En smakbit ur If we were villains

Smakebit på søndag

Nu i semestertiden är smakbitarna varje vecka hos Astrid Terese på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker. Nästa vecka börjar min sista semestervecka för den här sommaren. Den här helgen, och åtminstone början av den sista semesterveckan, tillbringas i fjällen med att måla ett hus. Lite läsning har jag ändå hunnit med, jag har börjat på en bok som verkar väldigt lovande, If we were villains av M.L. Rio.

34369803. sy475

Boken börjar med att Oliver blir fri från fängelset. Han har varit fängslad för ett mord han kanske, eller kanske inte, begått. Detektiven som utredde fallet möter honom och vill veta vad det egentligen var som hände. Så vi går tillbaka i tiden till den exklusiva skolan där Oliver och de han trodde var hans vänner utbildar sig till skådespelare. Smakbiten kommer från sidan 45:

We rummaged around in our bags to find notebooks and pens, and as Frederick carried on, we scribbled down almost his every word. The sun warmed my back and the bittersweet scent of black tea drifted up into my face. I stole furtive glances at my classmates as they wrote and listened and occasionally posed questions, struck by how lucky I was to be among them.

Jag valde naturligtvis den här smakbiten för den fridfulla testunden, men också för att jag tror att den här idyllen mycket snart kommer att bytas till något annat- men så långt har jag inte hunnit i boken än.

En smakbit ur To kill a mockingbird

Så här lite sent på söndag kväll kommer jag på vilken dag det är, och att jag nog ska dela med mig av en smakbit. Fler smakbitar hittar ni hos Astrid Terese på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker. Hon sköter hela ruljansen med smakbitarna nu i sommar så länge Mari på Flukten fra virkeligheten har semester.

9831947

Jag läser på i To Kill a Mockingbird av Harper Lee. Smakbit från sidan 216:

But I must have been reasonably awake, or I would not have recieved the impression that was creeping into me. It was not unlike one I had last winter, and I shivered, though the night was hot. The feeling grew until the atmosphere in the courthouse was exactly the same as a cold February morning, when the mockingbirds were still, and the carpenters had stopped hammering on Miss Maudie’s new house, and every wood door in the neighbourhood was shut as tight as the doors of the Radley Place.

När det gäller klassiker har man ofta en uppfattning om hurudan boken är innan man börjar läsa den. Jag tycker att de förväntningar jag fått ofta visar sig vara ganska felaktiga, ett praktexempel är ju Frankenstein av Mary Shelley. Likadant är det med den här, visst finns det element av rättegångsdrama, men framför allt är det här en barndoms- eller uppväxtskildring, med tonvikt på det lilla samhället, med grannar och familj. Därför är det nästan alltid värt att själv bekanta sig med klassiker, för att se vad ens egen uppfattning om boken är.

En smakbit ur Blynätter

52215817. sx318 sy475

En händelserik första semestervecka går mot sitt slut. Det har varit sextioårskalas. Vi for till Åland. Och det har varit sol, sol och sol. Det är jag tacksam över, att det räckte lite solsken till min semester också. Det gör inte så mycket om vädret blir sämre nu, jag har fått sola, bada, äta glass och vara ledig från jobbet.
Ålandsresan ska det bli ett inlägg om, ganska snart. Smakbiten kommer ur en bok som jag till största delen läste i bilen på väg hem, nämligen Blynätter av Anna Jakobsson Lund. Det är en fantasybok, vi lever i en värld där det finns en magisk kraft, och människor som kan tämja kraften, reliktämjare.

Så här börjar boken:

En ny folkdomares första dom lockade alltid en stor publik, men Jeroen undrade om det verkligen brukade vara så här många. På torget nedanför rådhuset kunde ungarna som sålde brända mandlar knappt ta sig fram mellan arbetare och borgare.
Åt väster låg Hirschska husets fasad med sina svarta gjutjärnsbalkonger redan i skugga. Bara den förgyllda draken som prydde vindflöjeln på tornet såg ut att glöda i torrhöstens låga eftermiddagssol.

Dagens smakbitar hittar man på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, det är ett bra sätt att få boktips att bekanta sig med smakbitarna!

