
Vad får dina tårar att börja droppa/rinna/spruta (bokmässigt)? undrar Mia i veckans helgfråga.
Hej, stupränna här!
Jag gråter för rätt många saker. Barn och djur som det går illa för till exempel. Folk som dör. Barn och djur som det går extra bra för. (Jo, glädjetårar finns också.) Extra gulliga djur. Folk som dör. Folk som får varandra till slut. Folk som dör.
Hos oss har det hänt att min man fått förklara för pepparkakspojkarna att det inte har hänt något jättesorgligt i den verkliga värden, att mamma bara läser en ledsam bok. I det skedet tror dom nämligen inte helt på mig.
Men annars är det ju bra att i hemmets lugna vrå läsa sorgligheter. Det blir betydligt mera jobbigt när jag är på bio, eller på teater, och sprutar som en fontän- nej, så kan jag inte säga förresten för då låter det som om det finns något estetiskt över det hela, och det finns det inte. Det är rödmosigt ansikte, illröda ögon, snor och hela köret.
Två böcker jag nästan börjar snyfta av bara jag tänker på dem: Love Story av Erich Segal och The fault in our stars av John Green.


Nu känner jag att jag behöver näsdukar.