Veckans topplista: Svenska samtida romaner

Johannas deckarhörna har ännu ett tema för oss, den här veckan en topplista med svenska samtida romaner.

Lex bok av Sara Kadefors, Irene Panik av Carin Hjulström, Sanning med modifikation av Sara Lövestam, Djupa ro av Lisa Bjärbo och Björnstad av Fredrik Backman.

Med den här listan har jag tänkt att böckerna ska handla om något i samtiden. Lex bok handlar om en tjej som bloggar, Irene Panik tog jag med för att illustrera det här med föreläsningsbusinessen som verkar stor idag, Sanning med modifikation är första boken i serien om Kouplan, papperslös, Djupa ro handlar om att våga tala om självmord och Björnstad ger en bra bild av en ort som hamnat på sidan om, men också att man kanske äntligen inte tiger ihjäl saker som inte borde tigas ihjäl.

 

Annonser

Skuggsida

Vilken bok? Skuggsida av Belinda Bauer.

Var har jag fått tag på den? Inhandlad av bibliotekets utrensade böcker.

Vad handlar boken om? Jonas Holly jobbar som lokalpolis. En gammal kvinna hittas mördad i sin säng. In kommer kriminalpoliserna från storstan och börjar ta sig an fallet. Jonas Holly tycker inte riktigt om att bli så knuffad åt sidan som han blir, så han försöker bidra till undersökningen på sitt sätt. Men någon följer allt vad han gör, och denna någon är inte nöjd med Jonas Hollys jobb. Och sen blir det fler mord..

Vad tycker jag? Jag gillade nog. Exmoorheden, små engelska byar, lite trassligheter här och där med personerna i boken, det är ganska så som jag tycker en deckare ska vara.

Veckans smakbit: Veri ei vaikene

Idag läser jag en bok på finska. Valet av bok är mycket illustrerande för hur jag väljer böcker så jag ska berätta lite om det. Först såg jag att en deckare av Mikko Porvali blivit översatt till svenska. Nå, böcker som översätts till andra språk är ofta bra böcker, faktum är att det finns massor av bra böcker som inte blir översatta, så en som faktiskt blir översatt- ja, ni förstår. Då hamnar de lätt på att läsa-listan. Sen skulle jag läsa en deckare av en man för den finlandssvenska läsutmaningen i oktober. Så jag styrde stegen mot närmaste bibliotek för att hitta något till utmaningen. På nyhetshyllan i det finskspråkiga skönlitteratursrummet (mitt lokala bibliotek har varit privathem, och också faktiskt bank i ett skede, så det består av många olika rum) stod Mikko Porvalis del två i serien Karelia Noir. Så, när jag nu ändå tänkt läsa Mikko Porvali, jag gärna läser på originalspråk, var på jakt efter en deckare skriven av en man, och inte bryr mig så mycket om jag läser serier i oordning, fick den boken komma med mig hem.

Sidan 64:

LAPUA // 16.10.1930

Matkan aikana punnittiin, mitä seuraavaksi tehtäisiin. Halusimme tietenkin hankkia kuulusteluun Vannaksen nimeämät lapualaiset: ylikonstaapeli Matti Nikulan ja Pentti Kosolan. Emme pelänneet hankaluuksia, mutta silti vaikutti tehottomalta tehdä kuulusteluja täällä, epäiltyjen kotikentällä. Äskeinen kokemus nimismiehestä ei rohkaissut luottamaan täkäläisen poliisin apuun, varsinkaan kun pääepäilty oli ylikonstaapeli, heidän oma esimiehensä. Pohdimme, kuinka itse suhtautuisimme, jos kuulustelu koskisi viipurilaista poliisia ja kuinka asia siltä pohjalta olisi viisainta esittää Lapuan nimismiehelle.

Här är poliserna Eckert och Kähönen alltså i Lappo i finska Österbotten, och de undersöker Erik Mättös försvinnande, som möjligen är en ”skjutsning”. (Skjutsning: personer med högerinriktad politisk världsåskådning kidnappade personer med vänsterinriktad världsåskådning och ”skjutsade” dem till östgränsen, eller över den, med tanken att alla med vänsteråsikter hörde hemma i Sovjetunionen och inte i Finland.) Eckert och Kähönen fick lite dåliga vibbar från polisen i Österbotten de kontaktade om saken och de for därför hellre dit än bad polisen där förhöra en person som dök upp då de undersökte försvinnandet. Vilket visade sig vara klokt då det nu dykt upp åtminstone en polis som troligen är inblandad.

Med undantag av Eckert och Kähönen är det här ett försvinnande/mord som verkligen inträffat.

Annars ska vi idag fara och ställa i ordning sommarstugan inför vintern, så nu blir det antagligen lite mindre tid tillbringad där en tid framöver.

Fler smakbitar hittar du hos norska bokloggen Flukten fra virkeligheten!

 

 

Veckans fototema: Högt

Kyrktorn är höga. Det här fotade jag för ett par veckor sedan medan jag väntade på att sonens gitarrlektion skulle ta slut.

Vill ni se hur andra tolkat veckad tema- högt- så titta in hos Gemsweeklyphotochallnge.

Ordning och reda? – Sevendays blogglista denna vecka

Den här listan känns kanske inte riktigt som min grej. Men voilà- här kommer min syn på ordning och reda ändå!

 

Så är min garderob organiserad: Ja, jag har långärmade blusar för sig, och t-shirts för sig och så där. Det är väl ändå någon slags ordning. Tyvärr är mitt skåputrymme lite för litet för mitt behov, så det ser rätt trångt ut ändå.

Mitt kylskåp är organiserat på detta sätt: Det är nog mera en organisk utveckling, kan man säga. Vi är ju dessutom fler i familjen som plockar in och ut saker i kylskåpet, inte är det ju exklusivt mitt område. Så man vet aldrig riktigt var saker kan tänkas vara.

Så strukturerar jag upp min dag: Mina vardagar är rätt strukturerade, i och med att minuter och sekunder är ransonerade på kort för det mesta. Morgonen måste gå enligt schema för att jag ska hinna till jobbet, som rullar på ordnat sätt tills jag åker hem, lagar mat, dags för hobbyer, sen dator/läsa böcker och sen sova för att orka upp nästa morgon.

Så här ser det ut i mitt badrumsskåp: På översta hyllan har jag några nagellack, på mellersta hyllan finns inte alls mina grejor, och på nedersta hyllan är familjens tandborstningsattiraljer.

Ett badrumsskåp är ju helt enkelt för litet, så vi har en byrå med lådor i badrummet där vi har egna lådor, sen finns sånt som en ”första hjälpen-låda”, en ”saker som behövs på resor-låda” och så.

När jag planerar en fest: Hoppas jag alltid att någon annan ska planera den åt mig.

Min åsikt om bullet journals: Har knappt sett någon så jag har ingen åsikt.

Jag städar mitt hem: Till jul och midsommar, vare sig det behövs eller inte. Var det inte Pippi som sa så?

Jag bevarar alla ”viktiga papper” så här: Livsavgörande viktiga papper finns i ett litet kassaskåp, lite mindre viktiga i hylla i plastfack, papper som bara allmänt är bra att ha men inte direkt viktiga kan hittas på köksbänken, på skrivbordet, eller ovanpå mikron.

Så är min dator organiserad: I det närmaste inte alls, men studiegrejer får ett eget område faktiskt.

Så här mår jag om det är stökigt runt mig: Jag mår som vanligt, det påverkar mig inte direkt om det är stökigt, bara på jobbet kan jag inte ha det stökigt.