24 saker som ger julstämning: Juldikter

JULSTÄMNING

Juldikter är en sak som brukar förekomma här på bloggen, och det har inte varit så många av dem i år. Så idag blir det några juldikter här, som förhoppningsvis ger julstämning!

Den här passar mycket bra i år, och är en gammal favorit:

Julsång

Det snöar inte vackert alla jular
med dun och fjädrar, hela vingar
som dalar ned.
Det kanske regnar, stormar,
kanske åskan mullrar.
Men ändå är det jul när det är jul.

Det lilla torpet i den djupa skogen
där julen kom med enkel glädje
är inte vårt.
Vi bor i staden, jäktar,
stressar inför kvällen.
Men ändå är det jul när det är jul.

Det klingar inte särskilt många bjällror
på vägarna en juldags morgon
i våra dar.
Och dansar vi runt granen
kan vi störa grannen.
Men ändå är det jul när det är jul.

Om julen skulle alla vara hemma.
Men ändå kan det hända
att kretsen bryts.
Och saknad efterlämnar
dessa som har flyttat.
Men ändå är det jul när det är jul.

Det föds ett antal barn varenda julnatt,
men knappast bättre hopp för världen
än det vi har.
Och ingen stjärna visar
världens visa vägen.
Men ändå är det jul när det är jul.

Lars Huldén

Och med förhoppning att det snöar någonstans:

Snön

Snön är vit, faller sakta
ut ur mörkret in i ljuset
tyst över gator och gårdar,
dansar plötsligt, står plötsligt stilla,
tröst mot mörkret som gör oss illa
faller den rena vita snön.

Bo Carpelan

christmas-tree-clipart-1-girl-dancing

Mistletoe

Sitting under the mistletoe
(Pale-green, fairy mistletoe),
One last candle burning low,
All the sleepy dancers gone,
Just one candle burning on,
Shadows lurking everywhere:
Some one came, and kissed me there.

Tired I was; my head would go
Nodding under the mistletoe
(Pale-green, fairy mistletoe),
No footsteps came, no voice, but only,
Just as I sat there, sleepy, lonely,
Stooped in the still and shadowy air
Lips unseen—and kissed me there.

Walter De La Mare

christmas-holly-5

Den här får avsluta, så blir det lite som en nickning till gårdagens julkalender om att klä granen:

Julängel

O, att hänga med en tråd om magen
i en gran med tusen flaggor på,
som en julgransprydnad hela dagen,
käka marsipan i barrberså!
O, att se när ljusens gula glans
faller på en grisskär, krusad frans
och glitter-silver-trassel!
O, att somna in vid tomtars tissel-tassel!

Britt G Hallqvist

 

Läst i november

Vi klarade november! Tiotalets sista november, nästa år blir det ett nytt decenniums första november. Och det är antagligen en helt annan sak. Nu är det december, solen tittar fram ibland, marken är i alla fall just nu lätt vitpudrad och inte regnvåt och lerig.

Det här läste jag:

Vasas flora och fauna. Atlas (Noter, texter och bilder)
Dvalan – Camilla Grebe
To Sir Phillip with love – Julia Quinn
Krigens barn – Per Anders Fogelström
Career of evil – Robert Galbraith
Gone are the leaves – Anne Donovan
Små eldar överallt – Celeste Ng

Det blev inte särskilt mycket läst, nej. Men något ändå. Med tanke på vad jag gjort den här månaden är det alldeles okej. Och nu blir det december, och knappast blir det så mycket mindre att göra, men det går ju att hoppas på att det blir som i min älsklingsdikt nu i adventstider:

De våta grå dagarna.

Och allt vi har att tänka på
och kämpa mot.
Medan höstmolnen kupar sig
över svikna förhoppningar.

Så säger någon:
Snart blir det jul.

Framför oss glimmar
en trappa av ljus: advent.

Ivriga börjar vi klättra.
Vart trappsteg har sin egen sång,
sin egen förväntan.

Viola Renvall.

sparrow-images-9-juncos

Shakespeare om hösten

That time of year thou mayst in me behold
When yellow leaves, or none, or few, do hang
Upon those boughs which shake against the cold,
Bare ruin’d choirs where late the sweet birds sang.
In me thou seest the twilight of such day
As after sunset fadeth in the west,
Which by and by black night doth take away,
Death’s second self, that seals up all in rest.
In me thou seest the glowing of such fire
That on the ashes of his youth doth lie,
As the death-bed whereon it must expire,
Consum’d by that which it was nourished by.
This thou perceiv’st which makes thy love more strong,
To love that well which thou must leave ere long.

Sonnet 73, Shakespeare.

cropped-img_20141203_1747281.jpg

Oktoberdikter

A calendar of sonnets: October

The month of carnival of all the year,
When Nature lets the wild earth go its way,
And spend whole seasons on a single day.
The spring-time holds her white and purple dear;
October, lavish, flaunts them far and near;
The summer charily her reds doth lay
Like jewels on her costliest array;
October, scornful, burns them on a bier.
The winter hoards his pearls of frost in sign
Of kingdom: whiter pearls than winter knew,
Oar empress wore, in Egypt’s ancient line,
October, feasting ‘neath her dome of blue,
Drinks at a single draught, slow filtered through
Sunshiny air, as in a tingling wine!

Helen Hunt Jackson

img_20181004_0707401594325083.jpg

October

O hushed October morning mild,
Thy leaves have ripened to the fall;
Tomorrow’s wind, if it be wild,
Should waste them all.
The crows above the forest call;
Tomorrow they may form and go.
O hushed October morning mild,
Begin the hours of this day slow.
Make the day seem to us less brief.
Hearts not averse to being beguiled,
Beguile us in the way you know.
Release one leaf at break of day;
At noon release another leaf;
One from our trees, one far away.
Retard the sun with gentle mist;
Enchant the land with amethyst.
Slow, slow!
For the grapes’ sake, if they were all,
Whose leaves already are burnt with frost,
Whose clustered fruit must else be lost—
For the grapes’ sake along the wall.
Robert Frost
img_20170927_1754491698146547.jpg