Veckans bokbloggsfråga- omgivningens stöd för bloggen?

Hur ser din familj och dina vänner på ditt bloggande och läsande? Är de nyfikna, stöttande och glada för ditt intresse eller tycker de att det tar alldeles för mycket tid och energi? Hur bemöter du detta i så fall? Ser du själv till att prioritera ditt intresse även om omgivningen inte är stöttande? 

Jag tänkte fundera lite på veckans bokbloggsfråga. Jag antar att många (de flesta?) av mina vänner vet att jag skriver bokblogg, men i och med att det är en BOKblogg så är det bara bokintresserade vänner som läser bloggen. Eller jag antar det, för det är dom som någon gång kommenterar och tar upp sånt jag skriver på min blogg så där när vi träffas öga mot öga. Från början tyckte jag att jag ville vara lite anonym då jag skrev min blogg, men det har jag vuxit ifrån. Min familj är nog mera medvetna om denna bloggs existens än en stor del av mitt umgänge öga mot öga, men så särskilt nyfikna är de inte. Lite frågande till varför jag väljer att sätta ner tid och energi på bloggen kan de nog vara. Mitt läsande ser familjen på med roat och ibland smått förvånat överseende, men i vissa fall får jag nog både stöd och förståelse- när vi på alla semesterresor och på alla exotiska ställen alltid ska söka upp en bokaffär hjälper de gärna till, även om jag för fridens skull oftast botaniserar i bokhandlar och bibliotek på egen hand medan övriga familjen gör något annat. Maken har byggt bokhyllor och det händer även att han har med sig böcker från diverse jobbresor. Så frågande men mest välvillig, är väl inställningen.

Det är nog så att läsandet prioriterar jag överallt, på alla ställen och i alla situationer. Jag behöver inte direkt bli stöttad i det av min omgivning, det är helt enkelt vem jag är. Sen kan det hända att bloggandet inte alltid prioriteras så högt på min agenda. Den här bloggen är trots allt en mindre avgörande del för min sinnesfrid än själva läsandet. Så det här fortsätter att vara min spretiga lilla blogg, där jag bokför vad jag läser, och skriver om annat som intresserar mig, när och om jag har tid över. Utan desto vidlyftigare mål.