Lördagsdikten

Nattens djupa violoncell

Nattens djupa violoncell
slungar sitt mörka jubel ut över vidderna.
Tingens töckenbilder löser sin form
i floder av kosmiskt ljus.
Dyningar, lysande långa,
sköljer i våg på våg genom nattblå evighet.
Du! Du! Du!
Förklarade lätta materia, rytmens blommande skum,
svävande, svindlande drömmars dröm,
bländvit!
En mås är jag, och på vilande sträckta vingar
dricker jag havssalt salighet
långt östan om allt jag vet,
långt västan om allt jag vill,
och rör vid världens hjärta —
bländvitt!

Karin Boye

Lördagsdikten

Det var St. Patrick’s day igår, så det blir en irländsk lördagsdikt idag. Och av en Nobelprisvinnare, till och med.

Blackberry-picking

Late August, given heavy rain and sun
For a full week, the blackberries would ripen.
At first, just one, a glossy purple clot
Among others, red, green, hard as a knot.
You ate that first one and its flesh was sweet
Like thickened wine: summer’s blood was in it
Leaving stains upon the tongue and lust for
Picking. Then red ones inked up and that hunger
Sent us out with milk cans, pea tins, jam-pots
Where briars scratched and wet grass bleached our boots.
Round hayfields, cornfields and potato-drills
We trekked and picked until the cans were full,
Until the tinkling bottom had been covered
With green ones, and on top big dark blobs burned
Like a plate of eyes. Our hands were peppered
With thorn pricks, our palms sticky as Bluebeard’s.

We hoarded the fresh berries in the byre.
But when the bath was filled we found a fur,
A rat-grey fungus, glutting on our cache.
The juice was stinking too. Once off the bush
The fruit fermented, the sweet flesh would turn sour.
I always felt like crying. It wasn’t fair
That all the lovely canfuls smelt of rot.
Each year I hoped they’d keep, knew they would not.

Seamus Heaney

Lördagsdikten

Jag har precis läst Tiden är en mor av Ocean Vuong, så det blir bra med en lördagsdikt ur den boken.

Stjärnbaneret

Knocka dem, hårding. Gå bara in
& ge dem ett helvete, kompis. Du spöade
dem på showen. Nej, det sa bara pang. Nej,
en slakt. Rejält med pisk. Vi sparkade
skiten ur dem. Min som är ett monster. En kvinno
-jägare. Pricksäker, & gjorde henne på
smällen. Ett blont bombnedslag. Du kommer att
mosa dem. Vi krokar bruden. Knullar bögen
i varsitt hål. Vi knullar skallen av honom.
Hon är rena dynamiten. Det var som Vietnam
därnere. Jag skulle sätta på henne ändå. Gänga
henne rejält. Jag skrattar ihjäl mig. Det är skitkul.
Du krossade dem verkligen. Jag dog nästan där.
På riktigt, bror, jag är död.

behåll dina rosor

Finns få dikter som passar så bra på kvinnodagen som Märta Tikkanens dikt:

Behåll dina rosor
duka av bordet
istället

behåll dina rosor
ljug lite mindre
istället

behåll dina rosor
hör vad jag säger
istället

älska mig mindre
tro på mig mera

Behåll dina rosor!

Lördagsdikten

Denna helg gör jag mitt bästa för att få någon rätsida på dikten The waste land av T S Eliot. Så jag ska dela en bit ur den dikten idag. Jag visste att jag hade hört orden ”Consider Phlebas” i något sammanhang förr. Det visade sig att Iain M Banks har skrivit en bok med den titeln. Jag har visserligen inte läst den boken, men eftersom jag har läst annat av Banks är det logiskt att det är i samband med honom jag hört titeln.

   IV. Death by Water

Phlebas the Phoenician, a fortnight dead,
Forgot the cry of gulls, and the deep sea swell
And the profit and loss.
                                   A current under sea
Picked his bones in whispers. As he rose and fell
He passed the stages of his age and youth
Entering the whirlpool.
                                   Gentile or Jew
O you who turn the wheel and look to windward,
Consider Phlebas, who was once handsome and tall as you.