En smakbit ur: Okänd soldat av Charles Todd

Ja, jag kände att det behövde förtydligas att det inte var Väinö Linnas Okänd soldat jag läser idag. För övrigt en bra bok som nog rekommenderas den också. Jag vet inte heller vad jag ska tycka om att ”låna” en så pass känd titel? Nå, hursomhelst ska jag kanske gå till boken jag läser idag. Till skillnad från sin mer kända namne handlar det här om första världskriget, inte det andra. Och av någon orsak läser jag gärna böcker från det här kriget, eller kanske speciellt om tiden efteråt i Storbritannien. Här har sköterskan Bess Crawford skött om en mystisk fransk soldat vid en hjälpstation. Något har lämnat kvar och gnaga i henne angående mannen, trots hans förklaring till varför han talade tyska då han blev skrämd (härstamning i Alsace). När hon blir sårad fortsätter hon att försöka leta reda på honom.

Okänd soldat

från s. 129-130.

När majoren inte sa något utan bara fortsatte vrida på ringen tillade jag : ”Jag förstår inte riktigt varför kapten Barkley skulle ha nämnt mitt intresse för den här mannen.”
Jag trodde inte han skulle svara mig, men  han reste sig upp, gick och stängde dörren och satte sig sedan igen. ”Jag borde ha avfärdat dig med någon påhittad historia som att kaptenen var svartsjuk, att han tyckte ditt intresse var alltför personligt. Eller kanske att han berättade det för att han beundrade denna mans mod. Men eftersom du är överste Crawfords dotter, och du har gett en rimlig redogörelse för ditt möte med patienten, finns det mer som jag måste säga.”
Nu hade han min fulla uppmärksamhet.

Det artar sig till en ok bok, men hittills har jag inte sett något utöver det vanliga. Som alltså är alldeles okej att läsa, nog.

Men nu ska jag faktiskt inte läsa mer utan gå ut i solen och försöka få lite kvistar och sly förflyttade från ett ställe till ett annat. Sommarstugeägarens glädjeämnen! Vill ni ha fler smakbitar finns de hos bloggen Flukten fra virkeligheten, och vill ni dela med er av smakbitar så går det också bra, men ge inga spoilers!

En smakbit ur Själens osaliga längtan

Den här helgen har vi fått njuta av lyxen med vackert och varmt väder. Jag var bjuden på 60-årskalas på lagom cykelavstånd igår kväll så det blev en härlig cykeltur i nästan sommarvärme, liite kyligare sen på vägen hem.

Jag började läsa Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger i fredags, men jag har inte hunnit så värst långt i den. Det är kanske för vackert väder? I boken är det alltså Elspeth som dött och lämnat sin lägenhet i London åt sin systers barn, tvillingar, på villkoret att tvillingarnas föräldrar inte får komma till lägenheten, och att tvillingarna måste bo i lägenheten ett år om de tar emot arvet. I våningen under bor Robert, som varit Elspeths pojkvän, och som hon tänkt ska hjälpa tvillingarna tillrätta. Robert hade också tänkt det, men när de väl är där i Elspeths lägenhet drabbas han av någon slags blyghet.

Smakbit från s. 123:

Robert önskade att han varit rökare. Det skulle ha gett honom en ursäkt att stå där på gatan utan att ha något att göra. Jag kanske ska gå och ta en öl. Det ser ut som om de tänker hålla på hela eftermiddagen. Tvillingarna beundrade en orange plastskiva som påminde Robert om en tallriksliknande gloria på någon medeltida målning. Jag behöver en förklädnad. Ett skägg, kanske. Eller en strålskyddsdräkt. Tvillingarna kom ut ur affären utan några kassar.

Själens osaliga längtan (pocket)

Ikväll blir det ännu träff med min bokklubb, vi tar säkert sommarpaus med den också efter idag. Jag är så lycklig över att sommaren bestämde sig för att komma och titta till oss den här helgen, och jag önskar så innerligt att det ska vara varmt i juni för i år har jag semester då, och jag är så utsvulten på sol och värme nu!

 

En smakbit ur Ordbrodösen

Det är söndag, och istället för att förbereda mig för, och sen fara och sjunga på konsert tillsammans med de andra damerna i kören, så har jag en lat söndag- förkylda korister sjunger nämligen inte. Vårens förkylningssmittor har verkligen alla drabbat mig den här våren känns det som.

