Helgfrågan- kall mat och bra deckare!

db4b8-fotoflexer_photo4

Nu är det en sån där svår fråga igen- Vilken är din bästa deckare? Det är ju såå svårt att välja bara en!  Till exempel böckerna om mästerdetektiven Kalle Blomkvist var så spännande när jag var barn. Men hur ska man värdera sånt så här i efterhand?

Jag tar och tipsar om en deckare/deckarserie som jag brukar tipsa om i sådana här sammanhang.

untitled

Oskuld & arsenik av Dorothy L Sayers. Ingår i serien om lord Peter Wimsey, och är den första i ”serien i serien” där deckarförfattare Harriet Vane också är med. Jag uppskattar Sayers’ böcker väldigt mycket, och är glad åt att jag har några jag inte läst ännu.

Bonusfråga: Ibland är det gott med lite kalla rätter, jag brukar göra en ris- och räklåda jag tycker är god. Vad brukar du göra? 

Jag kan ge tips på lunchen jag hade med till jobbet idag, och det är också en rätt jag ofta fixar till lunch hemma eller som matlåda till jobbet, för ingredienser till den här rätten finns nästan alltid i vårt skafferi.

Tonfiskröra: Tonfisk, lite turkisk/grekisk yoghurt eller crème fraîche, lök- det som finns, men purjo är kanske speciellt passande, salt och (citron)peppar. Möjligen en aning citronsaft om man råkar ha det och speciellt om man inte har citronpeppar.

Kokta ägg.

Sallad av något slag, idag blev det vitkål och gurka. Tomat funkar fint med. Salladsblad av olika slag. Paprika. Sånt man brukar sätta i sallad, har hemma och gillar helt enkelt.

Bottna ett fat med salladen, sätt på tonfiskröran och garnera överst med kokta ägg i halvor eller skivor eller hur ambitiös man nu känner för att vara.

Går att äta när som helst, men kan speciellt rekommenderas som sommarlunch när man är ensam hemma och plötsligt kommer på att man inte ätit nåt och det redan är eftermiddag.

Tonfiskröran passar också på smörgåsar eller som fyllning till tunnbröd/omelettrulle. Om man gör som jag och tar med härligheten till jobbet som lunch, kan man med fördel packa salladen skilt, äggen skilt och fortfarande med skal, och tonfiskröran i en skild burk, och kombinera allt först på tallriken. Det blir så geggigt annars, och jag äter också med ögonen..

 

Veckans bokbloggsfråga vecka 6

Barnboksbloggen bjuder in till reflektioner den här veckan.

Har du funderat på vilken målgrupp din bokblogg har? Skriver du för andra vuxna, för barn och ungdomar, för föräldrar, lärare, bibliotekarier… vilka vill du ska läsa din blogg? Gör du något speciellt för att just den målgruppen ska hitta din blogg och känna sig hemma där? 

Nej.

 

 

Jahaa, tycker ni jag ska utveckla svaret? Hur nyttigt det än vore att tänka på målgrupp och att göra något för att just den målgruppen ska känna sig hemma här, så är det inte något jag har funderat så mycket på. Man kan kanske säga så här- målgruppen är nog folk som gillar att läsa böcker, lite så där vitt och brett och oplanerat. Det är nämligen så min läsning är för det mesta, högt, lågt och allt däremellan. Vilket absolut avspeglar sig på den här bloggen. Det är inte heller så att jag inte gör upp planer, för det gör jag, många planer, både för bloggen och för min läsning och så. Men jag håller mig sällan till planerna. Jag blir bara olycklig om alltför mycket är planerat och bestämt långt på förhand. Jag är urtypen för sista-minuten-resor om man säger så. Så bloggen blir som min läsning- varierande och en smula spretig, och till för alla och envar som vill läsa.

school-clipart-6-tn

Veckans bokbloggsfråga

Vad är lättläst för dig? Finns det någon i din närhet som har behov av extra lättlästa böcker? Vad anser du är lättsmält litteratur? Vid vilka tillfällen väljer du att läsa lättläst och lättsmält?  Där är en samling frågor som är Veckans bokbloggsfråga den här veckan på Barnboksbloggen.

Det här svaret kan det hända att någon läst i en eller annan form tidigare i min blogg, det är i den här riktningen jag tycker helt enkelt.

Men först, jag vet att det finns lättlästa böcker som riktar sig till olika målgrupper. Personer som håller på att lära sig ett språk till exempel, har ju nytta av böcker på ett enkelt språk och några sådana böcker har jag själv också läst när jag studerat språk. Också personer med lässvårigheter av olika slag har ju stor nytta av lättlästa böcker. Jag har dock inte så jättestor erfarenhet av den här sortens lättlästa böcker, och mitt svar kommer att koncentrera sig på lättläst i betydelsen lättsmält.

