Vatten och salt- en Mörkersdottirbok

Vatten och salt e-bok

Vilken bok? Vatten och salt av Sophie Trinh Johansson.

Var har jag fått tag på den? Den var i ett påskägg jag fick som present från Mörkersdottir förlag.

Vad handlar boken om? I förlagets beskrivning står det att det handlar om kärlek med gränser, och det är ganska träffande. Vilhelm blir fascinerad av en kvinna som ändrar utseende varje gång han ser henne. Vem är hon och var bor hon? Svaret är inte det Vilhelm väntar sig.

Vad tycker jag? Jodå, relationerna i boken är tillräckligt trassliga för att jag ska njuta av läsningen. Man ska nog kunna njuta av Stort Drama för att gilla den här boken, men det gör jag. Jag tycker att Vilhelm är lite osannolik, det gör jag. Fast det hade inte blivit en sån här bok om han inte varit det.

Halvblod + Vingar av glas

HalvblodVingar av glas

Vilka böcker? Halvblod och Vingar av glas av Sofie Trinh Johansson.

Var har jag fått tag på dem? Jag laddade ner dem när Mörkersdottir förlag hade sin julkampanj och man fick gratis e-böcker från förlaget. Läst på en surfplatta alltså- ovanligt för mig. Men inte alls oangenämt, jag har provat på att låna biblioteksböcker till plattan nu också.

Jag gillar nog riktiga böcker bäst ändå.

Vad handlar böckerna om? Huvudpersonen Aveline är en halvblodsvampyr. Eller, först vet hon inte det, utan tror bara att hon har svagt hjärta. Sen händer det grejer och hon hamnar hos Billy, vampyren som tänker beskydda henne. Tills han bestämmer att det bästa sättet att beskydda henne är att sticka. Men det är inte så farligt för hon har skyddsängeln Alexander hos sig också. Och sen dyker en blandning av Billys vänner upp och ska beskydda och träna henne för att hon ska ställas inför vampyrernas Råd. För att de möjligen ska låta henne leva- hon behöver vampyrblod av en mycket gammal vampyr för att överleva i längden. Man får inte något avslut på historien, för det är en bok till på gång.

Vad tycker jag? Jag valde att recensera båda böckerna tillsammans, när de nu hör till samma serie. Ibland är språket lite styltande, speciellt när personerna pratar. Men det blir bättre och bättre ju längre man läser, så i slutet störde det mig nästan inte alls. Däremot så blir jag arg på Aveline och hennes velande mellan två killar- speciellt som båda två alltid vet vad som är bäst för henne, handlar över hennes huvud, etc. En av dem gör dessutom något i mina ögon oförlåtligt- och tjejen bär sig åt som en seriefigur med hjärtan i ögonen, och hjärtanen blir om möjligt ännu större efter den oförlåtliga händelsen. (Ska inte gå in på vad händelsen mer exakt var, det kunde minska läsglädjen för någon annan.) Nå. Det var nu en gång så att jag ville läsa lite drama och romantik och upprörda känslor på liv och död, och det finns. Väldigt mycket. Men. Jag tror faktiskt att jag sist och slutligen stör mig för mycket på Aveline och den bild av kvinnlighet hon förmedlar. Nej, kvinnor förlåter inte vad som helst- åtminstone inte jag. Jag säger nej när jag menar nej, och jag säger ja när jag menar ja. Det är ju synd om Aveline att hon inte har lärt sig det.