En smakbit ur En väktares bekännelser

Denna söndag har jag haft lyxen att få börja dagen långsamt. Det betyder att jag hunnit promenera (inomhus på löpmatta, vädret är ganska november där ute), hunnit dricka varm kakao till morgonmål i lugn och ro och dessutom läst en del!

Boken jag läser just nu är En väktaren bekännelser av Elin Säfström.

Boken handlar om Tilda som är Stockholms Väktare. Det betyder att hon håller tomtar, troll, älvor och annat dolda för människorna, och dessutom ser till att Stockholms ”undre värld” (samma tomtar och troll) håller sig i skinnet och inte stör människor.

Från s. 16 delar jag en presentation av Tildas främsta hjälp i jobbet som Väktare:

Det är någonting lite off med Dumpe. Att han är hund, åtminstone till största delen, är jag hyfsat säker på, men vilken ras går inte att säga. Han har korta ben och hans gråbruna päls är raggig och sträv och han ser ut att när som helst vara på väg att falla ihop av ålderdom. Och egentligen borde han verkligen lägga sig på rygg med alla fyra benen i vädret vilken dag som helst. mormor har haft honom ända sedan hon var ung, men hon vet inte hur gammal han är eller vad han har för ursprung. Hon fick honom av sin mamma, som är död sedan länge. Men att han måste ha någon form av rådarblod i sig är uppenbart.