Bokbloggsjerka stereotyper

Först, om det är någon som undrar var jag hållit hus denna vecka då jag varit mycket sparsamt på bloggen, så har jag haft virusinfektionen från hell i min hals. För det mesta helt utan röst, trött så in i Norden, och halsen har känts som om jag sysslat med eldslukning. Så jag har för det mesta befunnit mig i vågrät ställning med en bok, och inte orkat med så mycket annat. Min hals känns fortfarande mycket öm, men jag kurerar mig på varierande sätt, äter mycket isglass och är kanske lite mindre trött nu.

Så då tänkte jag angripa frågan om stereotyper från veckans bokbloggsjerka. Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc

Så där kort sagt, stereotyper är ett himla effektivt sätt att förmedla något till en läsare med mycket få ord. Oavsett om vi vill det eller inte finns det en grupp med stereotyper som vi är vana med, och vi förväntar oss att vissa saker eller personer ska fungera/agera på ett visst sätt. Så att använda stereotyper i en del av historien för att få rum att utveckla en annan del av den, det är vettig användning av stereotyper tycker jag. Ett annat sätt att använda stereotyper (ett sätt som jag gillar) är att vända på dem eller plantera dem i oväntade miljöer, en författare som använder sig av och leker mycket med stereotyper/arketyper är Neil Gaiman, som plockar mycket från sagor och myter i sina böcker. Se till exempel Stardust för sagoaspekten.

Vad jag tycker i ett nötskal alltså: Jag tror inte författare varken kan eller ska undvika stereotyper, men jag tror att de kan/borde vara medvetna om dem och om de använder dem på ett bra sätt, då blir det bra litteratur.