Novellresan: Marcelle

Jag fick en flygande start på Ugglan & bokens Novellresa! Jag har nämligen ett antal novellixnoveller olästa här hemma, och till min stora glädje var det två av dem som fanns nämnda i månadens förslag, nämligen den här, Marcelle av Simone de Beauvoir, och sedan Det sällsamma fallet Benjamin Button av F Scott Fitzgerald. Så jag är MED! Jag är taggad! Och sedan tänkte jag göra en egen modell för hur jag presenterar lästa noveller här på bloggen.

Vilken novell? Marcelle av Simone de Beauvoir.

Land: Frankrike.

Vilka tankar gav novellen? Så här läste jag den här novellen: Det här handlar om en flicka, sedan kvinna, som hela tiden tycker att hon är något extra speciellt och annorlunda än alla andra, framför allt annorlunda än alla kvinnor. Hon söker hela tiden bekräftelse på att hon är annorlunda/bättre än alla andra, vilket leder henne ganska fel. Jag tänkte att det här sättet att tänka nog inte försvunnit någonstans, och att om den här novellen skulle utspela sig idag skulle Marcelle nog vara en influencer av något slag. Det är förstås beundransvärt att alltid sträva vidare, och det gör Marcelle, på ett sätt, men (och det här säger nog mer om mig än om novellens personer) varför inte vara tillfreds med det ”vanliga”? Man behöver inte vara extraordinär för att utbilda sig, för att vilja bidra till samhället runtomkring, osv. Man bara gör det ändå, och är glad åt sin familj och folk som försöker vara ens vän. Man kan hellre försöka stöda sina kvinnliga vänner, sin syster, sin mamma, istället för att uppoffra hela livet för att man ska få upplev det stora Lidandet, alternativt folk ska inse hur Speciell man är. I Marcelles liv kommer Lidandet i form av en man som inte är värd de uppoffringar hon gör.

Det är en lite för lång novell för att fungera kanske, men en shared reading på den här novellen skulle nog ge intressanta diskussioner. Jag vet att man tar fasta på så väldigt olika saker och att andra skulle se helt andra saker i novellen än jag gör.