Det här är veckans fråga i Annikas bokbloggsjerka: När började du läsa och varför fortsatte du att läsa så mycket som du gör?
Första delen av frågan är enkel att svara på. Jag var fyra år när jag läste mitt första ord. Och att jag verkligen läste det intygar min mamma, för så här gick det till: Vi var ute ”på stan” en dag när jag plötsligt frågade av henne : Vad är en frisör (uttalat friiisör) egentligen? Det klarnade ganska snart att jag läst en skylt till en frisörsalong, men eftersom läsning inte ger ledtrådar till uttal, så hade jag inte förstått ordet.
Men varför jag fortsatte, jaa, det kan jag inte svara på. Jag har minnen av lyckliga biblioteksbesök som barn, när vi kom hem med kassar fulla av läsbart. Jag läste mycket i tonåren för jag var rätt ensam ett tag. Det var nog helt enkelt så att jag bara lärde mig att det alltid är läge för en bok. En sak som också säkert spelade in var att ingen försökte nånsin begränsa vad jag läste, eller ge mig uppfostrande böcker som skulle vara ”bra för mig”. Boktips jo (Många som gillade den där boken har gillat den här också, sa min mamma bibliotekarien.) uppfostran nej. Där kanske orsaken/orsakerna ligger.
BOKHYLLAN I PEPPARKAKSHUSET 
Det kan faktiskt vara så enkelt, det är ingen som bestämt vad jag ska läsa heller, i alla fall inte när det gäller nöjesläsning.
Kanske det!
Det är nog viktigt att inte begränsa för att man ska behålla läslusten.
Jag tror det.
Ett bra bibliotek och en klok mamma, det låter som en oslagbar kombination!
Jag hoppas ju själv vara en bra läsförebild, men.. sånt vet man inte förrän efteråt.
Ingen har bestämt vad jag ska heller, det är jag tacksam för 🙂 De har låtit mig välja själv redan från tidig ålder. Minns också biblioteksbesök när jag var liten med värme!
Biblioteksbesök är en av livets höjdpunkter.
Böcker är ett bra sällskap!
Det bästa! (näst efter familjen..)
Jag skrattade lite på jobbet i veckan apropå Frisör. Barnen lekte frisör och satte upp en skylt med texten. Välkommen till Fisör Mjell.
Böcker är underbart, men biblioteksbesök minns jag bara som en massa sura tanter som glodde på en.
Mia
Oj, i mitt bibliotek fanns/finns inga sura tanter.
Välja själv är bra, men jag har blivit jttestolt när mina ungar accepterat lästips – och gillat det dom läst! Fast utan tvång, självklart.
Lästips är en annan sak.
Jag har alltid gillat att läsa jämt och ständigt.
Jo, jag med.
Biblioteksbesöken som barn var verkligen positiva även såsom jag minns dem. 🙂
🙂
Ingen som begränsat vad jag läste heller. När jag var framför allt tonåring så läste jag både tonårs och vuxenböcker. Mina föräldrar hade mycket spännande i bokhyllan så jag började läsa vuxenböcker som verkade intressanta ganska tidigt.
Jo, jag läste också vuxenböcker tidigt.
Jag läste trafikskyltar och uttalade fel, som centrum som blev ”kertum” 😉
Det är inte lätt med uttalet!
Åh, kassar med biblioteksböcker. Det vill jag fortfarande låna men min hjärna påtalar gång på gång att jag ändå inte hinner med allihop!
Jamen, om man inte hinner kan man ju låna om!
Det er viktig for leselysten at man får velge selv. Og har man en bok har man alltid en venn 😉
Ja, bokvänner är bra!
Vad kul att ha ett så tydligt minne 🙂 Det är nog så viktigt med frihet att välja vad en själv ska läsa. Ingen har styrt vad jag har läst heller och jag tror det är så en uppmuntrar läsning.
Det är ju förstås mamma som har förstärkt mitt minne också i det där fallet.
Det är många som, precis som du och jag, beskriver att kombinationen läsa tidigt och god tillgång till böcker är nått som gör att intresset håller i sig! Bibliotek är guld värt!
Bibliotek är en mycket bra uppfinning.