En äppeldikt

Det är inget vidare äppelår i år, men jag ska nu dela en höstdikt om äpplen i alla fall, med hopp om bättre äppelår.

Jag satt på trappan den dagen
famnen full av höstens sista gladioler.
Gula, Röda och Laxrosa. Vassen
nickade lätt vid den vik vi kallar sjön.
Allt annat ovisst.
Han kom springande upp för grässlänten. Barfota.
Gräset bar morgondagg och gårdagens regnfukt.
De små Fötterna nuddade bara vid det våta
i den stora brådskan, den stora viktighet han bar.
”Mamma, det har fallit ett äppel ur mitt träd,
Ur Mitt Träd!”
Jag släppte gladiolerna. Slöt honom i min famn.
Sa att äpplen faller om hösten. Så är det.

Christel Sundqvist

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s