En smakbit ur Tragedi på en lantkyrkogård

Det närmar sig nyår, det närmar sig också semester i fjällen, för vi åker efter nyår. Jag ser verkligen fram emot lite vinter och ledighet nu!

Just nu läser jag en av de böcker jag planerade som julläsning, Tragedi på en lantkyrkogård av Maria Lang.

Smakbiten kommer från sidan 65, för det är precis där jag är just nu. Och en sällsynt blodig smakbit blir det också, för att vara i en Maria Lang-bok:

Christer suckade.
-Ja, det är just det, som är så konstigt. Eller för att uttrycka det lite mera exakt: det konstiga är att han inte tycks ha blivit flyttad förrän en dryg stund efter att hans sår hade slutat att blöda- inte förrän blodet redan hade torkat in i hans kläder.. På tal om blod, så är det förresten nån, som har trampat i en av blodpölarna. Jag har en aning om att landsfogden misstänker att fotavtrycket kan härröra från en av dina näpna små fötter.
Jag betraktade fylld av fasa mina bruna ödlepumps. Jag hade klätt av mig på kvällen i halvt chockartat tillstånd, och jag hade klätt på mig på nytt i en mycket dålig belysning. Var det möjligt att jag gick omkring med Arne Sandells blod under mina fotsulor?

Nå, nu inväntar jag egentligen bara ett nytt år med ny läsning! Fler smakbitar finns idag samlade på bloggen Betraktninger.