Idag har Elisa fem frågor om livet. Som en som gillar Douglas Adams Liftarens guide till galaxen, så vet jag redan svaret på livet, universum och allting. Det är 42. Men de här fem frågorna kanske inte är lika lätta att svara på.
Vem är du?
Jag är Sara, en lagom tjock dam i mina bästa år. För att citera Karlsson på taket. Rätt så vanlig och läser en hel del.
Vad gör du med livet?
Jag tycker inte man behöver göra något speciellt med livet. Man kan bara vara och ta det lugnt också och oftast blir det bäst så.
Har du en femårsplan?
Nej.
Vad är lycka?
Dels finns ju de bra orden ”You can’t buy happiness, but you can buy books and that’s kind of the same thing”, dels är nog lycka ganska långt det som syns på bilden här:
Alltså små saker som solsken, en katt och en bra bok.
Vad guidar dig genom livet?
Jag tror att man måste ha, eller utveckla, ett eget rättesnöre. Eller vad man ska kalla det. Så att man gör det som är rätt bara för att det är rätt, inte för att man är rädd för att någon ska se en.
Idag handlar det mest om tv, eller sånt man tittar på, i Fem en fredag.
Vad tittar du helst på?
Kanske det var meningen att man skulle svara vilket program, eller vilken slags program man tittar på, men utsikten från sommarstugan tröttnar jag aldrig på.
Vad tycker du är tråkigt på tv?
Ganska mycket.. men kanske speciellt sport.
Vilken streamingtjänst eller kanal används mest hos dig?
Jag tar fasta på hos mig, inte av mig. Vi har Netflix och maken ser på det. Mycket sällan ser vi på linjär-tv, men ikväll inträffar det igen, det är dags för finalen i På spåret!
Vad skulle du byta ut TVn mot?
Jag nämnde sommarstugan här i första frågan. Från någon gång i maj till någon gång i oktober bor vi på sommarstugan och där har vi ingen tv. Jag saknar inte tv:n där, men jag vet inte riktigt om man kan säga att vi bytt ut TVn till något annat. Men alla gånger läser jag hellre än ser på tv. Det är ändå inte TVn som tar tid från läsningen, det är mobiltelefonen som är den stora tidstjuven.
Vad tittade du på senast?
Jag satt för sällskaps skull i vardagsrummet när maken tittade på tv nu i veckan, jag tror det var något av de där programmen där man ska renovera en gammal bil. Men jag hade nog uppmärksamheten mer på min telefon. Om man ska ta vad jag på riktigt följde med i så blir det På spåret för en vecka sen.
Ja, det är sent men det blir svar på Elisamatildas fem frågor den här fredagen.
Vad är en sak du har gjort idag?
Ja, dagen är ju nästan slut så jag har gjort allt möjligt. Jobbat, handlat och sådana vardagliga saker. Och så har jag tittat på semifinalen i På spåret!
Med vilka tre ord kan du beskriva kommande helg?
”Behöver göra studieuppgift”. Där, det är tre ord, och jag prokrastinerar något så fruktansvärt med denna uppgift. Men på söndag kväll måste den vara klar.
Med vilken liknelse skulle du beskriva ditt mående?
Ja, på morgonen, eller lite tidigare på dagen så brukar jag tänka att det är bra att jag är ”uppe och inte gråter”. Men nu ikväll kanske jag mera känner mig som ”halta Lottas begravning”, jag har menskramper och lite träningsvärk..
Med vilket ordspråk skulle du beskriva den här veckan?
Det är väl inte ett ordspråk, det är nog början på en psalm tror jag, men det får funka som ordspråk idag. ”Så går en dag än ifrån vår tid och kommer icke åter”. Och med det syftar jag dels på prokrastineringen, men också på att dagarna har flutit iväg så där skenbart lugna men i efterhand sett väldigt snabbt.
Vilket motto använder du oftast?
Jag har två bra motton. Ett står här i bloggens header: Sometimes I just survive. But sometimes I stand on the rooftop of my existence, arms stretched out, begging for more. Det är Markus Zusak som har skrivit det, och med det försöker jag komma ihåg att varken bra eller dåliga saker varar för evigt, men att man får försöka ta vara på de bra sakerna. Och sen har jag ett annat motto som jag har upptejpat ovanför mitt skrivbord: Om man kan göra penicillin av mögligt bröd så kan det säkert bli något av dig också. Det hjälpte mig att studera när jag som nästan 40-åring äntligen fick en examen.
Vem vill inte avsluta sin fredag med glada timmen? Det är temat för Elisamatildas fem fredagsfrågor idag.
Vilken tidpunkt under dagen är du vanligtvis mest glad?
