En smakbit ur Good Omens

Den här söndagen sysslar jag med omläsning. Det beror på den finlandssvenska läsutmaningen. I november ska man nämligen läsa en bok där författaren har hatt på porträttfotot. Terry Pratchett visste jag ju alltid, eller nästan alltid, har hatt på sig när han fotograferas. Tyvärr visade det sig också vara så att den upplagan av Discworldböcker som fanns i mitt lokala tillhåll var en där det inte alls fanns något porträttfoto på författaren. Däremot i den här, ett samarbete mellan Terry Pratchett och Neil Gaiman, här har Terry Pratchett hatt. Jag tänker godkänna det som en bok till utmaningen även om Neil Gaiman är barhuvad på bilden. Inte minst för att jag då får läsa en fin bok på nytt!

Good Omens: The Nice and Accurate Prophecies…

It wasn’t a dark and stormy night.
It should have been, but that’s the weather for you. For every mad scientist who’s had a convenient thunderstorm just on the night his Great Work is finished and lying on the slab, there have been dozens who’ve sat around aimlessly under the peaceful stars while Igor clocks up the overtime.

33f52-6473057481_ce462009e6_o

Mera smakbitar finns nuförtiden hos Astrid Terese!

 

Annonser

En smakbit ur: Utvald

Nu händer det saker med smakbitarna- en tid framöver finns söndagens smakbitar hos Astrid Terese!

Det var nära att inte bli någon smakbit den här söndagen för mig. Det har blivit så att jag oftast inte ger mig tid att skriva någon smakbit innan den äldre pepparkakspojken på eftermiddagen har tagit bussen till sin skola och sitt internatsrum. Den här eftermiddagen åkte jag från busstationen till sommarstugan för att plocka det jag trodde var några enstaka trattkantareller som jag lämnade sist.

Trattkantarellerna hade brett ut sig fullkomligt explosionsartat över ett mycket större område än förr. Det kändes som hela skogen var full av trattkantareller. Det gick en god stund till att plocka, och sen flera timmar att rensa. Nu har vi ätit trattkantarellomelett, och har trattkantarellsoppa och -paj till början på nästa vecka, och fortfarande finns det massor av svamp kvar. Vanligen lyckas jag inte spara svamp till vintern, vare sig som fryst eller torkad, men det kan faktiskt hända att jag denna gång fryser lite trattkantareller till senare tillfälle.

Hur trevligt det än är med trattkantareller, är det svårt att skriva smakbitar medan man sitter och rensar. Men nu så!

Utvald (häftad)

Huvudperson är Erica, precis utexaminerad från universitet och med ett nystartat företag som driver en social nätverkssajt som handlar om mode. När hon försöker få finansiering träffar hon en kille hon blir oerhört attraherad av, men hon är fokuserad på sitt företag och har inte rum i sitt liv för en man. Dock är detta romance, vilket skulle tyda på att hon kommer att finna en man hon kan göra rum för.

Sidan 85:

Med bara några dagar kvar tills studenthemmen skulle stänga för sommaren började jag få ont om tid att hitta någonstans att bo. Jag kunde inte fatta att jag inte hade tagit tag i det här, men livet hade tagit oväntade vändningar på sista tiden, så jag bestämde mig för att kontakta Blakes syster och hoppades på en snabb lösning på problemet. 

 

 

 

En smakbit ur en ryyyyslig bok…

Ja, eller jag hoppas att den ska vara ryslig- i början av oktober hade jag ingen lust alls att läsa hemskheter och skräck, men underligt nog, desto närmare Halloween vi kommit. desto mer har jag ändå lutat mot att det ska bli lite traditionell Halloweenläsning i år också. Och turligt nog hade jag en bok i hyllan som jag hoppas passar.

20992957

Banquet for the Damned av Adam Nevill. Jag läste för några år sedan en annan bok av samma författare, No-one gets out alive, och den var allt jag kunde önska mig ifråga om Halloweenläsning- skräck, övernaturligheter, allt. Det här är författarens debutbok, och den utspelar sig i Skottland, St. Andrews. (Ytterligare en orsak till att jag tror jag kommer att gilla boken!)

Sidan 57:

When his friend, Adolpho, first sent him an e-mail from the Anthropology Department at St Andrews, two months earlier, the news had been tragic. A fourth-year student, Ben Carter, had committed an unusual suicide. The history undergraduate had burned himself to death in the car given him by his parents on his twenty-first birthday. According to Adolpho, who knew Carter personally, the undergraduate had been sleeping poorly for months, had become increasingly withdrawn throughout his final year, and failed to show for his exams. More importantly, prior to his death, Ben Carter had become terrified of the night and the vivid terrors that came with it. And, according to rumour, he was not alone.