En smakbit ur Kyllikki Saari – Mysteerin ihmisten historia

Jag debatterade lite om jag skulle skriva något smakbitsinlägg idag, boken jag läser är på finska. Men det blir en liten smakbit.

Kyllikki Saari

En majkväll 1953 cyklade den 17-åriga flickan Kyllikki Saari hem efter en religiös tillställning i en grannby. Hon kom aldrig fram till hemmet. Eftersökningarna pågick hela sommaren. Inte förrän i oktober hittades hon död, begravd i ett kärr. Vem som mördade henne är det fortfarande ingen som vet. Det här hände inte långt härifrån, i en grannkommun. Nu har Teemu Keskisarja, en rätt känd historiker, samlat ihop allt material som finns om det här mordfallet och människorna som blev inblandade och skrivit ihop det till en bok. Jag som inte riktigt känt till så mycket om mordet på Kyllikki Saari har tagit tillfället i akt att läsa boken och lära mig lite om grannkommunens historia. Det kanske blir en utflykt till Storå till och med för att se platserna med egna ögon, jag har ju precis fått semester.
Smakbiten kommer från sidan 203:

Kauko Kanervo ei ilmestynyt Kyllikin hautajaisiin, vaikka Saaret kutsuivat. Muutaman viikon päästä hän kävi Isojoen kirkonkylän kansakoululla lähetysjuhlassa. Kanttori Moisio oli kuskina ja rouva mukana kuin iskunvaimentimena. Velvoitetta ei käynyt väistäminen. He vierailivat Saaren surutalossa. Pastori oli tottunut lohduttamaan vainajain omaisia, mutta hän ei nyt osannut käyttäytyä. Hän vältti vilkaisemastakaan Kyllikin valokuvaa, joka piirongilta tuijotti.

Kauko Kanervo var präst, och även Kyllikki Saaris chef, då hon jobbade på pastorskansliet. Han var bara vikarierande präst i Storå, och hade strax innan mordet fått nytt jobb som präst och flyttat till en närliggande församling. Han var en av dem som misstänktes för mordet. I smakbiten noteras det att han inte kom på begravningen (vilket kanske var en aning anmärkningsvärt, det var cirka 25000 personer som kom till begravningen), och att han en tid efteråt då han besökte familjen Saari inte riktigt kunde uppföra sig som en präst med vana att trösta sörjande anhöriga. I smakbiten sägs också att han inte alls kunde titta på Kyllikki Saaris fotografi som stod framme.

Vem som mördade Kyllikki Saari går det antagligen inte att få reda på mer. Med de metoder som poliser och rättsläkare hade på femtiotalet, var det till och med svårt att kunna säga precis hur hon dött. Och mordet på Kyllikki Saari förblir ett av de mest kända olösta brotten i Finland.

En smakebit ur Ninth House

Det är söndag och det blir en smakbit ur en bok jag egentligen inte bestämt mig för om jag ska läsa eller inte. Det är kompisläsning på gång igen på instagram, @boklyckan och @kafferatur har just den här som bok. Vi råkade ha den på engelska på biblioteket där jag jobbar, och jag hade tänkt läsa mer Leigh Bardugo. Det skulle ju tala för att hänga med på kompisläsningen. Men det var egentligen Shadow and bone jag tänkte läsa, inspirerad av att det finns en Netflixserie baserad på den bokserien, och det var kanske inte nu i sommar jag hade tänkt läsa Leigh Bardugo heller.. Jag har börjat i boken, det kan bli så att jag fortsätter också med hjälp av kompisläsningen. Tiden får utvisa.

44140764. sy475

Smakbiten kommer från sidan 13:

Alex thought the markings looked okay, but she knew her signs of protection about as well as her modern British novels. When she’d attended the fall-quarter prognostication with Darlington, had she really paid attention? No.She’d been too busy sucking on ginger candy, reeling from the strangeness of it all, and praying she wouldn’t humiliate herself by ouking. She’d thought she had plenty of time to learn with Darlington looking over her shoulder. But they’d both been wrong about that.

Den här helgen har jag annars mest gått omkring på evenemanget Öppna Portar i vår lilla stad, det kommer säkert ett inlägg om det lite senare i veckan när jag hunnit samla ihop intrycken.
Idag hittar du fler smakbitar på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker.