Det är fredag och dags för bokbloggsjerka. Hos Annika så ser du fler svar på veckans jerkafråga, och så får du veta vad bokbloggsjerka egentligen är.
Hur viktiga är böckernas förord egentligen? Läser du dem eller skippar du dem helt och hållet?
Nej. Förord är inte viktiga. Om jag läser förord (och det har ju hänt någon enstaka gång) så läser jag förordet efter att jag läst boken. När det gäller klassiker så antar jag att det är så man ska göra för då är förordet oftast en minianalys av boken och antingen har man ingen aning om vad som menas i förordet, eller, ännu värre, det förklaras mycket ingående vad förordsskrivaren menar och samtidigt får man veta allt för mycket om bokens handling i förväg.
Det finns faktiskt åtminstone en författares förord jag alltid läser, nämligen Neil Gaiman (men också hans förord läser jag efter att jag läst boken). Och han skriver inte förord till alla böcker vad jag kan komma ihåg i alla fall, men till sina novellsamlingar skriver han ofta ett förord och det är nästan som en novell i sig.
Jag är nog mera vän av efterord. Kanske man har en del frågor till författaren efter man har läst boken och en del av dom frågorna blir förklarade i ett efterord. Hur dom tänkte när dom skapade en viss karaktär på ett visst sätt, till exempel. Det gäller ju förstås då efterord som författaren själv har skrivit. Förord och efterord som andra har skrivit hoppar jag helt kallt över.
BOKHYLLAN I PEPPARKAKSHUSET 
Jag läser också oftast förordet efteråt.
Det blit ofta bäst så.
Jag läser alltid förord inom facklitteraturen. Läser jag klassiker kan jag tycka att det är intressant att läsa förord då de oftast ger lite nya perspektiv på saker och ting.
Jo, fast klassikernas förord, som jag sa, ger ofta bort så mycket av handlingen.
Förord brukar bli bättre när författaren själv skriver dem, annars känns det allt för opersonligt för min smak.
Kanske det är därför jag hoppar över dem..
Jag läser oftast förorden nuförtiden ( gjorde det inte förr), men hoppar över alla efterord som innehåller ”tack till den och den”.
Ibland finns det där ”tack till den och den” i förordet också..
Förut läste jag förorden efteråt men numera tänker jag att författaren faktiskt haft en tanke med att skriva ett förord istället för ett efterord…
Ja, kanske det om det är författaren själv som skrivit förordet.
Efter att ha fått en hel bok ”avslöjad” och tolkad i ett förord så gör jag numera som du, läser dem efteråt.
Jo, jag tycker också det känns säkrast.
Man vill ju inte veta för mycket om boken i förordet.
Nej och speciellt klassikernas förord vill ha det där felet.
Ja tänk vad olika det kan vara, jag läser förord men inte efterord..
Ha en bra helg
Mia
Trevlig helg till dig med!
Bra tanke att läsa förordet efter det att boken är läst.
Ja, för man riskerar ju faktiskt att läsa en del spoilers, i en viss typ av förord.
Jag hoppar också över förord och efterord skrivna av andra. Därtill förstår jag inte varför omslagen ibland stolt deklarerar ”med förord av [känt namn]” – vem bryr sig? Jag är intresserad av boken och dess författare, inte någon annans åsikter om det.
Jag håller nog med.
Jag läser också förord efter att jag läst själva huvuddelen. Dessutom är det svårt att relatera till en annans upplevelse av en text man inte har läst än.
Jag tycker också det är svårt med dom där förorden. Men det är säkert meningen att man ska läsa dem efteråt, har jag kommit till.
Hellre efterord än förord, även om jag just när det gäller klassiker brukar läsa i alla fall delar av förordet.
Om jag läser förord så läser jag dem som efterord.