En smakbit ur Tid att ta farväl

Det är söndagkväll, den yngre pepparkakspojken är nu anmäld till skriftskola och ska väl förhoppningsvis bli konfirmerad nästa sommar, och den äldre har åkt iväg till sin skola och sitt internatsrum. Själv har jag drabbats av förkylning av sorten med akut nästäppa och/eller dropp ur näsan och känner mig lagom fräsch.

Fräsch eller inte, jag ska dela en bit ur boken jag läser just nu.

Tid att ta farväl av S.D. Robertson, sidan 39.

Min syster hade alltid varit en galning bakom ratten. Man skulle kunnat tro att hon skulle ha lugnat ner sig lite efter att hennes lillebror omkommit i en bilolycka, men det hade varit alldeles för förnuftigt. Då hon bott de senaste femton åren i Nederländerna hade hon dessutom ingen vana av att köra på vänster sida, så vem visste hur många nästanolyckor som hade skett på vägen från flygplatsen.

Det är inte bara jag som delar med mig av smakbitar ur min läsning på söndagar. på bloggen Flukten fra virkeligheten.

 

Annonser

En smakbit ur Den lilla bokhandeln i Paris

Söndag i strålande sol (och gårdagen var det likaså härligt väder!) och vi har en stor del av helgprogrammen avklarade. Bara femårskalaset kvar! Ja, och innan det ska den större pepparkakspojken packa sina grejor och vi ska slå in femårspresenterna.

Jag har haft en fin läshelg, och ni får höra om de böckerna i början på nästa vecka. Nu är det i alla fall Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George som jag börjat i. Jag gillar tanken på ett apotek med böcker, ett sådant skulle jag också vilja ha. Så här säger Perdu om sin bokbåt på sidan 25:

”Kästner var en av orsakerna till att jag kallade bokbåten för Litteraturapoteket”, förklarade Perdu. ”Jag ville behandla sådana känslor som inte räknades till sjukdomarna, och som aldrig diagnostiseras av läkare. Små känslor, sinnesrörelser som inte intresserar terapeuter för att de anses vara lindriga och ospecifika. Känslan när sommaren tar slut. Eller när man inser att man inte längre har hela livet på sig att hitta rätt. Eller ledsnad över att en vänskap inte är tillräckligt djup och att man måste söka vidare efter någon att lita på. Eller vemodet en födelsedagsmorgon. Längtan efter luften som fanns när man var barn. Sådana saker”.

När jag skriver min smakbit, finns det inget samlande inlägg hos bokbloggaren Flukten fra virkeligheten. Det kommer kanske, och då kan ni se andra bokbloggares smakbitar därifrån.

 

En smakbit ur: Head over heels

Det är dags att återuppta goda vanor som haft paus över sommaren, på söndag brukar jag dela med mig en smakbit ur boken jag läser just då, och idag är det dags igen!

Boken jag läser är Head over heels av Jill Shalvis. Jill Shalvis finns som en författare i min Boktolva i år, och det är väl litegrann därför jag läser den, och för att 2017 skulle bli romanceläsningens år. Jag började starkt, ända fram till juni egentligen, men har läst lite mindre romance sen dess. Det ska den här boken råda bot på. Det blir en mycket kort smakbit, men jag tycker meningen är finurlig, och ganska beskrivande för läsupplevelsen så här långt (jag är framme vid s. 63).

Something came into Chloe’s eyes that told him she knew exactly where his mind had just gone – and that just maybe hers had gone there too. 

Mera smakbitar finns på norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Kolla där för att se veckans andra smakbitar, och för att se hur man deltar!

 

 

En smakbit ur: Okänd soldat av Charles Todd

Ja, jag kände att det behövde förtydligas att det inte var Väinö Linnas Okänd soldat jag läser idag. För övrigt en bra bok som nog rekommenderas den också. Jag vet inte heller vad jag ska tycka om att ”låna” en så pass känd titel? Nå, hursomhelst ska jag kanske gå till boken jag läser idag. Till skillnad från sin mer kända namne handlar det här om första världskriget, inte det andra. Och av någon orsak läser jag gärna böcker från det här kriget, eller kanske speciellt om tiden efteråt i Storbritannien. Här har sköterskan Bess Crawford skött om en mystisk fransk soldat vid en hjälpstation. Något har lämnat kvar och gnaga i henne angående mannen, trots hans förklaring till varför han talade tyska då han blev skrämd (härstamning i Alsace). När hon blir sårad fortsätter hon att försöka leta reda på honom.

från s. 129-130.

När majoren inte sa något utan bara fortsatte vrida på ringen tillade jag : ”Jag förstår inte riktigt varför kapten Barkley skulle ha nämnt mitt intresse för den här mannen.”
Jag trodde inte han skulle svara mig, men  han reste sig upp, gick och stängde dörren och satte sig sedan igen. ”Jag borde ha avfärdat dig med någon påhittad historia som att kaptenen var svartsjuk, att han tyckte ditt intresse var alltför personligt. Eller kanske att han berättade det för att han beundrade denna mans mod. Men eftersom du är överste Crawfords dotter, och du har gett en rimlig redogörelse för ditt möte med patienten, finns det mer som jag måste säga.”
Nu hade han min fulla uppmärksamhet.

Det artar sig till en ok bok, men hittills har jag inte sett något utöver det vanliga. Som alltså är alldeles okej att läsa, nog.

Men nu ska jag faktiskt inte läsa mer utan gå ut i solen och försöka få lite kvistar och sly förflyttade från ett ställe till ett annat. Sommarstugeägarens glädjeämnen! Vill ni ha fler smakbitar finns de hos bloggen Flukten fra virkeligheten, och vill ni dela med er av smakbitar så går det också bra, men ge inga spoilers!

En smakbit ur Själens osaliga längtan

Den här helgen har vi fått njuta av lyxen med vackert och varmt väder. Jag var bjuden på 60-årskalas på lagom cykelavstånd igår kväll så det blev en härlig cykeltur i nästan sommarvärme, liite kyligare sen på vägen hem.

Jag började läsa Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger i fredags, men jag har inte hunnit så värst långt i den. Det är kanske för vackert väder? I boken är det alltså Elspeth som dött och lämnat sin lägenhet i London åt sin systers barn, tvillingar, på villkoret att tvillingarnas föräldrar inte får komma till lägenheten, och att tvillingarna måste bo i lägenheten ett år om de tar emot arvet. I våningen under bor Robert, som varit Elspeths pojkvän, och som hon tänkt ska hjälpa tvillingarna tillrätta. Robert hade också tänkt det, men när de väl är där i Elspeths lägenhet drabbas han av någon slags blyghet.

Smakbit från s. 123:

Robert önskade att han varit rökare. Det skulle ha gett honom en ursäkt att stå där på gatan utan att ha något att göra. Jag kanske ska gå och ta en öl. Det ser ut som om de tänker hålla på hela eftermiddagen. Tvillingarna beundrade en orange plastskiva som påminde Robert om en tallriksliknande gloria på någon medeltida målning. Jag behöver en förklädnad. Ett skägg, kanske. Eller en strålskyddsdräkt. Tvillingarna kom ut ur affären utan några kassar.

Ikväll blir det ännu träff med min bokklubb, vi tar säkert sommarpaus med den också efter idag. Jag är så lycklig över att sommaren bestämde sig för att komma och titta till oss den här helgen, och jag önskar så innerligt att det ska vara varmt i juni för i år har jag semester då, och jag är så utsvulten på sol och värme nu!