Lördagsdikten

Nattens djupa violoncell

Nattens djupa violoncell
slungar sitt mörka jubel ut över vidderna.
Tingens töckenbilder löser sin form
i floder av kosmiskt ljus.
Dyningar, lysande långa,
sköljer i våg på våg genom nattblå evighet.
Du! Du! Du!
Förklarade lätta materia, rytmens blommande skum,
svävande, svindlande drömmars dröm,
bländvit!
En mås är jag, och på vilande sträckta vingar
dricker jag havssalt salighet
långt östan om allt jag vet,
långt västan om allt jag vill,
och rör vid världens hjärta —
bländvitt!

Karin Boye

100 hemskaste

Vilken bok? 100 henskaste av Helena Dahlgren.

Var har jag fått tag på den? Nätshoppat på bokrean.

Land (författarens hemland enligt mina kriterier): Sverige.

Vad handlar boken om? Helena Dahlgrens 100 hemskaste böcker, filmer och tv-serieavsnitt. En bok med skräcktema alltså.

Vad tycker jag? Det är svårt att motstå en hel samling med boktips, speciellt när den inte kostar så mycket på bokrean. Och nu har jag faktiskt läst den från pärm till pärm. Jag har fått en hel del tips, och sen var det förstås en hel del som var bekant från tidigare. Det är bara att ta första meningen: ”Jag är fem och smygkollar på V i mina kusiners rum.” Så här var det: jag var inte fem, jag var kanske 10-11, men jag skulle inte få se på V. Men varje vecka efter pianolektionen så vandrade jag iväg till en bensinmack, där pappa träffade sina vänner och de skulle sätta ihop veckans fotbollstipsrad. Och de var aldrig klara när jag kom. Och just då visades V i mackens tv. Så jag såg en del, i smyg. Helena Dahlgren började också läsa Stephen King i tidig ålder.
De två namn jag åtminstone får med mig är Andrew Pyper och Graham Joyce. De två ska jag nog försöka läsa något av.

Helgfrågan: Ljudböcker

Idag är Mias helgfråga:

En del påstår att om man ”läser” ljudböcker så läser man inte. Vad tycker du?

Jag hade väldigt svårt att vänja mig med ljudböcker. År 2018 gav jag mig själv en utmaning för att bli vän med ljudboken, och det lyckades. Men jag lyssnar fortfarande rätt sällan på ljudböcker. En orsak till det är att jag till exempel inte har så lång väg till jobbet, så om jag kör bil är det nästan onödigt att knäppa på en ljudbok. Om somrarna cyklar jag ibland till jobbet, då blir det mer ljudböcker. Cykelturer och promenader lämpar sig utmärkt för ljudböcker. Ett annat tillfälle att lyssna på ljudböcker är då jag sitter och stickar, men jag ligger lite lågt med stickning nu också.

Men jag räknar absolut en bok som ”läst” om jag har lyssnat på ljudboken. Det är nog bara då i det skedet när man precis ska lära sig läsa och försöka träna upp sin läsfärdighet, då är det lite skillnad om man läser eller lyssnar. Men inte annars.

En annan sak är att böcker passar mer eller mindre bra som ljudböcker. Det är svårare att hålla reda på hopp i tiden och mellan olika personers perspektiv, om det är samma uppläsare, alltså. Lättare att hänga med i perspektivbyten om uppläsaren också byter. Och för mig är det oändligt mycket lättare att läsa tegelstenar än att lyssna på dem.

The trouble with true love

Vilken bok? The trouble with true love av Laura Lee Guhrke.

Var har jag fått tag på den? Lyssnat i ljudbokstjänst.

Land (författarens hemland enligt mina kriterier): USA.

Vad handlar boken om? Clara Deverill hamnar plötsligt att ta sin systers plats som chefredaktör för tidningen som familjen ger ut. Annars går det väl okej, men hon har problem med hjärtespalten Lady Truelove. Som blyg och förbisedd känner hon sig inte alls utrustad för att ge råd i kärleksproblem. I stället skulle hon gärna be om råd själv, hon vill egentligen bara hitta en trevlig man, gifta sig och få en massa barn. En dag när hon sitter och svettas över Lady Truelove-spalten råkar hon höra två män diskutera den enes affär, och hur han ska få slut på den utan att behöva gifta sig med kvinna ifråga. Det hon får höra tycker hon är så oförskämt att hon bestämmer sig för att publicera en varning i hjärtespalten. Kvinnan ifråga råkar faktiskt läsa Lady Truelove, och skäller ut mannen efter noter. Mannen blir osams med sin rådgivande vän, Rex Galbraith, för han tror att Rex har skvallrat för lady Truelove. Rex räknar så småningom ut hur det hänger ihop och beger sig för att hämnas på Clara. Men när de blir bekanta går det inte alls som någon av dem tänkt.

Vad tycker jag? Det var inte en jättespeciell romance. Det var bara precis i slutet när Clara tackar nej till Rex’ frieri som det blev riktigt bra. Men å andra sidan innebär det förstås att jag tyckte slutet var riktigt bra. Nej, det ÄR en romance, visst får de varandra till sist, men genom hela boken hade Clara blivit mer självsäker och börjat fatta sina egna beslut och lita på att hon vet vad hon vill, och det är den utvecklingen vi ser när hon tackar nej till frieriet. Jag gillade den utvecklingen. Paret som lady Truelove trasslade till det för i början på boken ser vi också från och till i hela boken och de har också en nyckelroll i slutet.
Så där sammanfattningsvis en ganska traditionell historisk romance, men som jag sa med några extra positiva saker. Däremot inte direkt något som skulle dragit ner helheten väldigt mycket, förutom då att den som sagt inte skiljer sig så mycket från andra i genren.

Utmaningar: Vem hade trott att det skulle räcka till mars innan jag läste en renodlad romance? Inte jag i alla fall. Sen får jag helt enkelt ta och kryssa för ”audiobook”, jag hittar inget annat som direkt passar.

Tisdagstrion: De fattiga och de rika

Idag heter temat för tisdagstrion ”de fattiga och de rika”. (Om ni följer länken får ni se vad för slags trion som andra har komponerat).

Den bästa frågan som Mathias Rosenlunds bok ställer är: Får man ha drömmar om kontot visar noll och inkasso­breven ligger i drivor? Kopparbergsvägen 20 är adressen på lägenheten i Vanda där han och hans familj bor när boken skrivs.

Yarden av Kristian Lundberg tyckte jag mycket om när jag läste den. Situationen i den förra boken och den här är ganska likartad.

Jag debatterade länge vilken som skulle vara min tredje bok idag, men så tänkte jag att det nog platsar med en riktig klassiker också, och Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson är en sådan.