Vilken är den längsta bokserien du har läst och upplever du att skrivandet förändrades (antingen till det bättre eller sämre) längs vägen? (Du som inte läser bokserier kan i stället svara på om du har märkt att någon av de författare du har följt längst har ändrat sitt skrivsätt och om du tycker att förändringen är positiv eller negativ)
Det var ju en fråga att bita i i bokbloggsjerkan idag. (Länk här)
Den längsta bokserien jag läst är nog Kelley Armstrongs ”Otherworld”-serie. Jag har läst alla tretton huvudböckerna i serien (men bara elva av dem finns på min bokhylla). Däremot har jag läst väldigt få av de noveller som förekommit i olika antologier, och som äger rum före bokseriens händelser, eller mellan olika böcker i serien. Det här är också en serie som jag tycker väldigt bra om. Synen på kvinnor är alldeles okej. Folk (och varulvar, vampyrer, etc.) reagerar alldeles logiskt. Det är olika huvudperson i de olika böckerna, något som jag tror bidrar till att böckerna i serien känns fräscha. Det är varken fokus bara på relationerna mellan personerna eller bara på händelserna i historien. Det finns en övergripande story, men den är ganska i bakgrunden ända tills de två sista böckerna, det vill säga, inga ”mellanböcker” som bara för den övergripande storyn vidare och inte har tillräckligt i sig för att vara läsbara utan att man har läst de tidigare böckerna i serien.
Alla andra långa serier jag har läst har jag avbrutit (åtminstone tror jag det). Jag säger inte att jag aldrig kommer att fortsätta med just den serien någon gång, men jag har till dags dato inte avslutat dem. Inte ens böckerna om munken Cadfael av Ellis Peters har jag läst alla i serien. Men det kommer jag kanske någon gång att göra, om de råkar dyka upp. Det är nog den serien som ligger närmast till att jag avslutar någon gång. Sagan om isfolket har jag i och för sig nog läst fler böcker av än ”Otherworld”- serien, men när det finns 47 stycken så får jag nog säga att jag har läst max hälften.. Charlaine Harris’ serie om Sookie Stackhouse slutade jag vid bok 8, och det var nog för att jag upplevde att kvaliteten på böckerna blev sämre. Hur är det sen mer mot slutet- blir böckerna bättre igen? Någon som vet? Jag hade läst fler ”mellanböcker” på raken i den serien, så då gav jag upp.
Förresten finns det en serie till som jag eventuellt någon gång tar upp igen. Mma Ramotswe i Damernas Detektivbyrå gillade jag också, men där blev böckerna för lika varandra tyckte jag, så då har den serien fått vila ett bra tag nu vid bok 9/15. Fast nu känns det igen som om jag skulle vilja besöka den lilla världen i och damerna i detektivbyrån.
Det var några bokserieupplevelser jag har haft.
BOKHYLLAN I PEPPARKAKSHUSET 
Jag har inte läst en enda av de serier du räknar upp 🙂 Tror det kan vara ett bra grepp att byta huvudperson i böckerna om man vill att serien ska hålla.
Det verkar ju så i alla fall.
Har inte läst någon av de serierna heller. Men det är mysigt med en lång bokserie som man bara kan plöja! Trevlig helg!
Trevlig helg till dig med! Och det är egentligen bra om man kommer in rätt sent i en serie så man inte behöver vänta så förskräckligt länge på nästa del, och nästa..
Damernas detektivbyrå är knepig, de är ju så mysiga men det har faktiskt inte varit särskilt mycket till innehåll i de senaste titlarna. Författare borde sluta med en serie medan den fortfarande är på topp.
Damernas detektivbyrå läste jag bara första, den var nog lite väl mysig. Men kanske man ändrat sig.
Läste min första bok om Ramotswe för någon månad sen faktiskt och tyckte mer om den än jag trodde jag skulle göra. Blir bra böcker för dagar när man behöver lite feelgood.
Ellis Peters böcker om munken Cadfael gillar jag väldigt mycket, jag försöker hålla koll på dem på loppisar och så. Jag har tre stycken än så länge i hyllan, de är på något sätt rogivande böcker. Långsamma men ändå intressanta.
Och historiska, det är min favoritgrej med dem.
Ibland kan man ju tröttna men sedan återfå lusten att läsa serien efter ett tag när man kommit ifrån den lite 🙂
Jo, vissa böcker är som tårta av mörk choklad, det är lätt att få för mycket.
Jag måste tillägga Damernas Detektivbyrå i min egen text efter att ha läst din, för glömde helt bort den. Ja, de är alla rätt lika men jag blir så glad av dem att jag läser en om jag vill bli på gott humör.
Jo, de hör väl nog till ”feelgood” böckerna.
Har inte läst någon av serierna du nämner. Sagan om Isfolket har jag faktiskt funderat på att läsa ett par gånger, men det blev aldrig av. Kanske lika bra det.
Hade du frågat för tjugo år sen hade jag sagt att som är ett måste, men som sagt, det blev lite för mycket med 47 st..
Böckerna om Sookie Stackhouse hade jag kunnat tänka mig att fortsätta på i alla fall, har bara läst första!
Jag tyckte att serien höll en bra bit efter första boken, så jo, man kan läs vidare efter det.
Har läst en bok i Damernas Detektivbyrå men inte alls de andra serierna.
Det finns så många böcker i världen!
Har just börjat på Women of the Underworld, har slukat andra delen och jösses så bra det är!
Skriver om just Sookie i mitt inlägg. Håller med om att nummer åtta är mindre bra, och att det fanns någon till där innan som inte höll måttet, men bok nio och tio gillar jag.
Jaha, så kanske jag borde fortsätta lite.
Blir lite nyfiken på Otherworld 🙂 Några Sookie Stackhouse-böcker har jag här hemma, men har inte hunnit läsa dem. Tänkte ge mig på dem nästa år…
Början av serien gillade jag, som sagt.
Jag har bara läst McCall Smith av de författare du tar upp, och gillat damernas detektivbyrå. Men hans andra böcker är gubbigt sexistiska så jag är tveksam till om jag vågar läsa fler om damerna och kanske upptäcka att han är det där med…
Jag har inte reagerat att serien om Isabel Dalhousie skulle vara det.. men jag är ju inte den som reagerar genast heller.
Otherworld serien är en ny upptäckt hos mig så har bara läst två än så länge men gillar de verkligen.
Jag tycker som sagt att serien håller rätt bra..