Shuggie Bain

Vilken bok? Shuggie Bain av Douglas Stuart.

Var har jag fått tag på den? Ett läsexemplar via Bonniers bibliotekarienyhetsbrev.

Vad handlar boken om? Vi får följa med Shuggie Bain, hans uppväxt och hans familj i Glasgow på 1980-talet. Det är missbruk, misär och elände hela vägen.

Vad tycker jag? Den här boken började jag på för länge sen. I slutet på mars eller i början på april tror jag det var. Och jag har som ni förstår lagt boken åt sidan emellanåt. Mina två problem med boken är de här: Jag läste den parallellt med kompisläsningen av The Priory of the Orange Tree/Samantha Shannon, vilket betyder att jag läste en snutt per vecka ur båda böckerna. Shuggie Bain hade antagligen behövt min odelade uppmärksamhet där i början för att jag skulle ha fastnat, tror jag. Men, och det är det andra problemet, jag var inte riktigt på rätt humör för eländesskildringar, och det är mörkt i den här boken. Det finns inte mycket ljus. Så även nu efter att Samantha Shannons bok var läst har jag inte riktigt klarat att fokusera på den här boken. Så, ja, den hade krävt mitt fokus, men jag kanske inte hade klarat av att ge den fullt fokus i vilket fall som helst, pga all misär. Men det är obönhörligt väl beskrivet.

En smakbit ur Deal with the devil

Det har varit en fin söndag och morsdag. De nya pallkragarna är nu fixade och klara, bara att börja plantera i. Vi har oljat terrassmöbler, hälsat på hos mamma, varit ute och äta med sönerna, fått igång vattnet till sommarstugan och flyttat ner oss själva och katten till stugan för säsongen. Så nu är det sommar! Nu avslutar jag dagen med att dela en smakbit ur min läsning och mumsa på morsdagschoklad.

Idag läser jag Deal with the devil av Kit Rocha. Jag är inte helt säker på om den här boken är min grej, men: ”mercenary librarians” – jag kände att jag bara måste prova. Den utspelar sig i en dystopisk framtid, och en del av huvudpersonerna är alltså informationsförmedlare/bibliotekarier.

Smakbiten kommer från sidan 33:

”I’m looking for Nina.” His voice was low and clear. ”Someone said I’d find her here.”
”Someone like who?”
”An artifact dealer up on Centennial Hill. Janos.”
Word that she was looking for work must have spread fast. ”Janos must not like you very much. Showing up at someone’s house uninvited is considered pretty damn rude in this business. It gets people shot.” Or worse.
He reached into his back pocket and slowly drew out a palm-sized data tablet. ”Trust me. What I have on here is worth it.”

Idag hittar ni fler smakbitar hos Betraktninger~ tanker om bøker. Jag ska fortsätta mysa med brasa i kaminen och min morsdagschoklad.

En lördagsdikt

En önskan

Av hela vår soliga värld
önskar jag blott en trädgårdssoffa
där en katt solar sig…
Där skulle jag sitta
med ett brev i barmen,
ett enda litet brev.
Så ser min dröm ut…

Edith Södergran

Lukitut

Vilken bok? Lukitut av Salla Simukka.

Var har jag fått tag på den? Lånat på biblioteket.

Vad handlar boken om? I en mycket nära framtid har man utvecklat en algoritm som förutspår vem som i framtiden kommer att begå brott. För att förebygga detta hämtas en grupp ungdomar och sätts i ett fängelse där de inte får ha kontakt med omvärlden alls (Lukitut= inlåsta). De kommer därifrån om de kan erkänna sitt framtida brott och ångra sig. Min översättning av baksidestexten: De hämtade oss mitt på ljusa dagen, lugnt och stillsamt. Det var säkert inte meningen att någon skulle dö. Det var säkert inte meningen att allt skulle bli som det blev. Det här är vår historia.

Vad tycker jag? Det började höras från bibliotekskollegor att Salla Simukkas nya bok var värd att bekanta sig med. Då gjorde jag det. En mycket klaustrofobisk bok som inte alls slutar som man skulle kunna tänka sig. Däremot kan jag tänka mig att det finns många ungdomar som kommer att gilla den här boken. Den borde översättas till svenska, även om det antagligen inte är en enkel översättning, det finns en del dikter till exempel som antagligen är svåra att översätta. Bra läsning!

Helgfrågan: tårar

Torsdag kväll och dags för en helgfråga.

Vilken bok har du gråtit till allra mest?

Liksom Mia själv grät jag som ett stuprör då jag läste John Greens bok The fault in our stars. En annan tårdrypare är Love Story av Erich Segal.

När jag tänker på saken så läser jag inte så många tårdrypare numera. Speciellt nu i pandemitider har det inte känts som om jag behöver läsa sorgligheter.

Bonusfråga: Har du fått ditt vaccin eller väntar du på det?

Nej, jag får snällt vänta på mitt vaccin ännu. Jag hör inte till någon riskgrupp och jag har inte åldern inne heller. I bästa fall blir det min tur om ett par veckor.