Möjligen ett förhastat beslut.

Ibland låter jag ju entusiasmen fara iväg med mig. Till exempel när jag bläddrade i en broschyr med kurser som skulle börja i vår och såg att det skulle vara konditionsboxning här nära oss. Vilken bra idé! tänkte jag. Det blir ju alldeles utmärkt träning för mina axlar! tänkte jag.

images8mk6qt03

Ikväll var det så första träningstillfället. Och nu sitter jag här och känner mig som en överkörd hamster och undrar om nu detta var ett så klokt beslut.

Men. Ja. Jag håller mig ju aldrig annars heller till sånt som passar sig. Så varför börja nu?

anigif_original-grid-image-13064-1369411353-8

 

Motionär Pepparkaka

Det här blir inte ett av inläggen där jag diskuterar min motion under veckan som gått. I den finlandssvenska bloggvärden diskuteras vikthets och fitnessnoja just nu. Först tänkte jag inte alls kommentera den här saken, utan tänkte ”gör nu som ni vill allihop och var snälla med varann”.

Nä. Jag kunde inte hålla mig heller, en sak ska jag säga. Historien börjar med en röntgenbild som inte var optimal. På den såg mitt hjärta större ut än det gjort förr. Förstorat hjärta och andra hjärtproblem är inte alls en ovanlig följd av den behandling jag fått för min cancer för något år sen. (Jag får alltid en så varm och mysig känsla när jag fördjupar mig i möjliga följder av min behandling. Hjärtproblem. Mer hål i tänderna. Sämre lungor. Bröstcancer. Blä.) Raka vägen till hjärtläkare, alltså. Med väntetid på någon månad i och för sig, men trevligt förstås att det inte ansågs som akut.. Hjärtläkaren hittade inget fel. Hjärtat var i fint skick, av rätt storlek och blodådrorna till och från hjärtat mådde gott. Däremot var mitt blodtryck på högre sidan (ingen nyhet, jag lider av högt blodtryck alltid när människor i vita rockar försöker mäta det ) och doktorn tyckte det skulle utredas lite. Första serien tester visade att jag hade lågt kaliumvärde. Vilket ger högt blodtryck. Vidare till nästa läkare som kunde det där med mineraler i kroppen och hormoner och sånt. Mera tester. Inga fel hittades, allt funkade som det skulle, det låga kaliumvärdet verkade vara tillfälligt, blodtrycket bra eftersom jag hade fått order om att mäta själv och inte hade haft vit rock på när jag mätte, jag var kort sagt så frisk det går att vara. Men. Läkaren verkade ha mer att säga. ”Vet du om att du är …överviktig?” Ohnej. Jag har HEEELT missat de extra kilon jag burit på i över femton år- samma vikt hela tiden förutom då jag hade cancer. ”Jag vet. Men du sa nyss att till och med blodtrycket var okej..?” ”Och du FYLLER SNART 40!” Tja. Till det är det i och för sig ett par år. Men jag ser fram emot att få bli 40, alternativet för mig var att dö i cancer vid lite på 30. Jag hade lite svårt att se problemet. Synd bara att jag inte påpekade den saken för läkaren i fråga. För hen hade mer på hjärtat. Läkaren antog nämligen att eftersom jag var både gammal och fet, så rörde jag inte alls på mig. ”Men ALL motion är bra. Man behöver ju inte springa maraton. Hushållssysslor ger ju motion. Och att påta i trädgården, det är ett fint sätt att röra på sig!” Japp. Vi gillar att städa, och fixa en fin trädgård, vi gamla kärringar. I det här skedet slutade jag lyssna.

wpid-20150713_140138.jpg20150223_114326sup

Jag blir lite trött. På att slalomskor görs nästan bara för pinnsmala ben, att det är svårt att hitta vandringsbyxor i min storlek, och fördomar folk har mot överviktiga personer, speciellt tydligen överviktiga kvinnor som uppnått en viss ålder. Vidare känner jag många fina trädgårdsintresserade människor. Men ingen av dem sysslar med sin trädgård för att de är kvinnor av en viss ålder och vikt.

Så, som jag sa i början, gör som ni vill allihop och var snälla med varandra. Lite generösa.

Motionär Pepparkaka, och uppföljning av dagens outfit

Det där med att motionera varje dag, det bara lyckas inte! 4/7 dagar blir det, och sen stannar det där. Jag känner mig lite frustrerad med mig själv.

Denna vecka: En halvtimmes promenad ute (längd på promenaden okänd), 4,5 km promenad ute – på ett motionsjippo, 2km på löpmatta, och en cykeltur på 8 km.

Jag konstaterade dessutom att det måste vara så att man använder helt andra muskler när man cyklar än när man går och springer. För det gick pinsamt långsamt för mig att cykla. Det var för övrigt premiärtur på cykel denna vår.

girl-silhouette-4

Dessutom lovade jag åt Monika på syrlig.se att berätta hur experimentet med ”dagens outfit” i bokbloggsjerkan utföll. Det finns hittills på plats nr 7 i statistiken på mest lästa inlägg under den här bloggens historia. (Jag uteslöt mina fasta sidor, som ”Lästa böcker 2013”, utan räknade bara enskilda inlägg). Mest läst är faktiskt mitt inlägg med en diktbok av Viola Renvall, skrivet 2013. Det är ju kul, och överraskande. En möjlig förklaring är kanske att det inte står så hemskt mycket om Viola Renvall på webben, så mitt inlägg skulle hamna rätt högt bland sökträffarna om någon söker på Viola Renvall.

Om jag så kollar statistiken under ett år räknat bakåt från idag, hamnar ”dagens outfit” på andra plats, fortfarande efter inlägget om Viola Renvalls bok. Men tydligen kan man dra slutsatsen att inlägg med ”dagens outfit” väcker intresse, och att det åtminstone inte skrämde bort bloggläsare.

Däremot tror jag inte dagens outfit blir ett stående inslag på den här bloggen. Jag menar, bilder på samma kofta var och varannan dag blir nog för mycket.