En smakbit ur en klassisk Christie!

Jag har haft mycket, mycket att göra och kanske också lite mindre inspiration till bloggen. Men det var ju inget oväntat direkt. Jag hoppas ändå att den tiden nu är förbi, sonen är konfirmerad, jag har nu semester, och andra sådana trevligheter! I den andan läser jag nu en klassisk deckare (till Johannas Deckarhörnas sommarutmaning)- Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie.

Poirot klarade sig i strupen och rätade på ett papper på bordet.
-Låt oss ta en överblick av det hela, så som saken står nu. Först och främst har vi vissa ovederläggliga fakta. Ratchett- eller Cassetti- fick ett dussin knivstyng i sig i natt. Det är faktum nummer ett.
-Medges villigt, mon vieux, sade monsieur Bouc med en ironisk gest.

Jag har inte läst så mycket av Agatha Christie faktiskt. Det är det som är så bra med läsutmaningar, det hjälper ofta mig att ta tag i sånt som jag har tänkt läsa men inte kommit till skott med.

Det finns fler smakbitar på bloggen Betraktninger, och alla får vara med och dela smakbitar

 

Annonser

En smakbit ur En blå död

Med två lössläppta pepparkakspojkar och soligt väder går vi vidare mot sommaren. Härnäst blir det sommarjobb och konfirmationsläger, respektive, för dem. Jag drar ett djupt andetag och dyker in i sommarens två jobbigaste veckor, ingen semester än, flera föreningar har sin sommarträff, vi behöver resa bort helgen innan konfirmation samtidigt som konfirmationen också ska förberedas. Men jag tänker att det är bara att dyka in i det, och sen dyka upp bortom konfirmationen, lite tilltufsad men fortfarande med mycket sommar kvar att njuta av..

På tal om att njuta av sommaren är det alldeles fantastiskt varmt i vattnet nu för att vara i början på juni. Det går faktiskt att doppa sig utan föregående bastu, och jag tror inte det någonsin har varit så här varmt den här tiden på året.

Idag läser jag en bok som på ett sätt är mot mina principer. Jag läser nämligen En blå död av Mikko Porvali. Det är inte det att det är en kriminalroman och det är en lite ovanlig tid på året för mig att läsa sånt som vanligen hör till min höstläsning, det är det att jag läser den översatt till svenska. Jag brukar faktiskt läsa böcker på originalspråk om jag kan, och finska kan jag ju faktiskt. Rätt bra till och med. Jag var i grannstadens bibliotek och där har de inte jättemånga finskspråkiga böcker, helt avspeglande låntagarnas språk, och då kände jag att det definitivt var dags för den här boken. Jag har ju läst andra boken i serien, jag tänkte det vore trevligt att läsa den första också, så den följde med hem som den fanns, översatt till svenska.

Från sidan 60:

Vintern 1920 var bitande kall och veden för uppvärmning ville inte räcka till i staden med dess 55 000 invånare. Viborgs östra förstäder, Kolikkoinmäki och Talikkala, hade skadats svårt under striderna 1918 och på många ställen brunnit ner till marken. Här bodde de fattigaste viborgarna och återuppbyggnaden var inte på långt när klar.
Till följd av kriget och förödelsen hade barnen i många familjer blivit hemlösa och lämnats helt utan tillsyn. Några som levde på gatan hade förlorat sina föräldrar i strid eller som offer för annat våld. Viborg hade hunnit uppleva såväl rött som vitt styre och båda parter hade bidragit till att antalet föräldralösa barn ökade.

Det kommer ju ut mycket böcker på finska också. Eftersom det är en försvinnande liten del som blir översatta till svenska använder jag ibland det faktum som någon slags måttstock på vad jag läser på finska- om en bok blir översatt måste den vara bra, just för att det är så få som blir översatta. Men egentligen gör jag mig själv en otjänst då, för det är så få feelgoodböcker som blir översatta. Nästan ingen. Och feelgood och romantisk läsning är ju ett av mina stora nöjen. Sara Medberg skriver om Jane Austens tid i Finland, och har gett ut tre böcker, men bara en på svenska. Jag borde ta mig tid att också läsa de finskspråkiga. Bara som exempel.

 

 

 

En smakbit ur Coffin Road

Ännu en söndag när solen öser ner. Igår var det en aning molnigt mitt på dagen och blåste lite (superbra väder för maj, ändå, men jag har ju blivit bortskämd) så jag fattade inte att ha solhatt på och vaknade därför med huvudvärk idag. Är väl sånt som kallas first world problems..

I min omedelbara framtid ligger en cykeltur, men först en smakbit ur boken jag läser nu.