Vi får se hur boken utvecklar sig, kanske jag väntar mig för mycket..

994cb-6473057481_ce462009e6_o

Mera smakbitar hos Flukten fra virkeligheten.

Veckans smakbit: Veri ei vaikene

Idag läser jag en bok på finska. Valet av bok är mycket illustrerande för hur jag väljer böcker så jag ska berätta lite om det. Först såg jag att en deckare av Mikko Porvali blivit översatt till svenska. Nå, böcker som översätts till andra språk är ofta bra böcker, faktum är att det finns massor av bra böcker som inte blir översatta, så en som faktiskt blir översatt- ja, ni förstår. Då hamnar de lätt på att läsa-listan. Sen skulle jag läsa en deckare av en man för den finlandssvenska läsutmaningen i oktober. Så jag styrde stegen mot närmaste bibliotek för att hitta något till utmaningen. På nyhetshyllan i det finskspråkiga skönlitteratursrummet (mitt lokala bibliotek har varit privathem, och också faktiskt bank i ett skede, så det består av många olika rum) stod Mikko Porvalis del två i serien Karelia Noir. Så, när jag nu ändå tänkt läsa Mikko Porvali, jag gärna läser på originalspråk, var på jakt efter en deckare skriven av en man, och inte bryr mig så mycket om jag läser serier i oordning, fick den boken komma med mig hem.

Veri ei vaikene

Sidan 64:

LAPUA // 16.10.1930

Matkan aikana punnittiin, mitä seuraavaksi tehtäisiin. Halusimme tietenkin hankkia kuulusteluun Vannaksen nimeämät lapualaiset: ylikonstaapeli Matti Nikulan ja Pentti Kosolan. Emme pelänneet hankaluuksia, mutta silti vaikutti tehottomalta tehdä kuulusteluja täällä, epäiltyjen kotikentällä. Äskeinen kokemus nimismiehestä ei rohkaissut luottamaan täkäläisen poliisin apuun, varsinkaan kun pääepäilty oli ylikonstaapeli, heidän oma esimiehensä. Pohdimme, kuinka itse suhtautuisimme, jos kuulustelu koskisi viipurilaista poliisia ja kuinka asia siltä pohjalta olisi viisainta esittää Lapuan nimismiehelle.

Här är poliserna Eckert och Kähönen alltså i Lappo i finska Österbotten, och de undersöker Erik Mättös försvinnande, som möjligen är en ”skjutsning”. (Skjutsning: personer med högerinriktad politisk världsåskådning kidnappade personer med vänsterinriktad världsåskådning och ”skjutsade” dem till östgränsen, eller över den, med tanken att alla med vänsteråsikter hörde hemma i Sovjetunionen och inte i Finland.) Eckert och Kähönen fick lite dåliga vibbar från polisen i Österbotten de kontaktade om saken och de for därför hellre dit än bad polisen där förhöra en person som dök upp då de undersökte försvinnandet. Vilket visade sig vara klokt då det nu dykt upp åtminstone en polis som troligen är inblandad.

Med undantag av Eckert och Kähönen är det här ett försvinnande/mord som verkligen inträffat.

Annars ska vi idag fara och ställa i ordning sommarstugan inför vintern, så nu blir det antagligen lite mindre tid tillbringad där en tid framöver.

en smakebit

Fler smakbitar hittar du hos norska bokloggen Flukten fra virkeligheten!

 

 

En smakbit ur Skuggsida

Jag håller just nu på och läser min första bok av Belinda Bauer. Det här var kanske inte helt vad jag planerat att läsa idag, men jag hade bara en bok med till sommarstugan så när den tog slut fick jag plocka ur reservförrådet jag har där. Dom flesta böckerna i reservförrådet är Anne Perry-böcker, och så finns en del som jag har handlat när biblioteken avskriver böcker. Skuggsida av Belinda Bauer har jag alltså hittat på bibliotekets avskrivningshylla.

Smakbiten kommer från sidan 129, och det är precis så långt jag hunnit i boken.

Jonas var genomblöt, kall, chockad och trött på att bli behandlad som en vaktmästare på en parkeringsplats. ”Hör nu på mig, sir. Jag står upp till häcken i is och försöker hindra kroppen från att flyta i väg med strömmen, så antingen får ni komma hit snabbt och hjälpa mig med den, eller också tänker jag släppa den och då kommer er brottsplats att sträcka sig härifrån ända till Tiverton!”
Jonas slog igen sin mobiltelefon och hoppades att Marvel inte skulle vara oförskämd nog att låta honom vänta.

Mera smakbitar hos Flukten fra virkeligheten!

994cb-6473057481_ce462009e6_o