless against the wet stones. Somewhere behind her, the girl could hear the slow rippling of the pond where the boy had caught her bathing, had caught her under the moon. There were low, wild roses around their cairn of rocks, but they had lost their color to rain and wind, and lay ruined at the children’s feet like torn pages.
”If you want me to stop-”
”No!” the boy said quickly, his dark eyes wide. ”I do not like it, but I could not bear it if I did not hear it out. Tell me about that awful place.”
The girl moved her hand over her eyes, touching that black, soft place where all these things had long ago been written. Not for the first time, she thought she could feel the letters burning into her. At length she began again, her voice echoing on the green rocks like water splashed into an empty well.

host-jpg

Tja, det var lite höstkänsla så här mitt i vintern! Mera smakbitar hittar ni som vanligt hos Flukten fra virkeligheten!

 

 

Bästautmaningen – tegelsten

Den här veckan i Lyrans Noblessers bästautmaning handlar det om tegelstenar. Berätta om den bästa tegelsten du läst! Som mått på tegelsten föreslår hon 500+ sidor. Det fanns en tid då jag älskade tegelstenar, mera sidor = mera läsning, och då vet man att man får befinna sig i bokvärlden en stund om boken är bra. Jag har ändrat mig lite. Jobb, studier, familj och annat som också kräver sin del av dygnets 24 timmar (för att inte tala om sociala medier och spel på mobilen osv.) gör att jag helt klart fått en större uppskattning för författare som klarar av att fatta sig kort. Båda sätten att skriva har sin charm, utan tvivel. Jag befinner mig nog mest ännu på tegelstenens sida, men kanske inte med så bergfast övertygelse som förr. Det är också med blandade känslor jag ser på juli månads tema i Den finlandssvenska läsutmaningen, en rysk klassiker på minst 500 sidor..

När det kommer till böcker som fortfarande är BRA på alla sina 500+ sidor, så tycker jag personligen att det brukar röra sig om två genre, historiska böcker eller fantasy. Siri Pettersens Odinsbarn till exempel, är en bok som behöver alla sina 500+ sidor. Nu har jag faktiskt inte fortsatt serien, men det ska jag absolut.

Det finns olika böcker som brukar vara i mina svar då det gäller de bästa tegelstenarna. Stephen Kings Det, Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset hör dit, och Cryptonomicon av Neal Stephenson. Men idag blir den här boken mitt svar:

The Orphan's Tales: In the Cities of…

In the cities of coin and spice av Catherynne M Valente, en bok på 516 sidor, och en vindlande historia om en flicka som har historier skrivna på sitt skinn, och en pojke som lyssnar på historierna. En bok man inte kan eller ska läsa snabbt. Och det är ovanligt för mig att gilla en bok som är gjord för långsamläsning!

Helgfrågan vecka 3

Mias bokhörna har börjat med en helgfråga, för att lite fylla tomrummet efter Bokbloggsjerkan. Helgfrågan den här veckan lyder: Vad ska ni göra i helgen? Hur ser läsplanerna ut för helgen?

Jag är glad att meddela att denna helg innehåller bara några få programpunkter och förhoppningsvis massor med behövlig vila. I något skede måste vi handla lite mat. Och sen planerar jag att byta gardinerna i köket, där hänger ännu julgardiner. Eller, inga tomtar eller så på dem så de brukar få hänga en tid efter jul också, men nu hade jag tänkt att det kunde vara lite mer vårkänsla i mina köksfönster. Något annat har jag just inte tänkt göra. Det blir med andra ord en sån här helg:

1007356128720972720_1216133705

Ja, eller faktiskt så har jag ännu en vild plan: Jag påbörjar troligen stickade strumpa nr 2 i ett par som jag stickar åt mig själv någon gång nu i helgen också.