Sent omsider har jag återkommit till en bok av den här författaren. Få se hur jag gillar den här versionen av Hebriderna, jag gillade Lewistrilogin.

Från s. 15

Jag ser mig omkring på nytt. Det är här jag bor. På köksväggen sitter en karta, som avbildar den skotska ögruppen Yttre Hebriderna. Det ser ja, men hur jag vet det har jag ingen aning om. Är det där jag befinner mig? Någonstans på denna vindpinade arkipelag i Europas nordvästra utkant?
I tidningshögen på köksbordet ligger ett öppnat kuvert. Jag drar ut ett hopvikt papper. Det är en elräkning. Jag viker upp den och ser att den är adresserad till Neal Maclean, Dune Cottage, Luskentyre, Isle of Harris. Och därmed vet jag var jag bor och mitt fullständiga namn.

Den norska bokbloggen Betraktninger samlar ihop smakbitar varje söndag, ett fint sätt att få veta vad bokbloggare läser den här helgen, och alla är välkomna att delta och dela smakbitar (men inga spoilers)!

En smakbit ur Finna sig.

Söndagen började solig och fin, så jag har sysslat med utesysslor fram tills för en stund sedan, när det plötsligt började blåsa och det kom en hel del moln. Vi har ju blivit lite bortskämda med sol och sommar nu den senaste veckan så det kändes genast kallt och ruggigt när vädret ändrades. Jag fick ändå grillstugan och fönstren i den tvättade. Numera använder vi sällan den lilla grillstugan vid sommarstugan, så jag brukar inte vara så noga, men i år har vi en konfirmation som ska firas här och speciellt om det regnar kan det vara praktiskt att ha någonstans där folk kan sitta under tak.

Det jag har läst denna helg är till Kulturkollos bokcirkel på Facebook. Jag hade verkligen tur och vann boken när de lottade ut några ex av boken Finna sig av Agnes Lidbeck. Jag har läst ut boken nu, men det blir den jag delar smakbit ifrån för jag har inte börjat på med något nytt än.

Från s. 21:

Andra halvåret. Anna genomför sina dagar med regelbundenhet, enligt ett schema av morgondusch och hårvård, förmiddagspromenad och svart kaffe i papperskopp, peta i sallad och i skvaller med någon vän medan de med blicken försöker avgöra vem som fått störst armar, bröst och mage efter graviditeten, vem som visar upp sin närvaro i stunden och vem som visar upp hur mycket hon längtar tillbaka till vettiga samtal, hur less hon är på att torka kräk, vem som tyckt lunchen var viktig nog för ögonskugga och vem som är mer upptagen än så. Vem som klär sitt barn i ljusblått och rosa och vem som klär det i grått och gult.

Det här är en bok som jag troligen inte skulle ha läst om det inte vore för bokcirkeln. Men det är ju egentligen det som är meningen med bokcirklar, att utvidga sina läsning!

Fler smakbitar finns hos bloggen Betrakninger. Alla får vara med och dela en smakbit ur det man läser ( men ingen spoiler)!

En smakbit ur samma bok som förra veckan.

Visst går det lite långsammare för mig att läsa danska, men det är också så att jag nu i helgen har krattat, cyklat, badat bastu och gjort allt möjligt annat än läst. och lite så har det varit den här veckan i övrigt också. Det betyder att jag fortfarande håller på med samma bok som förra helgen, så det blir en smakbit till ur den!

Bragi jobbar på isländska tullen, och i och med att den här bokens huvudperson är en knarksmugglande kvinna, kan man anta att han kommer att spela en roll för handlingen. Här är han på fest och saknar sin fru, som drabbats av Alzheimers sjukdom i tidig ålder och bor på servicehem. Från s. 87:

Det var mærkeligt, så ensom man kunde føle sig, selvom man var omgivet af mennesker. Bragi stod ved baren med en øl og betragtede årsfestens gæster sætte sig till rette ved bordene. Ikke alene var han en af de få, det var mødt op till festen uden partner, der var også sket ett generationsskift hos toldeeftersynet, så der ikke var nær så mange af kollegerne, som han havde venskabelige bånd til. Nogle par var begyndt att danse. Folk var blevet i godt humør efter velkomstdrinken, og musikken og larmen fra de mange stemmer i salen flød sammen og blev til en buldren i hans hoved. Han tålte støj dårligere og dårligere. For år tilbage morede han sig til den her slags fester og sammenkomster. Han havde endda danset helt tæt på højtalerne sammen med Valdís, så ingen kunne høre, hvad de sagde til hinanden.

Annars kommer jag nu till sommaren att återuppta mina bokutflykter, de var roliga på flera sätt, och fint att komma sig för att besöka olika trevliga ställen.

Mera smakbitar finns hos norska bloggen Betraktninger!