En smakbit ur Att skörda ben.

Nej, jag har inte läst ut The Starless Sea som jag delade smakbit ur i förra veckan. Men det beror inte främst på att boken inte skulle vara bra. Jag upptäckte bara att det inte är så länge tills bokcirkeln Läsa jorden runt som Feministbiblioteket startade, och den tänkte ju jag vara med på. Så jag har börjat läsa Att skörda ben av Edwidge Danticat. Jag gjorde dessutom så att jag föreslog den här som den ena av böckerna man kunde läsa till vår lokala bokcirkel, för att ge mig ännu ett incitament att verkligen läsa boken. Och det verkar ju ha funkat, eller jag har börjat läsa åtminstone.

50269296

Boken utspelar sig 1937, huvudpersonen är en tjänsteflicka som tagit sig över gränsen från Haiti till Dominikanska republiken för att hitta arbete. Smakbiten kommer från kapitel 27, jag läser den som e-bok så sidnumreringen är som den är:

Yves lade en av sina pesos på att köpa några, grisbananer, plommon och små mangofrukter som han stoppade ner i byxfickan. Han erbjöd mig några men jag hade ingen aptit.
Medan han åt kom en religiös procession gående. Längst fram gick tre kvinnor som bar en statyett av Den heliga jungfrun i en utsirad, snidad kista täckt av en vit spetsduk. Kvinnorna mässade lågmält under det att radbandets pärlor gled igenom deras fingrar. De såg ut som om de befann sig i trance när de nästan ljudlöst rabblade sin lista av önskningar och böner.
Det finns ett sådant band mellan förtvivlade kvinnor att jag, när jag betraktade dem, förstod vad var och en hoppades på redan innan deras mumlande önskningar svepte förbi mina öron. De läste böner för förlupna älskare, för att söner och döttrar skulle bli gifta, för barn som var sjuka, för att de som hade begivit sig till huvudstaden skulle komma välbehållna tillbaka.

Smakbitarna samlas idag på bloggen Betraktninger, titta in där för att få fler smakbitar!

En smakbit ur The starless sea

Söndag och dags för en smakbit ur boken jag läser just nu. Idag finns smakbitarna på bloggen Flukten fra virkeligheten. Varannan vecka hittar vi smakbitarna på bloggen Betraktninger~ tanker om bøker.

Den senaste gången jag delade en smakbit var den 16 augusti. Då läste jag The bone clocks av David Mitchell. Jag fick till sist sätta den åt sidan och acceptera att den inte är för mig just nu. Då jag äntligen lade bort den läste jag så relativt snabbt tre deckare- hösten är alldeles uppenbarligen här.
Jag kommer att ta upp The bone clocks igen, jag anar att det är en bok för mig fast tiden är lite fel för den.

Jag har börjat på min nästa bok med lite tveksamhet, i och med att jag la undan The bone clocks. The starless sea av Erin Morgenstern kan vara en bok lite i samma stil, den är i alla händelser ingen deckare. Men eftersom boken finns i min hylla och jag fullständigt älskade The night circus, kände jag att jag måste börja läsa den.

39834986. sx318

Smakbiten jag delar får ni se som en bibliotekaries nörderi, med streckkoder och allt.

En smakbit ur Sommardrömmen

Idag har jag börjat på en bok jag har höga förväntningar på. Säkert alltför höga förväntningar. Men en sommarfeelgood som utspelar sig i en grannstad, det hjälps inte, jag hoppas så att den ska vara bra.

Sommardrömmen

I Sommardrömmen av Maria Grundvall ska Annas dröm äntligen förverkligas. En skruttigt trähus ska renoveras och bli Bed&breakfast.

Smakbiten kommer från sidan 11:

”Du vet att jag tycker om ditt hus. Men varför vill du egentligen tillbaka till en sån här liten skithåla?”
Katarina rullar ett halvt varv i soffan som ett sömnigt sjölejon. Hon har gått upp lite sedan högstadiet, kanske femton-tjugo kilo om man ska vara riktigt ärlig, men fortfarande har hon det där som gör att man dras till henne som en nattfjäril till en lampa. Hon rättar till det långa, mörkbruna håret och knäpper beslutsamt händerna över magen.
”Jag skulle då aldrig ha flyttat hem på nytt” säger hon.
Eller det säger hon ju inte.
Egentligen säger hon: ”Jag sku nu aldri ha flytta him på nytt”, och till det rycker jag på axlarna och svara: ”Men noo ere skönt ti reet ut tungon henn i stan.”
Katarina fnyser. Hennes tunga skulle få finna sig i att förbli hoprullad om hon bara fick bo på ett mer spännande ställe.
”Om jag bodde i London skulle tungan få se ut som snöret på ett julpaket”, säger hon och ritar upp en lockig girland med pekfingret lättjefullt svävande i luften.
”Nu är ju en förort till Helsingfors i och för sig inte riktigt London”, påpekar jag, men det verkar hon inte höra.
Så har det alltid varit. Katarina pratar och jag suger i mig varje ord. Jag pratar och Katarina funderar på var hon kan ha lagt sin Snickers.

