Farväl DDR

Vilken bok? Farväl DDR. Terror, övervakning och vardagsliv i Östtyskland, 1945-1989 av Guido Knopp.

Var har jag fått tag på den? Ett recensionsexemplar, tack så mycket!

Vad handlar boken om? Titeln säger ganska mycket. Det här är grundboken du behöver för att förstå vad DDR var, hur det kom till, varför det fanns kvar så länge och varför det sen bröt ihop.

Vad tycker jag? Jamen, jag är historienörd som gillar att läsa, det är klart jag gillade! Speciellt mycket gillade jag kapitlet om hur DDR bildades, och att få veta lite bakgrund för de ledande personerna. En annan sak som var ny för mig var ekonomin i DDR, jag var ju barn när landet fanns så ekonominyheterna därifrån var något som jag inte lyssnade på eller förstod. Nu, med t.o.m lite ekonomistudier bakom mig, är jag fascinerad av att landet kunde finnas ens så pass länge som det fanns och inte gå i konkurs. Det är klart det finns mer spännande kapitel i boken, med muren och flyktförsöken och så, men jag fick de flesta nya insikterna i att få veta vilka personerna var som ledde landet, och hur ekonomin (inte) fungerade. När ett lands främsta inkomstkälla är att ge fångar till grannlandet mot lösen, då är det rätt illa. Men den största arbetsgivaren i landet sysslande förstås med en verklig framtidsbransch, informationsinsamling och -förmedling samt övervakning, för den största arbetsgivaren var antagligen Stasi.. synd bara att de inte slog sig på IT-branschen. Eller vad vet jag, kanske de gjorde det efter murens fall, hemska tanke!

Utmaningar: HUR ska jag få det här inklämt i sommarbokbingo? Fängelse eller något inlåst har jag redan använt. Trots att det är Tyskland dricker de inte vidare mycket öl. Jamen, nu ser jag- orden ”övervakning” och vardagsliv” innehåller ju bokstaven G!

Veckans topplista: Böcker som ger sommarkänsla

20181204_223032_0000

Johannas Deckarhörna tänker sluta med veckans topplista, så tråkigt! Men innan uppehållet är det dags för en lista med böcker som ger sommarkänsla.

Det finns ju några självklara. Som den här:

Sommarboken av Tove Jansson är nog den ultimata sommarboken. Jag tror ändå inte att det blir någon omläsning just i år, jag tänkte kanske istället läsa om Kometen kommer och Trollkarlens hatt.

Det ska nog vara åtminstone en romancebok på en topplista med sommarkänsla. Simona Ahrnstedt funkar alltid. Kroppspositiva böcker funkar alltid. Allt eller inget hamnar på listan! Annars är min favorit faktiskt En enda risk, men i den är det vinter i Norrbotten, så det känns inte riktigt klockrent på den här listan..

En sommarstuga på en ö och en död person under en gran. Som sommardeckare föreslår jag Maria Lang och Mördaren ljuger inte ensam.

Sommarön

Det behövs en till deckare på en ö tycker jag, med en firmas sommarnöje som slutar med en död sekreterare. Alltså Eva Frantz’ Sommarön.

Söta, röda sommardrömmar

Okej delvis för titeln. Jag menar- Söta röda sommardrömmar. Och av någon anledning blev öar ett litet tema här, för Christoffer Holsts bok utspelar sig också på en ö. Och är en deckare.

Okej, så somrigt för mig är en ö. I tre fall av fyra en ö där någon dör. Och så en underklädeskampanj på en reklambyrå. Undrar vad det här säger om mina somrar?

 

Dagens bokutflykt: Carlsro

DAGENS BOKUTFLYKT

Förra sommaren tänkte jag inleda sommarens bokutflykter med ett museum. Nu blev det inte så, det var stängt och jag vågade inte klättra över stenmuren på grund av kamerabevakningen. Men i sommar ska ni få se varför museet Carlsro passar utmärkt som mål för en bokutflykt!

img_20190616_1504321779881434.jpg

Muséet var med i Öppna portar-helgen, så grinden var öppen och jag behövde inte klättra över stenmuren den här gången.

img_20190616_1506531581858282.jpg

I trädgården passar det utmärkt att sitta och läsa.

