Med en dag kvar av utmaningstiden på Feministbiblioteket världsutmaning har jag äntligen lyckats läsa en bok från Afrika. Eller, jag räknar att författaren kommer från Tunisien. Fast har bor visst i Sverige nu. Så det är ju liite skakigt det där. Idealiskt brukar jag tycka att böckerna som jag godkänner till min egen FN-utmaning ska ha en författare som är född i det landet, och också bor där i vuxen ålder. Fast det blir mer och mer ovanligt. Folk flyttar och har sig hela tiden. Så den här författaren får i detta sammanhang vara tunisisk. Och det var liksom det hela- utmaning avklarad!
Vilken bok? Den trettonde lärjungen av Claude Kayat.
Var har jag fått tag på den? Från grannstadens bibliotek.
Vad handlar boken om? Hesekiel, smed, får besök av Jesus som vill att han ska bli den trettonde lärjungen. Hesekiel tvekar.
Vad tycker jag? Det var en kort bok, vilket ju var en fördel, med den brist på tid som jag hade… Jag fick också en del insikter i hur svårt det är att vara helhjärtad i det man gör. Men inte helt min typ av bok. Det är ju kanske lite grejen också med en utmaning, att gå utanför bekvämlighetszonen. Och Afrika i Världsutmaningen- samt Tunisien i FN-utmaningen- trevligt, mycket trevligt!
Det där med regler är ju klurigt. Hur ska du göra med Nordkorea? Det finns vad jag vet ingen litteratur därifrån. Grattis till att ha klarat utmaningen i vilket fall!
Nordkorea är ett krångligt fall. Jag hade tänkt om utifall jag skulle godkänna ”Flykten från läger 14” av Blaine Harden, eller motsvarande. Det är ju helt emot reglerna förstås. Men vid den tiden när jag börjar bli klar med min FN-utmaning så har världen säkert ändrats så till den milda grad att Nordkorea har blivit ett vanligt land och man alltså kan hitta litteratur därifrån.. FN-utmaningen verkar ju vara ett livsprojekt för mig, mer eller mindre :).
Det hoppas jag också på såklart, men hade också tänkt att läsa en reportagebok därifrån.
Det är nog antagligen mest realistiskt.
Visst är det klurigt! Var är man egentligen från och vem bestämmer det och hur vet man… Men jag brukar ha som motto i livet och arbetslivet att om instruktionerna är oklara får jag bestämma själv. 🙂
Speciellt bör det ju gälla om man själv har gjort intruktionerna!