Himmel och helvete – olikhetsutmaningen!

Olikhetsutmaningen hos Enligt O har tema himmel och helvete.

Jag kom att tänka på en bok som passar in på båda faktiskt.

Good Omens: The Nice and Accurate Prophecies…

Antikrist föds, och Aziraphale (en ängel, himlens utsände) och Crowley (utsänd från helvetet) försöker påskynda apokalypsen. Eller snarare, förhindra den. Dom har efter några tusen år på jorden blivit rätt förtjusta i stället, nämligen..

Himmel och helvete känns ju också perfekt för lite musikaliska inslag.

 

Hopp och förtvivlan

Enligt O har börjat med olikhetsutmaningarna igen, denna vecka hopp och förtvivlan.

Jag tänkte lite på dagens olikhetsutmaning. Och så kom jag på att det finns ju en låt som jag lyssnat mycket på just nu, av någon anledning går det bra att jobba till den här, som passar finfint till temat.

Okej, mest förtvivlan kanske, men visst måste man ha ett litet hopp när man greppar telefonen.

 

Ni vet att jag gillar Emily Dickinson, kanske? Då vet ni vad som kommer nu, för den här dikten måste ju nästan vara med om man pratar om hopp.

Hope is the thing with feathers
That perches in the soul,
And sings the tune without the words,
And never stops at all,

And sweetest in the gale is heard;
And sore must be the storm
That could abash the little bird
That kept so many warm.

I’ve heard it in the chillest land,
And on the strangest sea;
Yet, never, in extremity,
It asked a crumb of me

Och sen för förtvivlan? Det här är nog det mest förtvivlade jag vet.

 

Emptiness is filling me
To the point of agony
Growing darkness taking dawn
I was me, but now he’s gone

Det där är nog svartare än svart.

Olikhetsutmaningen: Svart och vitt

För länge sen, strax efter dinosaurierna, tog jag studentexamen. Och det är studentmössan som har inspirerat Enligt O i dagens olikhetsutmaning:

Dagens olikhetsutmaning handlar om de färger som pryder studentmössorna, svart och vitt. De kan också sägas symbolisera vårt allt mer tudelade samhälle. Tolka det som du vill.

Det där med att tolka som jag vill behöver kanske inte ens sägas..

En bok ska jag tipsa om:

Noughts & Crosses: Book 1 (Part1 of Noughts…

Början på en trilogi, men jag har bara läst den här ena. Malorie Blackman skapar en värld med den mörkhyade överklassen och den ”färglösa” underklassen. Bra bok överlag, men det som verkligen lämnade i minnet var plåstren- plåstren var förstås mörkfärgade för att matcha överklassens mörka skinn, och en av personerna i boken tänkte att det känns lite jobbigt varje gång hon sätter på ett ”hudfärgat” plåster för det  syns så tydligt på hennes skinn.

En av Amy Winehouses bättre- Back to black. En vacker, speciell sångröst hade hon.

Jag tror jag tar en av mina favoritdikter också fast det är helt fel årstid för den!

Vitt i vitt

Snön har skulpterat stenarna, modellerat buskarna,
fyllt de förrädiska groparna,
gjort om landskapet efter sin vilja.
Vitt i vitt målar vintern.
Dag efter dag bedårar oss rimfrosten.
Tills vi slutligen uttröttade
köper ett fång röda tulpaner.

Viola Renvall.

 

Nord och syd

Dags för veckans motsatspar från Enligt O – nord och syd.

Vi börjar detta blogginlägg med att hedra minnet av en ung Sara Pepparkaka, vete 17 om det inte var så att hon var så ung så hon gick i lågstadiet, och den gången hon var alldeles i takt med omvärlden. Ni som läser den här bloggen mer regelbundet inser att det här att Sara Pepparkaka befinner sig i takt med omvärlden inte händer alltför ofta. Nej, för det mesta befinner sig Sara Pepparkaka nog någonstans där man avlägset, och för all del lite fascinerat, följer världen och dess märkligheter, rycker på axlarna, tar en klunk te till, skrapar katten bakom örat och läser nästa sida. Men det här handlar alltså om när det hände sig så att jag och hela den övriga världen var alldeles fascinerad av något, må så vara att jag nog mera gillade böckerna och min omgivning föredrog tv-serien..

Bildresultat för nord och syd john jakes

Men jag antar att det inte räknas med en bok för båda motsatsorden? Dessutom brukar jag ju försöka hitta dikter till temat.

Kraftledningarna
spända i köldens rike
norr om all musik.

Den vita solen
träningslöper ensam mot
dödens blå berg.

Vi måste leva
med det finstilta gräset
och källarskrattet

Solen står lågt nu.
Våra skuggor är jättar.
Snart är allt skugga.

Tomas Tranströmer.

Emily Dickinson har oftast fina dikter också. Här en om sydliga vindar.

South Winds jostle them—
Bumblebees come—
Hover—hesitate—
Drink, and are gone—

Butterflies pause
On their passage Cashmere—
I—softly plucking,
Present them here!

Olikhetsutmaningen: Fågel och fisk

Jag kör på som jag brukar i olikhetsutmaningen, delar med mig av lite dikter. Då det gäller fågeldikten är den inte riktigt passande för säsongen kanske, men det är en vacker liten bit av Dan Andersson så jag vill ha med den i alla fall.

När de gamla såren heta tära
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära,
och din sång är sorg som vilsna tranors låt,
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyger över byn!

Dan Andersson

1889223_373843312802159_679975910_n

Efter fisket

Jag kommer tillbaka från fisket, men binder ej
båten igen.

I byn vid floden när månen går ner är det gott att
sova i den.

Den vaggar sakta för vinden från land och bort i
den mörka natten.

Den stannar där säven blommande står på grunt
och stilla vatten.

Ssu-K’ung Shu, omkring 766 e. Kr

20151004_113420[1]