Läsplanerna är också lite öppna. Jag har just läst ut en bok, och har faktiskt inga riktiga planer på vad jag ska läsa härnäst. Det kan ju hända att det blir lite romance, men det kan också hända att jag borde ta en liten paus med romancen, bara en liten paus så där, så jag inte överdoserar. Och så inte böckerna i min ljuvliga hög tar slut så fort!

wp-image-16319806jpg.jpg

Annars när det gäller läsplaner så håller jag på att klura på februari månads bok i den finlandssvenska läsutmaningen, ”något som gör dig upphetsad”.. Romance gör mig snarast avslappnad, inte upphetsad, till exempel .. så det är verkligen ett klurigt tema.

In bed with the devil

In bed with the devil by Lorraine Heath

Vilken bok? In bed with the devil av Lorraine Heath.

Var har jag fått tag på den? Shoppat online!

Vad handlar boken om? Lucian Langdon är en earl med brokigt förflutet. Han vill gifta sig med Frannie, en kvinna från hans brokiga förflutna, men hon vägrar och säger att det är för att hon inte klarar rollen som fru till en earl. Lucian gör en deal med en kvinna med rätt slags fostran, Catherine, att hon ska lära Frannie det hon behöver veta. Frannie har inte riktigt lust att gifta sig alls men vågar inte säga det år Lucian. Och Lucian blir bara mer och mer intresserad av Catherine, men vill inte bryta sitt löfte till Frannie.

Vad tycker jag? Ja, ni ser ju redan i beskrivningen hur det här kommer att gå.. Dessutom lyckas boken med det viktigaste, att visa hur bra Lucian och Catherine funkar ihop. Annars är det en dussinhistoria, men eftersom nyckelelementet funkar så gör det boken läsvärd. Jag antar att Frannie (och eventuellt en del andra bifigurer) kommer att få en egen bok, eller, ja, nu är ju det här en bok med något år på nacken så nu finns ju redan en radda böcker i serien så jag behöver ju inte anta något förstås.

Utmaningar: Japp, Boktolvan! 2/12 och jag förstår inte hur jag kunde leva så länge med så lite romanceläsning som ifjol. Hur kunde jag glömma hur mycket jag älskar det här?

aret-for-romance2017

Sometimes I just survive. But sometimes I stand on the rooftop of my existence, arms stretched out, begging for more. (Markus Zusak)

blogg.monika.nu/

Just another WordPress.com site

C.R.M. Nilsson

Sometimes I just survive. But sometimes I stand on the rooftop of my existence, arms stretched out, begging for more. (Markus Zusak)

Stickoskapa

Sometimes I just survive. But sometimes I stand on the rooftop of my existence, arms stretched out, begging for more. (Markus Zusak)

Kaffepausen. - Blogg

Sometimes I just survive. But sometimes I stand on the rooftop of my existence, arms stretched out, begging for more. (Markus Zusak)

Me, My Shelf and I

Sometimes I just survive. But sometimes I stand on the rooftop of my existence, arms stretched out, begging for more. (Markus Zusak)

Mias bokhörna

Sometimes I just survive. But sometimes I stand on the rooftop of my existence, arms stretched out, begging for more. (Markus Zusak)

Bokföring enligt Monika

Sometimes I just survive. But sometimes I stand on the rooftop of my existence, arms stretched out, begging for more. (Markus Zusak)

Suomen dekkariseura ry

Dekkarin ystävien keskusteluareena

MarielleNerder

Bøker,tegneserier,spill,film...sånt!

Den döda zonen

Bokblogg och skrivblogg av Martin Falkman - författare till Tunneln i slutet av ljuset.

Bokpool

Sometimes I just survive. But sometimes I stand on the rooftop of my existence, arms stretched out, begging for more. (Markus Zusak)

Michaela

Frilansande finlandssvensk med författardrömmar

Bookbirds

Sometimes I just survive. But sometimes I stand on the rooftop of my existence, arms stretched out, begging for more. (Markus Zusak)

I Regnet

Sometimes I just survive. But sometimes I stand on the rooftop of my existence, arms stretched out, begging for more. (Markus Zusak)

The Reading Room Blog

Your Place for Books.

http://blog.awesomebooks.com/

Sometimes I just survive. But sometimes I stand on the rooftop of my existence, arms stretched out, begging for more. (Markus Zusak)