En smakbit ur To kill a mockingbird

Så här lite sent på söndag kväll kommer jag på vilken dag det är, och att jag nog ska dela med mig av en smakbit. Fler smakbitar hittar ni hos Astrid Terese på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker. Hon sköter hela ruljansen med smakbitarna nu i sommar så länge Mari på Flukten fra virkeligheten har semester.

Jag läser på i To Kill a Mockingbird av Harper Lee. Smakbit från sidan 216:

But I must have been reasonably awake, or I would not have recieved the impression that was creeping into me. It was not unlike one I had last winter, and I shivered, though the night was hot. The feeling grew until the atmosphere in the courthouse was exactly the same as a cold February morning, when the mockingbirds were still, and the carpenters had stopped hammering on Miss Maudie’s new house, and every wood door in the neighbourhood was shut as tight as the doors of the Radley Place.

När det gäller klassiker har man ofta en uppfattning om hurudan boken är innan man börjar läsa den. Jag tycker att de förväntningar jag fått ofta visar sig vara ganska felaktiga, ett praktexempel är ju Frankenstein av Mary Shelley. Likadant är det med den här, visst finns det element av rättegångsdrama, men framför allt är det här en barndoms- eller uppväxtskildring, med tonvikt på det lilla samhället, med grannar och familj. Därför är det nästan alltid värt att själv bekanta sig med klassiker, för att se vad ens egen uppfattning om boken är.