En smakbit ur Män utan kvinnor

33f52-6473057481_ce462009e6_o

Det är söndag, och jag ska göra som jag brukar och dela en smakbit ur min läsning. Vill någon veta vad andra bokbloggare läser den här söndagen ska man gå till bloggen Betraktninger där Astrid Terese samlar ihop smakbitarna.

Omslagsbild: Män utan kvinnor

Jag läser Män utan kvinnor, en novellsamling av Haruki Murakami. Och den läser jag främst för att i utmaningen månadens språk är språket japanska. Det, och så är det så att Haruki Murakami under en viss period faktiskt räknades till en av mina favoritförfattare, men nu har han skrivit väldigt många fler böcker och jag har inte hängt med alls i hans författarskap på senare tid.

Ur novellen ”Sheherazade”:

”I mitt förra liv var jag ett nejonöga”, sa Sheherazade i sängen en gång. Bara så där. Det var ungefär som om hon helt kort hade konstaterat att Nordpolen låg väldigt långt norrut.
Habara hade ingen aning om hur nejonögon såg ut och vad det var för sorts djur. Därför hade han svårt att reagera på det hon sa.

Vet ni varför det blev smakbiten idag? För att här i trakten är halstrade nejonögon en delikatess. Jag är kanske inte personligen så förtjust i smaken, men för somliga är det en läckerhet, och man får det inte så ofta heller så folk kan verkligen längta efter dem. Dessutom kallas de inte nejonögon här, här kallas de nätingar.

Annonser

En smakbit ur Sagoyoga

Jag läser fortfarande Stonemouth av Iain Banks, men då jag redan gett en smakbit ur den får det bli en annan bok, Sagoyoga av Filippa Odevall och Karin Lundström.

Sagoyoga : övningar för barn i yoga, andning, avslappning och meditation

Jag väljer en smakbit som passar fint den här söndagseftermiddagen.

Bloggkatten visar hur det går till i praktiken:

Hoppas alla har en skönt avslappnad söndag! Mera smakbitar finns hos Astrid Terese på bloggen Betraktninger.

En smakbit ur Stonemouth

994cb-6473057481_ce462009e6_o

Det är söndag, solen skiner och jag börjar komma till den delen av vintern jag egentligen gillar. Det vill säga, när man ser solen i alla fall litegrann på eftermiddagen fast man jobbar, det är snö, de flesta skidspår börjar vara i skick, och så. Ännu har vi lite tid kvar till den perfekta tiden, det vill säga när solen faktiskt börjar värma lite också. Ja, och isarna håller inte så bra ännu, man ska veta vad man gör om man tänker sig ut på isen nu. Men ett par veckor till med sånt här väder så håller isarna för lite härliga promenader/skidturer också utan att man behöver känna sig dumdristig.

Jag har precis börjat med en ny bok imorse. Det börjar verka som ett mönster det här att jag börjar med en ny bok på söndag. Nu läser jag en bok från Skottland, Stonemouth av Iain Banks. Stewart Gilmour är tillbaka i sin barndomstrakt, Stonemouth nära Aberdeen. I Stonemouth finns dimma från havet, gangstrar, billigt knark och en bro som är oemotståndlig för självmordskandidater. Stewart är tillbaka för en begravning, även om den som begravs inte direkt är någon vän, tvärtom, men hans närvaro är önskvärd vid begravningen.

Så här börjar boken:

Clarity.
That would have been good.
Instead, a cold, clinging mist. Not even mist; just a chill haze, drifting up the estuary. I’m standing fifty metres above the Firth of Stoun, in the middle of the road bridge, at the summit of the long, shallow trajectory it describes above the waters. Below, wind-stroked lines of breakers track up the firth, ragged creases of thin foam moving east to west under the steady push of the breeze; each wave forming, breaking, widening, the collapsing again before new crests start to rise amongst their pale, streaked remains, the whole doomed army of them vanishing like ghosts in the upriver blur.

Mer smakbitar hittar du hos Betraktninger~ tanker om bøker.

En smakbit ur The raven’s head

Vi har precis kastat ut julgranen, och plockat ner julgardinerna. Så det börjar kännas som om julen så småningom är över för den här gången. Och En smakebit på søndag har också kommit tillbaka från julpausen.

33f52-6473057481_ce462009e6_o

Det är Astridterese som håller i trådarna för smakbitarna nu. Jag läser boken jag fick i julklapp just nu. The Raven’s head av Karen Maitland.

24485871

Från s. 90:

Ten white-robed men emerge from behind the panel and process up the the centre of the Church two by two, their hoods pulled low over their faces. They are singing a psalm in Latin, though to Regulus, who has seldom been inside a Church, it means less than the twittering of birds. He is unnerved by these faceless men. He had not realised there were so many men like Father John in this Place. They have multiplied like maggots on a dead rabbit.

Jag ska fortsätta min bortstädning av julen, och kanske jag stickar lite om jag hinner ikväll. Åh, vilket dramatiskt liv jag har..

 

En smakbit ur Störst av allt.

Söndag igen, och jag är i exil hos svärföräldrarna. Här har jag äntligen kommit mig för att börja läsa en bok som jag tänkt läsa ända sedan den kom ut, nämligen Störst av allt av Malin Persson Giolito.

Störst av allt

från s. 26.

Under en politisk diskussion med Christer några månader innan alltsammans hände, kom vi in på Che Guevara.
”Jag tycker det är helt vidrigt att döda barn”, sa Amanda. ”Även om jag inte är speciellt insatt i det där med Mellanöstern.”
Samir satt snett bakom henne i klassrummet och hon fick liksom vänta en stund innan han hajade att det var honom hon vände sig till.
”Så jag fattar faktiskt att du hatar amerikaner”, sa hon när hon äntligen fångade hans blick.
Jag kommer inte ihåg vad Christer sa. Bara att Samir tittade på mig. Rakt på mig, inte på Amanda. Han tyckte det var mitt fel att Amanda inte visste vem Che Guevara var. Att hon inte kunde skilja mellan Latinamerika, Israel och Palestina. Och att hon hade fått för sig att Samir hade något principiellt emot USA.

994cb-6473057481_ce462009e6_o

Astrid Terese på Betraktninger  håller i trådarna för söndagssmakbitarna nuförtiden, och idag är det faktiskt de sista smakbitarna före jul och nyår.