Nord och syd

Dags för veckans motsatspar från Enligt O – nord och syd.

Vi börjar detta blogginlägg med att hedra minnet av en ung Sara Pepparkaka, vete 17 om det inte var så att hon var så ung så hon gick i lågstadiet, och den gången hon var alldeles i takt med omvärlden. Ni som läser den här bloggen mer regelbundet inser att det här att Sara Pepparkaka befinner sig i takt med omvärlden inte händer alltför ofta. Nej, för det mesta befinner sig Sara Pepparkaka nog någonstans där man avlägset, och för all del lite fascinerat, följer världen och dess märkligheter, rycker på axlarna, tar en klunk te till, skrapar katten bakom örat och läser nästa sida. Men det här handlar alltså om när det hände sig så att jag och hela den övriga världen var alldeles fascinerad av något, må så vara att jag nog mera gillade böckerna och min omgivning föredrog tv-serien..

Men jag antar att det inte räknas med en bok för båda motsatsorden? Dessutom brukar jag ju försöka hitta dikter till temat.

Kraftledningarna
spända i köldens rike
norr om all musik.

Den vita solen
träningslöper ensam mot
dödens blå berg.

Vi måste leva
med det finstilta gräset
och källarskrattet

Solen står lågt nu.
Våra skuggor är jättar.
Snart är allt skugga.

Tomas Tranströmer.

Emily Dickinson har oftast fina dikter också. Här en om sydliga vindar.

South Winds jostle them—
Bumblebees come—
Hover—hesitate—
Drink, and are gone—

Butterflies pause
On their passage Cashmere—
I—softly plucking,
Present them here!