Varje år i januari (eller nästan) får jag för mig att jag behöver veta mer on science fiction. Närmare bestämt om gammal science fiction, äldre än 1979.
Och i år blev det med god marginal äldre än 1979, ”The day of the triffids” kom ut 1951. Jag har även lyckats få en vintageöversättning till svenska, och är fascinerad av att o’kay tydligen var en korrekt stavning då denna översättning gjordes.
Vilken bok? Triffidernas uppror av John Wyndham.
Var har jag fått tag på den? Den är lånad från biblioteket.
Vad handlar boken om? Plötsligt en dag har nästan hela mänskligheten blivit blind. Det tillåter en mystisk växt, kallad Triffid, att ta över.
Vad tycker jag? Boken har en suverän första mening: Om en dag som man faktiskt vet är onsdag börjar med att låta som en söndag, då är det något allvarligt på tok någonstans. Sen är den nog inte lika suverän i fortsättningen, mera som en rätt lugn berättelse om ett samhälle i upplösning, och lite moraliska implikationer av den saken. Jag vet inte, på något sätt är det inte lugnt och metodiskt återuppbyggande och jordbruk jag får i huvudet när jag hör ”människoätande växter tar över jorden”. Men det är en stor del av vad den här boken rör sig kring. Intressant i och för sig, men för mig oväntat.
Utmaningar: Vintage scifi month är ju, som ni ser här ovan, en icke-utmaning. Så det är ju tur då att jag passade på att placera in John Wyndham i min Boktolva också. Det blir 3/12 lästa till den, och det redan i januari. Det går undan med boktolvan i år.
BOKHYLLAN I PEPPARKAKSHUSET 