Det var en lokal profil, Åke Weckström, som köpte Carlsro. Då hade den före detta sommarstugan och hotellet stått tom i många år. Åke Weckström var en samlare. Han samlade allt möjligt och han behövde ett ställe att ha sina saker i. Det blev så småningom ett museum.

 

Det är mycket föremål med lokalt intresse som Åke samlat ihop i Carlsro. Det finns en hel del böcker där, men då det är ett museum måste man nog ha med sin egen läsning om man tar det som mål för en bokutflykt.

img_20190616_1523401130999481.jpg

Här är jag i sommarskrud. Vet inte om spegeln finns för selfieändamål eller för att öka husets spöklikhet. Carlsro är ett av husen det finns mest spökhistorier om.

img_20190616_1530341051005229.jpg

Punschverandan inbjuder till läsning. Kanske med ett glas punsch?

 

Men härligaste stället att sitta och läsa är nog någonstans i trädgården, åtminstone en solig dag!

 

 

 

 

 

 

 

Frannie Langtons bekännelser

Vilken bok? Frannie Langtons bekännelser av Sara Collins.

Var har jag fått tag på den? Lånad från biblioteket.

Vad handlar boken om? Herrn och frun i huset där Frannie Langton jobbade hittas döda, och Frannie ligger bredvid och sover, täckt av blod. Frannie anklagas för mord men tiger sig igenom alla polisförhör. Till slut får hennes advokat henne att skriva ner vad som egentligen hände, och det gör hon, men det är knappast vad advokaten väntar sig utan en lång och vindlande historia som börjar på en plantage i Jamaica där Frannie föds som slav.

Vad tycker jag? Det var nog inte vad jag väntade mig när jag läste vad som stod på baksidan av pärmen. Men det är en bra berättelse, och även om Frannie knappast är oskyldig, är det inte så enkelt att bena ut vad hon egentligen är skyldig till, inte för någon, inte heller för Frannie själv.

Utmaningar: I sommarbokbingo blir detta en bok med ett fängelse eller något inlåst, eftersom Frannie sitter i fängelse då hon skriver sina bekännelser.

En smakbit ur Farväl DDR

57890-6473057481_ce462009e6_o

I skrivande stund ser jag inget samlingsinlägg för smakbitarna den här söndagen. Det borde finnas på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det dyker kanske upp senare, eller så har det blivit sommarlov. Jag tänker hursomhelst dela en liten smakbit idag, jag har haft bloggpaus mer eller mindre hela midsommarhelgen hittills och nu kliar det i fingrarna efter att skriva här på bloggen.

Jag befinner mig djupt inne i den Östtyska staten och läser just nu ett kapitel om Erich Mielke och Stasi. Smakbiten kommer från sidan 64:

”Halt- stå stilla! Tysk gränspolis!” Uppmaningen gäller Rudi Thurow, som vill föra tre flyktingar, två män och en kvinna, till väst. Det är kvällen den 21 februari 1962 vid DDR-gränsen mot Västberlin. På den andra sidan lockar en ”frihetens ö”: Steinstücken, den västliga ”exklaven” i den delade stadens sydvästra hörn.
Spöklikt kommer två män i mörkret fram mot Rudi Thurow: det är gränssoldater på patrull utmed dödsremsan. Medan hans skyddslingar gömmer sig bakom ett träd ropar han ”Koda!” Tjugofemåringen känner till kodordet – han är underofficer vid gränspolisen- och är denna kväll i tjänst. Fullt uniformerad och med kpisten i remmen står han framför de båda gränsvakterna. De svarar med ”Gorgi” och gör regementsenlig anmälan till sin gruppchef. Thurow beordrar dem att besätta en postering 300 meter bort. Soldaterna går igen- och för Rudi Thurow och hans tre följeslagare ligger vägen öppen: Vägen till Steinstücken, vägen in i den amerikanska sektorn, vägen till friheten.

Som jag redan sagt känns det lite overkligt att det i år har gått 30 år sedan Berlinmurens fall, och massakern på Himmelska Fridens torg. Men overkligt eller ej, jag ligger i solen på sommarstugans terrass och läser, och har igen lite tid för mig själv.