När jag vill läsa något lätt, då läser jag romance. När mitt liv är komplicerat och snurrar för fort, då är det romance jag vill läsa. Det är antagligen därför att hur många problem huvudpersonerna än möter i boken är det ändå alltid så att de lever lyckliga i alla sina dagar i slutet, en av de mest grundläggande sakerna som läsare och författare av romance har kommit överens om, och jag skulle bli mycket förvånad och ganska upprörd om det lyckliga slutet uteblev. Det känns för det mesta snabbläst, också en annan orsak till att det är romance jag vänder mig till när jag blir stressad. Det är också lätt därför att jag gärna väljer att läsa romance med en smula humor i. Så- lättsmält för mig är romance, och jag läser det bland annat då jag annars är stressad.

 

 

Veckans bokbloggsfråga

Veckans bokbloggsfråga handlar om saker som är nyttiga att fundera på som bokbloggare.

Läser du alltid ut böcker oavsett om du tycker om dem eller inte?

Nej, jag lämnar böcker jag inte alls tycker om.

Bloggar du även om de böcker du väljer att inte läsa ut?

Väldigt sällan.

Skriver du även recensioner om de böcker du inte tycker om? 

Bara om jag läst dem, vilket alltså betyder att jag inte tycker dom är totalt hemska

Hur gör du ifall du får recensionsex som du absolut inte tycker om, läser du i alla fall eller lägger du undan boken?

Det här har inte hänt ännu, vilket kan bero på att jag inte ber om, eller får, så hemskt många recensionsex. Men om det är ett recensionsex jag inte tycker om skulle jag nog göra mitt yttersta för att läsa, i all synnerhet om jag begärt att få boken.

Och hur gör du med recension av de recensionsex du inte alls tycker om? 

Jag skriver alltid vad jag tycker om alla böcker jag läser, så det skulle jag göra i det här fallet också.

Jag har funderat mycket på det där, om jag ska eller inte ska skriva om de böcker jag avbryter. Det blir kanske lite orättvist på ett sätt. Men det är också den saken att ta i beaktande att jag kanske tar upp samma bok på nytt någon månad senare och är på ett annat humör, och läsandet går som en dans. Så är det att vara humörläsare. Det finns också den saken att fundera på att en bok som jag inte har läst hela tycker jag inte att jag kan ge en rättvis bild av. Så tills vidare är det så här, en liten inbyggd såll som sållar bort riktigt dåliga böcker från min blogg.

När det gäller recensionsexemplar, så får jag ju något enstaka. I höst ett par stycken om jag minns rätt. Jag ber inte om många recensionsex, och jag får inte heller så många överraskningsböcker. Och hur kul det än är med böcker i postlådan, är det kanske bäst så som det nu är. Min tid är begränsad, och min blogg är en hobby. Det vore kul att utveckla hobbyn lite mer, och jag kanske gör det någon gång och börjar sätta mer tid på den. Men just nu har jag igen förbundit mig till så mycket annat att den tiden helt enkelt inte finns. Denna bloggpost är till exempel skriven då jag EGENTLIGEN redan borde vara på väg till jobbet. Dit ska jag också fara. Bara jag hittar något vettigt att sätta på mig först.

Veckans bokbloggsfraga

Veckans bokbloggsfråga- omgivningens stöd för bloggen?

Hur ser din familj och dina vänner på ditt bloggande och läsande? Är de nyfikna, stöttande och glada för ditt intresse eller tycker de att det tar alldeles för mycket tid och energi? Hur bemöter du detta i så fall? Ser du själv till att prioritera ditt intresse även om omgivningen inte är stöttande? 

Jag tänkte fundera lite på veckans bokbloggsfråga. Jag antar att många (de flesta?) av mina vänner vet att jag skriver bokblogg, men i och med att det är en BOKblogg så är det bara bokintresserade vänner som läser bloggen. Eller jag antar det, för det är dom som någon gång kommenterar och tar upp sånt jag skriver på min blogg så där när vi träffas öga mot öga. Från början tyckte jag att jag ville vara lite anonym då jag skrev min blogg, men det har jag vuxit ifrån. Min familj är nog mera medvetna om denna bloggs existens än en stor del av mitt umgänge öga mot öga, men så särskilt nyfikna är de inte. Lite frågande till varför jag väljer att sätta ner tid och energi på bloggen kan de nog vara. Mitt läsande ser familjen på med roat och ibland smått förvånat överseende, men i vissa fall får jag nog både stöd och förståelse- när vi på alla semesterresor och på alla exotiska ställen alltid ska söka upp en bokaffär hjälper de gärna till, även om jag för fridens skull oftast botaniserar i bokhandlar och bibliotek på egen hand medan övriga familjen gör något annat. Maken har byggt bokhyllor och det händer även att han har med sig böcker från diverse jobbresor. Så frågande men mest välvillig, är väl inställningen.

school-clipart-3-tn

Det är nog så att läsandet prioriterar jag överallt, på alla ställen och i alla situationer. Jag behöver inte direkt bli stöttad i det av min omgivning, det är helt enkelt vem jag är. Sen kan det hända att bloggandet inte alltid prioriteras så högt på min agenda. Den här bloggen är trots allt en mindre avgörande del för min sinnesfrid än själva läsandet. Så det här fortsätter att vara min spretiga lilla blogg, där jag bokför vad jag läser, och skriver om annat som intresserar mig, när och om jag har tid över. Utan desto vidlyftigare mål.