Vilken bok? Indonesien berättar: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar.Jag har alltså inte läst hela den här boken, men då det är en novellsamling så tänkte jag att jag kort kommenterar de noveller jag hunnit läsa.
Var har jag fått tag på den? Lånat från biblioteket på sonens studieort, och nu när terminen håller på att slut och sonen kommer hem över sommaren måste den tillbaka till biblioteket.
Berättelsen om Nji Paina (En mycket rättfärdig och lojal flicka) av Herman Kommer. Novellen börjar mer som en saga, och det kan bra hända att den är menad att vara någon slags sedelärande berättelse, men det jag tar med mig är hur lite en flicka hade att säga till om då det gällde vem hon skulle gifta sig med, och hur lite även en välmenande familj har att säga till om, om familjen ifråga är fattig.
Gräla viskande av Muhammad Kasim. En kort och ganska humoristisk novell om tre personer som inte riktigt helt lyckas lura till sig mat och natthärbärge.
Kota-Harmoni av Abdullah Idrus. En levande beskrivning av en tågresa, med dofter och allt. Tiden är andra världskriget.
Ma’Esah av Siti Rukiah. En novell som skildrar hur det ofta är de personer som är minst intresserade av saken som råkar illa ut i konflikter. Jag tyckte den var lite för melodramatisk för min smak.
Omskärelsen av Pramoyeda Ananta Toer. Vi får följa tankarna hos en pojke som ska omskäras, och som kommer att inse att det inte är de yttre tecknen som avgör om någon är ”rättrogen”.
Bönehusets förfall av Haji Ali Akbar Navis. En novell som handlar om vad som kan bli resultatet av att man berättar elakheter, även om de är roliga.
För vem visslar du? av Hamsad Rangkuti. Om hur irritation kan bytas till motvillig respekt, eller så tolkade jag den. Den här novellen utspelar sig också i kollektivtrafiken.
Vad tycker jag? Jag skulle uppenbarligen ha fått veta mera om olika skeden i Indonesiens historia, som japanernas ockupation under andra världskriget, och den kommunistiska revolutionen och kontrarevolutionen efteråt om jag fortsatt i novellsamlingen. Det som blir kvar i minner är att det verkar hända mycket i kollektivtrafiken, för flera av novellerna utspelar sig när huvudpersonen på något sätt är på resa.
Utmaningar: Indonesiska är månadens språk i maj. Jag har inte heller läst något till min FN-utmaning från Indonesien, så det här blir ett fint tillägg till den utmaningen!