Nu har jag förstås tid att både läsa och blogga. Och jag har börjat på en bok som verkar mycket lovande!

Ordbrodösen by Anna Arvidsson

Ordbrodösen av Anna Arvidsson. I boken finns ett släkte med ordbrodöser, som kan styra folk om de skriver ner det. De får sin kraft när de fyller 18, det har blivit Albas tur att genomgå provet, men hon misslyckas.

S. 25:

Jag får skjuts till stationen på tisdagsmorgonen. Att åka bil med mormor är att färdas under tystnad. Jag håller inne med mina tankar och hon sitter stum med sitt block i handväskan.
På perrongen kramar hon mig hårt.
Ta hand om dig, Alba. Ring hem varje söndag.
Jag nickar. Att jag ska ta hand om mig är inte bindande, men vad som än händer kommer jag att ringa.
Mormor ser trött ut, är svagt grå i huden. Vad tänker hon på? Varför berättar de inte för mig? Våra ögon möts länge, men jag ställer ingen av frågorna högt.

Jag hoppas alla har en skön söndag, om ni vill läsa fler smakbitar finns de på bloggen Flukten fra virkeligheten!

En smakbit ur: Jag lät dig gå.

Söndag igen och veckorna tycks bara gå fortare. Förstås har jag mist en timme idag i och med sommartiden, det kanske har något att göra med att veckorna känns som om de rasar iväg mot sommaren. Jag tycker egentligen att det är rätt onödigt att hålla på och vrida klockorna fram och tillbaka, men lider nu inte direkt av saken heller. Förutom i år när jag imorgon har lagt in en tid för blodprov före jobbet, och det verkligen kommer att kännas okristligt tidigt.
Det blodprovet kommer förresten att leda fram till min förhoppningsvis sista kontroll på onkologen, i höstas sa dom att denna läkarkontroll blir den sista om allt fortfarande är som det ska. Jag är nog själv redo att avsluta kontrollerna där, det känns som mycket länge sen jag var sjuk.

Och igår kväll har jag börjat läsa en bok som jag tror väldigt många har läst (och gillat om jag förstått saken rätt) men som jag inte riktigt haft rum för i min läsning tills nu.

Jag lät dig gå

Jag lät dig gå av Clare Mackintosh. Den förfärliga historien om en mamma som släpper taget om sin sons hand för ett ögonblick, och han rusar ut på vägen och blir överkörd.

s 56.

Ray suckade. Att det skulle vara så svårt att få ihop, kostnaden för en utredning och priset på ett liv- priset på ett barns liv. Hur fasen skulle man kunna avgöra hur mycket det var värt?
”Vi ger inte upp”, sa han. ”Du jobbar ju vidare med dimljuset, eller hur?”
Kate nickade. ”Vi har fastställt sjuttiotre beställningar på reservdelar till dimljus veckan efter smitningsolyckan”, sa hon. ”Så här långt tyder alla försäkringsuppgifter på att det handlar om regelrätta skador, nästa steg blir att kolla upp alla registrerade bilägare som har betalat själva.”

Delvis blev det just detta citat för att början väckte ett visst eko från kursen i välfärdsekonomi jag gick på i höstas…

Här kommer söndagen förhoppningsvis att fortsätta med typiska söndagssysselsättningar inomhus (vädret ute verkar rätt ruggigt idag), förhoppningsvis en del läsande, också läxläsande då det gäller pepparkakspojkarna. Mera smakbitar finns som varje söndag hos norska bloggen Flukten fra virkeligheten.

En smakbit ur Gemina

Jag har precis börjat på en bok jag verkligen sett fram emot.

29236299

Gemina av Amie Kaufman och Jay Kristof. I del ett i serien, Illuminae, är vi med då ett företag, BeiTech Industries, attackerar en liten planet. Tyvärr varnar ingen dem som bor på planeten och i boken får vi följa flykten från planeten. Jag vet inte så mycket om del två, Gemina, ännu, bara att den utspelar sig till största delen på rymdstationen Heimdall.

Det här är min smakbit, s 19:

wp-image-846977363jpg.jpg

En sida ur Hannas (en av huvudpersonernas) dagbok.

Mera smakbitar hos Flukten fra virkeligheten!