En smakbit ur De blå damerna

Vi ska väl tro att jag så småningom ska komma in i mer normala gängor igen. Det är flera veckor sen min semester tog slut men jag fortsätter att leva lite i semesterfart. Då blir det inte jättemycket skrivet här på bloggen. Det är ändå fortfarande söndag så jag ska dela med mig en smakbit ur min läsning. Om ni vill läsa fler smakbitar den här söndagen så finns de på bloggen Betraktninger~ tanker om bøker.

Jag har börjat läsa De blå damerna av Kristina Appelqvist. Jag är inte säker på att det är den här boken jag kommer fortsätta läsa framöver, men det är en fråga för en annan dag.

Smakbit från s. 83:

Det hade inte varit så lätt. Han hade varit en självklar ledargestalt i de kretsar som jobbade med reklam, pr och information i stan. Alla visste vem Ricky Nilsson var och alla ville vara hans vän. Han hade blivit inbjuden till stora event, pr-jippon, premiärer och vernissager med en automatik som fått honom att tro att ingenting kunde förändras, att det skulle vara så för evigt.
Men när konkursen var ett faktum och han så småningom satt arbetslös och utblottad i en etta i Södra Ryd, då tystnade telefonen och inbjudningarna upphörde. Ricky hade aldrig någonsin känt sig så övergiven som då.

En smakbit ur Den tysta patienten

Nu är det redan en vecka sedan semestern tog slut. Idag kändes det ändå väldigt mycket sommar och semester, jag har både plockat hallon och blåbär och det blev jag så varm av att jag tog ett dopp i havet.

Boken jag läser just nu är också en som jag tänkte jag skulle läsa under min semester, Den tysta patienten av Alex Michaelides. Lyckligtvis blir det aldrig för sent att börja läsa en bok, även om semestern tagit slut.

Psykoterapeuten Theo Faber är fascinerad av Alicia, kvinnan som levde ett till synes lyckligt liv, men plötsligt en dag sköt sin man och sedan dess inte har sagt ett ord. Smakbiten kommer från sidan 80:

”Hej, Alicia”, sa jag.
Det hade bara gått några dagar sedan man sänkte dosen, men skillnaden var redan påtaglig. Rörelserna var smidigare. Ögonen klarare. Den dimmiga blicken var borta. Hon var helt enkelt en annan människa.
Hon stod tvekande kvar i dörren bredvid Yuri. Hon stirrade på mig, som om det var första gången hon verkligen såg mig, och hon registrerade mig, mätte mig med blicken. Jag undrade vad hon kom fram till. Uppenbarligen tyckte hon det verkade säkert nog, för efter en stund gick hon in i rummet. Hon satte sig ner utan att jag behövde be henne om det.
Jag nickade mot Yuri att han kunde gå. Han tvekade först men stängde sedan dörren efter sig.

Det återstå att se vartåt den här boken är på väg, men jag tycker att psykoterapeuten Theo verkar lite väl intresserad av sin patient.

Mer smakbitar finns också den här söndagen hos Astrid Terese på bloggen Betraktninger~ tanker om bøker.

En smakbit ur A good girl’s guide to murder

Det är söndag och imorgon är första dagen på jobbet efter semestern. Jag har läst ganska mycket på min semester. Jag är också nu i det tillståndet att jag bara kan läsa (ungefär) ett kapitel i gången och så behöver jag en paus. Glasspaus, dopp-i-havet-paus eller annars bara paus. Jag antar att det är värmen som gör det lite utmanande att koncentrera sig.
För värme och sol har jag haft denna semester. Och regn. Och i fjällen var det till och med kallt ett par dagar.