Annars är väl allt som vanligt här den här helgen. Igår for jag och killarna på inför-skolstart-shoppingtur, även om det är en tid ännu innan deras skolor börjar. Det blir mer strumpor utan hål och skor till gymmet än snygga skolväskor och suddgummin nuförtiden, men annars är det samma ritual som när dom var små, och därför ett ganska värdefullt tillfälle.

Fler smakbitar hittar ni den här helgen hos Flukten fra virkeligheten.

En smakbit ur Pojke slukar universum

Idag är det den sista semesterdagen för den här sommaren, imorgon väntar jobb. Det har som alltid varit en fin semester, även om resandet blev lite mindre än det brukar. Vi var ju till Tallinn några dagar, och hade en del utflykter ganska nära här i landet. Och som alltid känns det som om man just har lärt sig att vara ledig, då man får så lov att omprogrammera huvudet.

Imorgon får ni höra om en lite mera udda bok jag redan läst ut, Winter in Sokcho av Elisa Shua Dusapin, om en semesterort i vinterdvala i Sydkorea. Men eftersom jag läst ut den så kommer smakbiten ur den bok jag tror att jag ska börja läsa ikväll: Pojke slukar universum av Trent Dalton.

44902145

Så här börjar boken:

Pojke skriver ord

Ditt slut är en död blå fågel.
”Såg du, Slim?”
”Såg vad då?”
”Inget.”
Ditt slut är en död blå fågel. Ingen tvekan om saken. Ditt slut. Ingen tvekan om saken. Är. En. Död. Blå. Fågel.

Sprickan i vindrutan på Slims bil ser ut som en lång streckgubbe som bugar sig för kungen. Sprickan i vindrutan på Slims bil ser ut som Slim. Vindrutetorkaren ha smetat ut en regnbåge av gammal smuts på passagerarsidan där jag sitter.

Idag finns söndagens smakbitar på Betraktninger~ tanker om bøker. 

 

En smakbit ur A conspiracy in Belgravia

Trevlig söndag till alla! Här kommer det just nu en regnskur, vilket egentligen är bra för då har jag tålamod att sätta mig ner och blogga lite. Annars var fredag och lördag riktigt fina dagar, inte så varma men soliga. (Vill ni veta vad jag gjorde i fredags kan ni se på mitt förra inlägg! )

Jag vet egentligen inte om söndagssmakbitarna har semesterpaus eller inte. Vanligtvis turar Betraktninger~ tanker om bøker och Flukten fra virkeligheten om att samla smakbitarna varannan söndag. Semesterpaus eller ej, jag kommer att dela en smakbit ur boken jag läser just nu. 

33835806. sy475

A conspiracy in Belgravia av Sherry Thomas är en bok från London på sent 1800-tal, och här antas att Sherlock Holmes egentligen var en kvinna som hette Charlotte. Eftersom det inte var möjligt för en kvinna att vara detektiv så hittade hon på en bror, Sherlock, som täckmantel. Smakbiten kommer från sidan 75-76.

Charlotte walked into her room, shut the door, and leaned back against it, a hand over her face.
It had been a long, strange day, from Lord Bancroft’s proposal to Mr. Finch’s nondisappearance. And to think, only a little more than twenty-four hours ago, she had kissed Lord Ingram. Very briefly, to be sure, but the first time in more than a decade, a moment of stark, all-engrossing heat.
Events were easy to deal with. Emotional responses, less so. They were not crisp or factual. They mutated at will. They expanded to fill all available space in one’s consciousness and left no room for anything else.
And no clarity with which to think.

Vi ska fortsätta vår lugna söndag, vi hade tur och lyckades åka iväg på en cykeltur innan regnskuren. Mot kvällen kanske vi tar oss för att elda bastun. Och så kanske vi planerar nästa veckas semesteräventyr?