Det är ju en svår fråga. Om man tänker att glädje har något att göra med energinivå så är min energi på topp på förmiddagen fram till lunch ungefär. Men om jag är mest glad då, det vet jag inte.
Var någonstans umgås du helst?
Jag har två tydliga svar. Jag umgås helst, det vill säga bjuder helst in folk till sommarstugan. Det är liksom alltid lite mer avslappnat där. Och så är det ju sommar när vi är där. Men också- om det finns ett kök så hör jag till dem som gärna sitter i köket och snackar. Jag läste just någonstans att folk helst befinner sig i vardagsrummet i sitt hem. Men sån är inte jag. Jag vill vara i köket, det kan gå dagar utan att jag är i vårt vardagsrum. Om jag håller på och stickar och vill bli klar med stickningen, då sitter jag i soffan i vardagsrummet, men om vi skulle ha ett lite större kök hemma så att jag kunde ha en lite bekvämare stol i köket, eller varför inte en kökssoffa, då skulle jag aldrig vara i vardagsrummet. På den ovannämnda sommarstugan har vi inget skilt vardagsrum utan bara ett stort rum som är både kök och vardagsrum, och också arbetsrum för jag har ett klaffskåp som jag använder som skrivbord där. SÅ vill jag ha det. Eller som i en traditionell österbottnisk bondgård. Det finns ett finrum, men dit går man bara vid mycket speciella tillfällen, och allt annat händer i köket.
Vad tycker (eller tyckte) du om att umgås med kollegor?
Igen kommer jag att ge ett tudelat svar. Det är jättebra att umgås med mina bibliotekskollegor, både dem som jag jobbar med dagligen men också annars med bibliotekarier från andra ställen. Det är en orsak till att jag nu i ett par års tid varit lite mer aktiv i Finlands svenska biblioteksförening. Men sen tycker jag att de där tillfällen när hela kommunens anställda ska umgås inte är så väldigt roliga. Det blir alltid lite krystat. Jag brukar ändå gå på julfesten, till exempel, men i år har jag bestämt mig för att inte gå. Det känns egentligen rätt skönt.
När testade du senaste något nytt att dricka (alkohol- eller alkoholfritt)?
Min man är en sån där whiskynörd som sysslar med whiskyprovning och hela köret. Jag uppskattar i och för sig också whisky, men inte på långa vägar lika mycket som min man. Men det är nog ändå en whiskysort som är det senaste nya, det bör vara Kyrö Peat Smoke Malt Rye. Nu är jag inte en jättestor vän av Kyrö Destillerys whisky, de gör sin whisky på råg och jag föredrar korn. Men det är vårt närmaste destilleri så ändå intressant på sitt sätt.
Vad gör du helst efter en riktigt lång dag?
Något avslappnande. Typ går i bastu. Eller bara sover. Läser, om jag inte är för trött för att koncentrera mig på en bok.
Jag upplever inte att jag är kort alls. Vilket jag ständigt blir motbevisad om av maken och sönerna när dom plockar ner saker åt mig från de högsta kökshyllorna. För jag kan ju inte behöva stol. (Behovet av pall eller stol för att nå saker på hyllor kan faktiskt också vara svar på följande fråga, när jag tänker efter.)
Vad är du för envis för att göra?
Jag är rätt envis, men nu har jag faktiskt börjat använda strumpbyxor igen den här hösten. Jag avskyr känslan av strumpbyxor mot benen och mjuka strumpbyxor av typ bambumaterial eller liknande är bara marginellt bättre. Varje höst tänker jag att jag minsann inte ska börja använda strumpbyxor, och varje å ungefär den här tiden kommer verkligheten emot- om jag vill ha klänning eller kjol (och det vill jag) så fryser jag ihjäl utan strumpbyxor.
Vad är du för rädd för att göra?
Jag har blivit otroligt feg på nöjesfält, inte för att jag någonsin åkt i ALLT, men jag brukade gilla och åka också sådana åk som gick uppochner. Det skulle jag aldrig kunna tänka mig idag, och jag börjar bli mer och mer skeptisk till vanliga bergochdalbanor till och med..
Jag stryker så få kläder som möjligt. Skjortor måste man ju stryka, men mycket annat behövs faktiskt inte strykas. Om man hänger klänningar på en galge direkt från tvätten och torkar dem så, slipper man i 80% av fallen att stryka dem, till exempel. Även min mamma kallade strykning för ”förspilld kvinnokraft”, men hon stryker nog mer än jag.
Vad är du för ung för att göra?
Få folkpension. Det börjar väl vara det enda. Jag brukar säga att jag är för ung för att dricka kaffe också, men det har inte med ålder att göra egentligen, det är bara preferenser.
BOKHYLLAN I PEPPARKAKSHUSET 