En smakbit ur En enda risk.

Jag har ju läst ut den här. Jag sträckläste den på fredag kväll. Jag visste jag hade en lugn kväll framför mig, ensam stora delar av kvällen- naturligtvis inga tonåringar hemma en fredagkväll, och min man på arbetsresa med beräknad ankomsttid mycket sent på fredag kväll, så jag tänkte att med en bra bok somnar jag åtminstone inte innan alla återkommit hem. Men fast den är utläst är det ändå den här jag vill dela med mig en smakbit ur.

Från s. 97, den som sitter fast är bokens huvudperson, journalisten Ambra, och hon har personliga skäl att tycka illa om Kiruna:

Efter en timme var det bara att inse: hon var fast i Kiruna. Hon hamnade på en standbyplats, fick tag på en ny taxi och åkte tillbaka till hotellet. Hon messade Jill och beklagade sig, fick en gråtande emoji till svar.
”Har ni kvar mitt rum?” frågade hon och fick checka in på samma rum. Hon sjönk ner på sängen och messade Grace att det var osäkert när hon skulle kunna lämna Kiruna. Det var julhelg och flygplanen var bokade till bristningsgränsen.

Ok, håll mig uppdaterad.

Hon fingrade på telefonen. Vad skulle hon göra nu? Fast i en stad hon hatade.

/../

Ambra öppnade datorn. Hon jobbade en timme. Sedan satte hon på sig läppglans, drog med fingrarna genom lockarna och sprejade dem lätt. Hon gav sig själv en barsk blick i spegeln. Kiruna skulle inte knäcka henne. Hon tänkte vägra ha ångest på grund av den här stan. Hon skulle ta makten över sina känslor och hon skulle ha kul.
”Hör du det”, sa hon till sin spegelbild. ”Vi ska ha kul.”

För övrigt innehåller boken mer och mindre äventyrliga snöskoterfärder, ishotellet i Jukkasjärvi, nättroll, norrsken, demonutdrivning och en schlagersångerska. Bland annat. Och jag rekommenderar den starkt, den här är möjligen Simonas bästa hittills.

Fler smakbitar finner du som alltid hos bloggen Flukten fra virkeligheten.