En smakbit ur Slöa hästar

Det är söndag och läge att dela med sig en smakbit av läsningen. Smakbitarna samlas hos Astrid Terese på bloggen Betraktninger.

Jag läste det sista i boken Så förråddes Anne Frank imorse, och tror nu alltså att jag, tack vare ett undersökningsteams arebete, vet vem som förrådde personerna som gömde sig på Prinsengracht 263. Åtminstone lägger författaren fram teamets slutsats som den mest sannolika.

Det betyder att jag ska börja på en ny bok, och det är ju inte alltid så lätt att välja. Jag har dock fått ett proffstips (visst måste det vara ett proffstips när man får boktips av en bibliotekariekollega?) och tror att jag börjar med den: Slöa hästar av Mick Herron. Det är länge sedan jag läst en spionthriller faktiskt.

Så här börjar den:

Så här gick det till när River Cartwright gjorde bort sig mitt i karriären och blev en av de slöa hästarna.

Klockan var tjugo över åtta en tisdagsmorgon och King’s Cross var smockfullt med det slags personer som G. G. kallade andra människor: ”Icke stridande, River. Fullkomligt hedervärt att vara det i fredstid.” Han hade ett tillägg. ”Vi har inte haft fred sedan september fjorton.”
Han sa det på ett sätt som förvandlade de arabiska siffrorna till romerska i Rivers huvud. MCMXIV.
River stannade och låtsades se på klockan; en manöver som inte gick att skilja från att han verkligen tittade på klockan. Pendlarna strömmade runt honom som vatten runt en sten och deras irritation kom till uttryck i tungklickanden och pustanden. Vid närmaste utgång – en plats som lystes upp av det infallande bleka januariljuset – stod två av de svartklädda utförarna orörliga som statyer. De icke stridande lade dock inte märke till deras tunga beväpning eftersom den sortens vapen hade utvecklats en hel del sedan 1914.

Lite mot bättre vetande var jag och anmälde mig till en kurs i litteraturhistoria. Det är en fortsättning på kursen i litteraturvetenskap jag gjorde i höstas, och jag vet egentligen att jag inte kommer att hinna riktigt med den här kursen. Men än så länge är jag med, och det innebär att dagen tillbringas i sällskap med Iliaden och Odysséen. Nå- jag har faktiskt ett exemplar av Iliaden och Odysséen i hyllan, från en bokrea då jag var mycket ung, kanske tonåring. Någon gång ska den boken komma till användning också. Hoppas ni andra får njuta av snö och sol istället idag!

8 reaktioner på ”En smakbit ur Slöa hästar

  1. Paula Merio

    Tungklickande förekommer inte så ofta i böcker. Och ett extra spännande namn har boken, man kan inte låta bli att reagera. Tack för smakbit, lycka till med kursen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s