Jag kör på som jag brukar i olikhetsutmaningen, delar med mig av lite dikter. Då det gäller fågeldikten är den inte riktigt passande för säsongen kanske, men det är en vacker liten bit av Dan Andersson så jag vill ha med den i alla fall.
När de gamla såren heta tära
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära,
och din sång är sorg som vilsna tranors låt,
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyger över byn!
Dan Andersson
Efter fisket
båten igen.
I byn vid floden när månen går ner är det gott att
sova i den.
Den vaggar sakta för vinden från land och bort i
den mörka natten.
Den stannar där säven blommande står på grunt
och stilla vatten.
Ssu-K’ung Shu, omkring 766 e. Kr
fantastiskt bra och passande!
Tackar och bockar!
fint med dikter. och ifrån helt olika tider. tack!
Jo, den ena var rätt gammal..
Dan Andersson var en fantastisk poet.
Det tycker jag.
Vad roligt att läsa dina alltid så passande dikter.
Tack!