En middagsbjudning (veckans bokbloggsjerka)

jerka11

Annikas bokbloggsjerka den här veckan har en spännande fråga att fundera över, nämligen..

Avsluta följande mening: Om jag kunde bjuda mina favoritkaraktärer på middag..

så skulle det nog inte bli en tråkig fest i alla fall. Jag tror bestämt att Door och Richard Mayhew från Neverwhere/Neil Gaiman skulle få vara med. Bara för att om det skulle finnas någon värld här under sommarstugan liknande London Below, så skulle dom säkert hitta den. Harriet Vane och Peter Wimsey skulle vara behändigt att ha med också. de skulle lösa alla former av mysterier som kan behöva lösas. Jag tror att Laura och Bruno från Kärlek, mat och missöden/Anthony Capella skulle få äran av att stå för kvällens mat. Underhållningen skulle bestå av historier berättade av den föräldralösa från In the cities of coins and spice /Catherynne Valente. Rebus kunde jag också bjuda, jag känner mig säker på att han skulle ha med en flaska fin whiskey och det skulle kännas fint med en skvätt till historierna. Kouplan från Sara Lövestams serie skulle jag också bjuda, för han behöver nog bli bjuden på en fest. Och sen alla personer från Mhairi Mcfarlanes böcker för att hålla uppe stämningen!

Det låter väl som en fin fest!

Alternativet skulle vara om jag istället fick en plats i Mumindalens fest, den festen från den här bilden skulle jag trivas mycket med.

festen

Just nu

Just nu den här fredagskvällen eldar jag bastu på sommarstugan. I bokbloggsjerkan frågas vad jag läser. Jag hade en bok jag började på hemma, men den fick bli kvar där och jag tog med en annan bok hit..

Själens osaliga längtan (pocket)

Vet inte om det var ett riktigt genomtänkt val (å andra sidan blir det nästan inte mörkt nu på natten), men under kvällens lopp ska jag nog börja läsa den.

Bokbloggsjerka om karaktärer.

Det är någon vecka sen jag varit med i Annikas bokbloggsjerka, men den här helgen ska jag fundera lite på karaktärer. Det är nämligen frågan i jerkan. Hur avgörande är karaktärerna tycker du?

jerka11

Mitt svar blir förstås- jätteviktiga. För mig är en bok främst karaktärer, och förhållanden mellan karaktärerna. Hemskt gärna får det ju vara trassliga förhållanden mellan karaktärer. Men, kinkig läsare som jag är, så funkar det ju inte utan en intrig heller, en bok med bara karaktärer där inget händer får mig att bli uttråkad, medan en bok med en rad händelser med instoppade figurer man inte lär känna, som inte utvecklas osv. får mig att bli minst lika uttråkad.

Sedan en annan viktig sak- att jag tycker karaktärerna är viktiga betyder inte att jag tycker att det nödvändigtvis måste vara sådana att jag skulle vilja vara kompis med dem. Jag är helt okej med osympatiska karaktärer också. Jag ser också gärna en blandning, inte helt renodlade monsterkaraktärer och det är ju trevligt om även de goda karaktärerna uppvisar nyanser, om de börjar påminna om titeln till Martina Haags bok ”Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra)”, då kan jag börja dra öronen åt  mig.

 

Bokbloggsjerka stereotyper

Först, om det är någon som undrar var jag hållit hus denna vecka då jag varit mycket sparsamt på bloggen, så har jag haft virusinfektionen från hell i min hals. För det mesta helt utan röst, trött så in i Norden, och halsen har känts som om jag sysslat med eldslukning. Så jag har för det mesta befunnit mig i vågrät ställning med en bok, och inte orkat med så mycket annat. Min hals känns fortfarande mycket öm, men jag kurerar mig på varierande sätt, äter mycket isglass och är kanske lite mindre trött nu.

Så då tänkte jag angripa frågan om stereotyper från veckans bokbloggsjerka. Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc

Så där kort sagt, stereotyper är ett himla effektivt sätt att förmedla något till en läsare med mycket få ord. Oavsett om vi vill det eller inte finns det en grupp med stereotyper som vi är vana med, och vi förväntar oss att vissa saker eller personer ska fungera/agera på ett visst sätt. Så att använda stereotyper i en del av historien för att få rum att utveckla en annan del av den, det är vettig användning av stereotyper tycker jag. Ett annat sätt att använda stereotyper (ett sätt som jag gillar) är att vända på dem eller plantera dem i oväntade miljöer, en författare som använder sig av och leker mycket med stereotyper/arketyper är Neil Gaiman, som plockar mycket från sagor och myter i sina böcker. Se till exempel Stardust för sagoaspekten.

Vad jag tycker i ett nötskal alltså: Jag tror inte författare varken kan eller ska undvika stereotyper, men jag tror att de kan/borde vara medvetna om dem och om de använder dem på ett bra sätt, då blir det bra litteratur.

book-clipart-2

 

Bokbloggsjerka och språk

Í veckans bokbloggsjerka funderar Annika på språk. What was the last book you read which wasn’t originally written in your native language?

Jag förstår frågan som att översättningar räknas, och i så fall är det boken av Toni Morrison som jag just läste, Kärlek. Den är ju i original skriven på engelska.

Love by Toni Morrison

Om frågan istället är vilken bok jag senast läst som är på ett annat språk än svenska, så är det Mr Penumbra’s 24-hour bookstore av Robin Sloan.

Mr Penumbra's 24-hour Bookstore by…

Oavsett om det tolkas så att översättningar räknas eller ej, så visar det här en liten tendens för att jag igen enkelriktat mina kulturimpulser att komma från den engelskspråkiga världen, och båda de här härstammar dessutom från USA. Det känns som om jag borde försöka göra något åt den saken igen, men å andra sidan är det lite svårt att förena med mitt romanceläsningsår. Men om det är någon som har tips om översatt romance som INTE är från USA, eller romance, inte översatt, på finska, tyska eller franska, som är de språk jag möjligen med mer eller mindre ansträngning kunde ta mig igenom en bok på, så tar jag gärna emot de tipsen!