Var har jag fått tag på den? Ett recensionsex, tack så mycket!
Vad handlar boken om? Alice ser en bild på Nathan på sociala medier och något får henne att ta kontakt. Och dom klickar alldeles väldigt. Det finns ju en del hinder på vägen, en bor i Sverige och en i USA, och så är de båda gifta och har barn på varsitt håll.
Vad tycker jag? Det här är ju alltså en bok där både en och annan är otrogen. Fast nu visste jag ju om att det skulle bli så i den här boken och kunde ställa in mig på det, annars brukar jag ogilla otrohet i böcker. Jag kan se hur ont det gjorde i Alice att försöka passa in sig i ett liv som hon inte gillar, den delen av boken var verkligen briljant skriven. Sen i slutet av boken tyckte jag att somliga saker gick lite snabbt, och löste sig oväntat enkelt. Men jag kan i och för sig också förstå att det måste bli så, i en sån här bok där huvudpersonen äntligen vågar följa sin inre röst och ska få ett sånt liv som hon drömmer om. Sammanfattning: Medryckande bok, men var medveten om att i boken finns otrohet och skilsmässa om det inte är din grej.
Idag söker Ugglan & boken böcker med bara ett ord i titeln. Sådana ska jag väl kunna hitta.
Den finaste bilderboken på länge- Molnbullar av Baek Hee-Na. För så klart tar du hem molnet du hittat i ett träd till mamma, och så klart bakar hon bullar av molnet.
Glasvaggan av Henna Johansdotter för att vi helt enkelt inte är bortskämda med finlandssvensk dystopi.
Och så Kirke av Madeline Miller, njutbar grekisk mytologi.
Vips så blev det en trio, dessutom en trio av sådana böcker jag läst i år.
Var har jag fått tag på den? Beställt från internetbokhandel.
Vad handlar boken om? Zachary Rawlins hittar en konstig bok i universitetets bibliotek. Han läser en bit och märker att boken handlar om honom själv och boken leder honom att börja jaga hemligheterna som finns bakom de gömda och glömda dörrarna.
Vad tycker jag? Nej, den är inte lika bra som The night circus. Men det betyder inte att boken är dålig, tvärtom. Den är bra, bara inte riktigt lika bra. Jag gillar sättet boken är uppbyggd- korta små sagor/berättelser, som först inte har så mycket att göra med dom andra berättelserna. Och långsamt binds sagorna ihop. Jag gillar också idén som bär boken- att det är sagan/historien om oss som är det viktiga snarare än verkligheten, och att vår värld är uppbyggd av historier. Och om man är en upptäcktsresande så är man inte vilse. Den påminner inte så lite om Catherynne M Valentes böcker, och kanske till en liten del om Neil Gaiman. Så då vet ni ungefär i vilket område av bokuniversumet vi rör oss, och jag känner ju mig hemma där.
Nej, det är inte en tisdag i oktober ännu. Men oroa dig inte, jag har börjat lyssna på Winnerbäck igen och kommer att hålla på traditionerna här på bloggen och sjunga med Lars om nyponbuskar, nyponbuskar i oktober.
Nej, jag ville bara dela med mig av min första egentillverkade nyponsoppa. Man kan faktiskt alltså använda nyponen på nyponbuskarna till något. Det är varmt och gosigt med nyponsoppa en mörk höstkväll.
Jag är ingen veteran på bokmässan. Det är lite så att det här inlägget hamnar i kategorin ”Sara uttalar sig om sånt hon inte vet något om”. Jag har varit till bokmässan summa två gånger i mitt liv, 2015 och 2018. Jag hade lite vaga planer på att det skulle ha varit dags nu i höst, men vi har ju alla fått planera om våra liv och ta dagen som den kommer, och inte åka så långa vägar.
För det innefattar en hel del resande för en finländare att ta sig till Göteborg. På något sätt måste man ta sig över Bottniska viken, och till Sveriges andra kust. År 2018 flög vi hela vägen, år 2015 flög vi till Stockholm och åkte sen tåg.
Det här blir alltså inga djupa insikter i bokmässeupplevelsen och fördjupade analyser av hur olika bokmässor kan jämföras med varandra.
Istället kommer här några saker jag inte skulle gjort om det inte varit för bokmässan: Jag läste äntligen Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga. Jag har träffat Simona Ahrnstedt, och i och för sig sett och lyssnat på en hel del andra författare också, men Simona var speciell för jag har varit hennes fangirl ända sedan hon skrev sin första bok. Jag har fått se hur brottsplatsundersökare jobbar. Jag har varit på några mingel och bokcirklar. Jag har provat på att läsa in text som om jag skulle spela in en ljudbok. Jag har suttit på en boktron. Sist men inte minst har jag släpat på en massa böcker. Även sprungit genom Arlanda med en mycket tung ryggsäck full av böcker då vi hade lite knappt om tid att byta flyg.
Med tanke på att jag bara varit på två bokmässor har jag verkligen hunnit med mycket, och fått många kära minnen. Men- det finns fortfarande saker jag inte gjort.
Jag får så lov att medge att jag inte läst Thomas Pikettys bok i sin helhet ännu, fast jag köpte den år 2015. Jag har inte ätit någon räkmacka på mässan. Och fast jag ser massor av andra bokälskare så skulle det vara roligt om jag inte vore så blyg och vågade prata med mer folk.
Så. Jag bestämmer att nästa mässa jag åker till kommer att vara den bästa hittills. Den mässan då jag har både stor kassa och kasse för bokinköp, då böckerna magiskt väger ingenting när bagaget ska vägas till flyget, och när jag får träffa en massa fina bokvänner! Det jag ändå saknar mest är helt enkelt bara att rofyllt strosa omkring och se mig omkring på allt och alla, och insupa atmosfären.
