En smakbit ur Själens osaliga längtan

Den här helgen har vi fått njuta av lyxen med vackert och varmt väder. Jag var bjuden på 60-årskalas på lagom cykelavstånd igår kväll så det blev en härlig cykeltur i nästan sommarvärme, liite kyligare sen på vägen hem.

Jag började läsa Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger i fredags, men jag har inte hunnit så värst långt i den. Det är kanske för vackert väder? I boken är det alltså Elspeth som dött och lämnat sin lägenhet i London åt sin systers barn, tvillingar, på villkoret att tvillingarnas föräldrar inte får komma till lägenheten, och att tvillingarna måste bo i lägenheten ett år om de tar emot arvet. I våningen under bor Robert, som varit Elspeths pojkvän, och som hon tänkt ska hjälpa tvillingarna tillrätta. Robert hade också tänkt det, men när de väl är där i Elspeths lägenhet drabbas han av någon slags blyghet.

Smakbit från s. 123:

Robert önskade att han varit rökare. Det skulle ha gett honom en ursäkt att stå där på gatan utan att ha något att göra. Jag kanske ska gå och ta en öl. Det ser ut som om de tänker hålla på hela eftermiddagen. Tvillingarna beundrade en orange plastskiva som påminde Robert om en tallriksliknande gloria på någon medeltida målning. Jag behöver en förklädnad. Ett skägg, kanske. Eller en strålskyddsdräkt. Tvillingarna kom ut ur affären utan några kassar.

Själens osaliga längtan (pocket)

Ikväll blir det ännu träff med min bokklubb, vi tar säkert sommarpaus med den också efter idag. Jag är så lycklig över att sommaren bestämde sig för att komma och titta till oss den här helgen, och jag önskar så innerligt att det ska vara varmt i juni för i år har jag semester då, och jag är så utsvulten på sol och värme nu!

 

En smakbit ur Ordbrodösen

Det är söndag, och istället för att förbereda mig för, och sen fara och sjunga på konsert tillsammans med de andra damerna i kören, så har jag en lat söndag- förkylda korister sjunger nämligen inte. Vårens förkylningssmittor har verkligen alla drabbat mig den här våren känns det som.

Nu har jag förstås tid att både läsa och blogga. Och jag har börjat på en bok som verkar mycket lovande!

Ordbrodösen by Anna Arvidsson

Ordbrodösen av Anna Arvidsson. I boken finns ett släkte med ordbrodöser, som kan styra folk om de skriver ner det. De får sin kraft när de fyller 18, det har blivit Albas tur att genomgå provet, men hon misslyckas.

S. 25:

Jag får skjuts till stationen på tisdagsmorgonen. Att åka bil med mormor är att färdas under tystnad. Jag håller inne med mina tankar och hon sitter stum med sitt block i handväskan.
På perrongen kramar hon mig hårt.
Ta hand om dig, Alba. Ring hem varje söndag.
Jag nickar. Att jag ska ta hand om mig är inte bindande, men vad som än händer kommer jag att ringa.
Mormor ser trött ut, är svagt grå i huden. Vad tänker hon på? Varför berättar de inte för mig? Våra ögon möts länge, men jag ställer ingen av frågorna högt.

Jag hoppas alla har en skön söndag, om ni vill läsa fler smakbitar finns de på bloggen Flukten fra virkeligheten!

En smakbit ur: Jag lät dig gå.

Söndag igen och veckorna tycks bara gå fortare. Förstås har jag mist en timme idag i och med sommartiden, det kanske har något att göra med att veckorna känns som om de rasar iväg mot sommaren. Jag tycker egentligen att det är rätt onödigt att hålla på och vrida klockorna fram och tillbaka, men lider nu inte direkt av saken heller. Förutom i år när jag imorgon har lagt in en tid för blodprov före jobbet, och det verkligen kommer att kännas okristligt tidigt.
Det blodprovet kommer förresten att leda fram till min förhoppningsvis sista kontroll på onkologen, i höstas sa dom att denna läkarkontroll blir den sista om allt fortfarande är som det ska. Jag är nog själv redo att avsluta kontrollerna där, det känns som mycket länge sen jag var sjuk.

Och igår kväll har jag börjat läsa en bok som jag tror väldigt många har läst (och gillat om jag förstått saken rätt) men som jag inte riktigt haft rum för i min läsning tills nu.

Jag lät dig gå

Jag lät dig gå av Clare Mackintosh. Den förfärliga historien om en mamma som släpper taget om sin sons hand för ett ögonblick, och han rusar ut på vägen och blir överkörd.

s 56.

Ray suckade. Att det skulle vara så svårt att få ihop, kostnaden för en utredning och priset på ett liv- priset på ett barns liv. Hur fasen skulle man kunna avgöra hur mycket det var värt?
”Vi ger inte upp”, sa han. ”Du jobbar ju vidare med dimljuset, eller hur?”
Kate nickade. ”Vi har fastställt sjuttiotre beställningar på reservdelar till dimljus veckan efter smitningsolyckan”, sa hon. ”Så här långt tyder alla försäkringsuppgifter på att det handlar om regelrätta skador, nästa steg blir att kolla upp alla registrerade bilägare som har betalat själva.”

Delvis blev det just detta citat för att början väckte ett visst eko från kursen i välfärdsekonomi jag gick på i höstas…

Här kommer söndagen förhoppningsvis att fortsätta med typiska söndagssysselsättningar inomhus (vädret ute verkar rätt ruggigt idag), förhoppningsvis en del läsande, också läxläsande då det gäller pepparkakspojkarna. Mera smakbitar finns som varje söndag hos norska bloggen Flukten fra virkeligheten.

En smakbit ur Gemina

Jag har precis börjat på en bok jag verkligen sett fram emot.

29236299

Gemina av Amie Kaufman och Jay Kristof. I del ett i serien, Illuminae, är vi med då ett företag, BeiTech Industries, attackerar en liten planet. Tyvärr varnar ingen dem som bor på planeten och i boken får vi följa flykten från planeten. Jag vet inte så mycket om del två, Gemina, ännu, bara att den utspelar sig till största delen på rymdstationen Heimdall.

Det här är min smakbit, s 19:

wp-image-846977363jpg.jpg

En sida ur Hannas (en av huvudpersonernas) dagbok.

Mera smakbitar hos Flukten fra virkeligheten!

 

 

En smakbit ur: Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag.

Det har blivit söndag igen, och enligt traditionerna ska jag dela med mig en smakbit ur min läsning.

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

Sidan 36.

-Berätta vad han sa, säger Emma.
Vi sitter på Kulzénska och låtsaspluggar, dricker rabarbergräddte och hatar alla tunikatanter med barnbarn som kissar på sig av sugrörsläsk. Det är mitt fel, det var jag som vägrade gå till KM och ljuga ”Bra” som svar på alla ”Läget?” frågor.
Jag rabblar igen: ”du är för ung” och ”vi har växt ifrån varandra” och ”tre år är väldigt lång tid i vår ålder” och ”jag behöver vara ensam ett tag”.

Boken handlar om Olivia, som blivit dumpad av sin perfekte pojkvän John, och hur Olivia försöker få rätsida på livet utan John, för tre år är en väldigt lång tid.

Vill ni läsa fler smakbitar ur bokbloggares läsning i helgen finns de hos bloggen Flukten fra virkeligheten.