Ibland får man tips som låter riktigt lovande på booktok. Det här är en bok som syntes där, och den lät så där lagom för mig så när jag såg den i en bokhandel slog jag till. Pippa Fitz-Amobi gör ett projekt som ska handla om medias roll i mordet på en flicka fem år sedan. Fallet är löst, pojkvännen var skyldig och begick självmord. Men ju mer Pippa rotar i fallet, desto mindre övertygande verkar den här sanningen att vara. Och vad händer med Pippa om det faktiskt är någon som inte vill att sanningen ska komma fram?
Smakbiten kommer från s. 186:

She quickly switched off her phone torch and put Great Expectations down on the passenger seat. She shifted her own seat back so she could crouch on the car floor, hidden from sight by the door, the top of her head and her eyes pressed up against the window.
The man walked over to the very outer boundary of the car park and leaned against the fence there, in a gloomy space just between two orange-lit pools from the lamps. Pip watched him, holding her breath because it fogged the window and blocked her view.

Fler smakbitar finns hos Astrid Terese på bloggen Betraktninger~ tanker om bøker.

En smakbit ur King of scars

Min semester har börjat. Eller tekniskt sett så börjar min semester imorgon, vilket när man tänker efter är ännu bättre. Det verkar som om jag också skulle få åtminstone några dagar med mitt favoritväder- solsken från klarblå himmel, och varmt som i en ugn. Det i sin tur gör att jag är helt okej med beslutet vi tog angående årets semesterplaner. En tur upp till fjällstugan och inga andra planer alls. Det hade varit mindre okej om jag helt skulle ha fått leva utan solsken som bara öser ner. Och förstå mig rätt nu- jag behöver bara några dagar, men de där dagarna behöver jag verkligen.

Jag minns att jag var mindre imponerad av den första boken jag läste av Leigh Bardugo. Men det är en författare som växer i mitt tycke. Högt spel (Six of crows) är en av de bättre böckerna man kan läsa inom genren fantasy. Det är personerna som är nyckeln och Leigh Bardugo gör inte svart-vitt. Hon är bra på att vända och vrida på ont och gott.

Jag har egentligen tagit en liten paus med den här boken och läst lite rakt-på-sak-romance. Men jag kommer fortsätta med den här, och jag kommer att gilla den, och därför väljer jag att dela en smakbit ur den. Smakbit från sidan 122:

Zoya washed and dressed for bed. There had been a time when she had been able to sleep deeply beneath the domes of the Little Palace, but that was before the Darkling’s coup. He had shattered her belief that nothing could touch this place, this home that had once been a haven. Now she slept lightly – and woke instantly at the sound of a knock on her chamber door.
The monk, she thought. I knew we shouldn’t have let him into the palace.
But as soon as Zoya slid the bolt and opened the door, Tamar said, ”Nikolai is out.”
”Impossible,” Zoya protested, though she was already reaching for her boot.

Hoppas alla har möjlighet att njuta av uteläsningssäsongen! Fler smakbitar finns på bloggen Betraktninger~ tanker om bøker.

En smakbit ur Räkna hjärtslag

Det har hunnit gå många söndagar sen jag senast delade en smakbit ur min läsning. Förhoppningsvis kommer jag nu att återgå till rutinerna mer och ha tid att dela med mig av smakbitar.

Jag kommer att börja på en ny bok idag, och det kommer antagligen att bli den här, Räkna hjärtslag av Katarina Widholm. Den avviker lite från min läsning förut i maj, det har blivit mest fantasy, och dessutom mest ungdomsfantasy. Jag har ändå tänkt läsa åtminstone någon av böckerna som nominerats till Årets bok, och det här är en av dem, och den råkade passera mina händer på biblioteket, eller rättare sagt, den passerade INTE mina händer, den lämnade kvar hos mig och jag lånade hem den. Så här börjar boken:

28 september 1937

”Tag plats! Stäng dörrarna!”
Mammas hand flög upp till avsked därute, det såg nästan ut som om hon torkade sig i ögonvrån också. Håret såg så tunt och färglöst ut under hatten hon haft så länge Betty kunde minnas. Att hon aldrig sett hur liten och smal mamma var till växten. Tåget gled långsamt iväg och både mamma i den bruna kappan och Hudiksvalls station försvann ur tågfönstret.

Nu ska jag gå ut och ställa i ordning mina odlingslådor, för det har äntligen slutat regna. Vill du se fler smakbitar ska du hälsa på hos Astrid Terese på Betraktninger~ tanker om bøker.