This morning I could do a thousand things

This morning I could do a thousand things

I could clean
The garage, weed the garden,
Or get out the shears and
Prune the rose bushes back.
Yes, a thousand things
This beautiful April morning.
But I’ve decided to just lie
Here in this old hammock,
Rocking like a lazy metronome,
And wait for the day lilies
To open.
Robert Hedin


Men istället för hängmattan är det premiär för lördagsjobb för mig idag.

Nordisk vår

Idag sitter det väl bra med en dikt. Till exempel Nordisk vår av Edith Södergran. (Vi fick mer snö vi, men jag har hopp om att det någon gång ska bli vår.)

Alla mina luftslott ha smultit som snö,
alla mina drömmar ha runnit som vatten,
av allt vad jag älskat har jag endast kvar
en blå himmel och några bleka stjärnor.
Vinden rör sig sakta mellan träden.
Tomheten vilar. Vattnet är tyst.
Den gamla granen står vaken och tänker
på det vita molnet, han i drömmen kysst.


Jag studerade en gång vid en underbar fakultet.

Jag studerade en gång vid en underbar fakultet

Vilken bok? Jag studerade en gång vid en underbar fakultet av Tua Forsström.

Var har jag fått tag på den? Lånat från biblioteket.

Vad handlar boken om? En samlingsvolym med diktsamlingarna Snöleopard, Parkerna och Efter att ha tillbringat en natt bland hästar, och en diktsvit som heter Mineralerna.

Vad tycker jag? Jag är så glad att jag äntligen läser Tua Forsström! Det var alltså en positiv upplevelse, och jag kommer läsa mer av henne.

En liten bit ur diktsviten delar jag:

Det grönskar som det grönskar i maj
Det regnar som det regnar i maj när det grönskar
I den klara drömmen vet vi att vi drömmer
Hästarna springer, det regnar på hästarna


Minns ni den här?

Jag hittade ju en kattdikt av Margaret Atwood i augusti ifjol, och den var ju egentligen en februaridikt. Så här kommer den i repris, hockey, pommes frites och allt.

Winter. Time to eat fat
and watch hockey. In the pewter mornings, the cat,
a black fur sausage with yellow
Houdini eyes, jumps up on the bed and tries
to get onto my head. It’s his
way of telling whether or not I’m dead.
If I’m not, he wants to be scratched; if I am
He’ll think of something. He settles
on my chest, breathing his breath
of burped-up meat and musty sofas,
purring like a washboard. Some other tomcat,
not yet a capon, has been spraying our front door,
declaring war. It’s all about sex and territory,
which are what will finish us off
in the long run. Some cat owners around here
should snip a few testicles. If we wise
hominids were sensible, we’d do that too,
or eat our young, like sharks.
But it’s love that does us in. Over and over
again, He shoots, he scores! and famine
crouches in the bedsheets, ambushing the pulsing
eiderdown, and the windchill factor hits
thirty below, and pollution pours
out of our chimneys to keep us warm.
February, month of despair,
with a skewered heart in the centre.
I think dire thoughts, and lust for French fries
with a splash of vinegar.
Cat, enough of your greedy whining
and your small pink bumhole.
Off my face! You’re the life principle,
more or less, so get going
on a little optimism around here.
Get rid of death. Celebrate increase. Make it be spring.


Desert places

Snow falling and night falling fast, oh, fast
In a field I looked into going past,
And the ground almost covered smooth in snow,
But a few weeds and stubble showing last.

The woods around it have it – it is theirs.
All animals are smothered in their lairs.
I am too absent-spirited to count;
The loneliness includes me unawares.

And lonely as it is, that loneliness
Will be more lonely ere it will be less –
A blanker whiteness of benighted snow
WIth no expression, nothing to express.

They cannot scare me with their empty spaces
Between stars – on stars where no human race is.
I have it in me so much nearer home
To scare myself with my own desert places.


Robert Frost