Mot höst

Mot höst

Mot höst bli fjärden tom.
Stränderna allvarsamma.
Vassen står gul vid bryggan.
Blåsten har gråt i rösten.

Sommaren och jag har så svårt att skiljas.
Vi håller länge huttrande varandras händer.
Så går hon bort över en sviktande planka.
-Jag känner doften av stora regn.

Viola Renvall

Vi ger väl upp vår sommarstugetillvaro i helgen. Det här får vara mitt adjö till denna säsong här på bloggen.

Under regnbågen

Under regnbågen | Boksampo

Vilken bok? Under regnbågen av Viola Renvall.

Var har jag fått tag på den? Lånat på biblioteket.

Vad handlar boken om? En diktbok av en favoritpoet.

Vad tycker jag? Tja, ordet favoritpoet där ovanför säger väl egentligen vad jag tycker. Det här är en möjlig omläsning, men jag har kanske inte skrivit om just den här diktsamlingen förut. Om jag har det så då har jag det. Jag tog alltså till knepet jag brukat ta till på senare tid när läsningen går trögt och läste lite dikter.

Jag brukar ju dela en dikt när jag läst en diktsamling, så här kommer en, om mörker med tanke på att vi snart ska genomleva årets mörka tid:

Släck alla lampor

Släck alla lampor. Blås ut ljusen.
Låt mörkret ta dig i famn.
Ibland finns ingenting som tystnaden.
I den lever alla de ord som du älskade förr,
alla de lågmälda melodierna,
som var dina budbärare
från någonting du inte nått fram till,
från någonting som väntade.
Släck alla lampor. Blås ut ljusen.
Inom dig finns ett ord, som skall ges dig.
Inom dig finns mörkret, som skall förvandlas.

Två höstdikter

Höstdikt

Nu gulnar björken
krassen slokar
och alla klagar på regn
som tokar.
Hösten är här hör man
beständigt.
Snart är det mörkt och allt
är eländigt.
Då slår jag faktiskt dövörat till
och säger:

Hösten, den hör mig till.
med friska vindar och
björnbärssnår
och svamp i markerna
vart jag går.
Och vilka färger
vilken prakt.
Välkommen hösten!
Nu är det sagt.

Brita af Geijerstam

Mot höst

Mot höst blir fjärden tom.
Stränderna allvarsamma.
Vassen står gul vid bryggan.
Blåsten har gråt i rösten.

Sommaren och jag har så svårt att skiljas.
Vi håller länge huttrande varandras händer.
Så går hon bort över en sviktande planka.
-Jag känner doften av stora regn.

Viola Renvall

Läst i november

Vi klarade november! Tiotalets sista november, nästa år blir det ett nytt decenniums första november. Och det är antagligen en helt annan sak. Nu är det december, solen tittar fram ibland, marken är i alla fall just nu lätt vitpudrad och inte regnvåt och lerig.

Det här läste jag:

Vasas flora och fauna. Atlas (Noter, texter och bilder)
Dvalan – Camilla Grebe
To Sir Phillip with love – Julia Quinn
Krigens barn – Per Anders Fogelström
Career of evil – Robert Galbraith
Gone are the leaves – Anne Donovan
Små eldar överallt – Celeste Ng

Det blev inte särskilt mycket läst, nej. Men något ändå. Med tanke på vad jag gjort den här månaden är det alldeles okej. Och nu blir det december, och knappast blir det så mycket mindre att göra, men det går ju att hoppas på att det blir som i min älsklingsdikt nu i adventstider:

De våta grå dagarna.

Och allt vi har att tänka på
och kämpa mot.
Medan höstmolnen kupar sig
över svikna förhoppningar.

Så säger någon:
Snart blir det jul.

Framför oss glimmar
en trappa av ljus: advent.

Ivriga börjar vi klättra.
Vart trappsteg har sin egen sång,
sin egen förväntan.

Viola Renvall.

sparrow-images-9-juncos