Minns ni den här?

Jag hittade ju en kattdikt av Margaret Atwood i augusti ifjol, och den var ju egentligen en februaridikt. Så här kommer den i repris, hockey, pommes frites och allt.

FEBRUARY
Winter. Time to eat fat
and watch hockey. In the pewter mornings, the cat,
a black fur sausage with yellow
Houdini eyes, jumps up on the bed and tries
to get onto my head. It’s his
way of telling whether or not I’m dead.
If I’m not, he wants to be scratched; if I am
He’ll think of something. He settles
on my chest, breathing his breath
of burped-up meat and musty sofas,
purring like a washboard. Some other tomcat,
not yet a capon, has been spraying our front door,
declaring war. It’s all about sex and territory,
which are what will finish us off
in the long run. Some cat owners around here
should snip a few testicles. If we wise
hominids were sensible, we’d do that too,
or eat our young, like sharks.
But it’s love that does us in. Over and over
again, He shoots, he scores! and famine
crouches in the bedsheets, ambushing the pulsing
eiderdown, and the windchill factor hits
thirty below, and pollution pours
out of our chimneys to keep us warm.
February, month of despair,
with a skewered heart in the centre.
I think dire thoughts, and lust for French fries
with a splash of vinegar.
Cat, enough of your greedy whining
and your small pink bumhole.
Off my face! You’re the life principle,
more or less, so get going
on a little optimism around here.
Get rid of death. Celebrate increase. Make it be spring.
pictures-of-cats-2

Internationella kattdagen

 

black-cat-silhouettes-1

Det lär vara internationella kattdagen idag, och en sån dag kan jag ju inte missa att uppmärksamma här på bloggen. Bloggen är ju utrustad med katt, men eftersom han firar sommarlov ännu, så ser jag inte till honom jättemycket- en stund på morgonen bevärdigar han oss med sin närvaro, och eventuellt kan han tänkas sällskapa lite på kvällskvisten också, speciellt om vi går och simmar. I och med att bloggkatten dyker upp alltid då han tycker det händer något intressant här, så betyder det ändå att han är någonstans i närheten och bara inte känner för att umgås så mycket.

img_20180614_070602_893495832412.jpg

Margaret Atwood har skrivit en kattdikt. Den är inte alls passande för säsongen, men jag tar med den , och sen får ni komma ihåg den till februari. 

February

Winter. Time to eat fat
and watch hockey. In the pewter mornings, the cat,
a black fur sausage with yellow
Houdini eyes, jumps up on the bed and tries
to get onto my head. It’s his
way of telling whether or not I’m dead.
If I’m not, he wants to be scratched; if I am
He’ll think of something. He settles
on my chest, breathing his breath
of burped-up meat and musty sofas,
purring like a washboard. Some other tomcat,
not yet a capon, has been spraying our front door,
declaring war. It’s all about sex and territory,
which are what will finish us off
in the long run. Some cat owners around here
should snip a few testicles. If we wise
hominids were sensible, we’d do that too,
or eat our young, like sharks.
But it’s love that does us in. Over and over
again, He shoots, he scores! and famine
crouches in the bedsheets, ambushing the pulsing
eiderdown, and the windchill factor hits
thirty below, and pollution pours
out of our chimneys to keep us warm.
February, month of despair,
with a skewered heart in the centre.
I think dire thoughts, and lust for French fries
with a splash of vinegar.
Cat, enough of your greedy whining
and your small pink bumhole.
Off my face! You’re the life principle,
more or less, so get going
on a little optimism around here.
Get rid of death. Celebrate increase. Make it be spring.
cat-silhouette-clip-art-4-girl-writes-with-cat
Förresten, minns ni min teori om att Lars Winnerbäck alltid har en låt som passar? Här kommer Katt över taken!

 

 

 

Katastrofer i veckans Tematrio

tematrio

Berätta om tre filmer/böcker/målningar o s v som handlar om katastrofer.

Jag vill minnas att jag och mina kompisar i högstadiet gjorde ett temaarbete om katastroffilm. Det enda jag riktigt minns är att vi skulle göra en egen plansch för en påhittad film, den filmen hette visst ”Pumporna anfaller”. Det låter onekligen som en katastrof. (Mest minnesvärd av de andras filmplanscher var ”Jens Bond(e), Mannen med den gyllene dynggrepen”. Åtminstone minns jag den, mer är tjugo år senare..)

Temaarbetet till trots kan  jag inte minnas att vi skulle ha sett någon katastroffilm då? I dagens trio blir det i alla fall böcker.

Bön för Tjernobyl : krönika…

Svetlana Aleksijevitjs bok ”Bön för Tjernobyl” handlar om det som jag minns som den stora katastrofen från min barndom, kärnkraftverket i Tjernobyl råkade ut för reaktorhaveri. Boken handlar om människors minnen av den här händelsen.

Oryx and Crake by Margaret Atwood

Oryx och Crake av Margaret Atwood handlar om att en stor del av mänskligheten dött ut. Kvar finns bara Jimmy som försöker tänka tillbaka på hur katastrofen riktigt gick till.

Kuvahaun tulos haulle månskensvargen birgitta holm

Månskensvargen av Elvira Birgitta Holm är en ungdomsbok om Ylva, den enda i familjen som blir kvar då alla andra dött i pesten. Pesten som svepte över Europa på 1300-talet kvalificerar sig utan vidare som en katastrof.

 

 

#dystopi- Sommarlov med Kulturkollo

Det finns många dystopier. Klassiska dystopier, ungdomsdystopier, fristående, serier och trilogier. Det är inte bara i böcker som framtiden är allt annat än ljus- ta nu bara Mad Max- filmerna, till exempel. Det är tydligen knappast någon som tror på en bra framtid för mänskligheten.

Bland alla dessa har jag en favorit. En favorit-trilogi närmare bestämt.

Oryx and Crake by Margaret AtwoodThe Year of the Flood by Margaret AtwoodOmslagsbild: MaddAddam

Det börjar med Jimmy. Han har överlevt mänslighetens undergång, och bor nu tillsammans med det som kom efteråt- crakerianerna.

Det var kanske inte meningen att bli en trilogi, i alla fall gick det rätt lång tid mellan de olika böckerna. Eller så behövde Atwood lite tid på sig att fundera ut hur hon skulle fortsätta.

Det är inte heller så att jag totalt älskar allt som Margaret Atwood skriver- men den här trilogin, speciellt den första boken, är jag förtjust i.

Tisdagsutmaningen- tre bra kanadensiskor!

Berätta något om Kanada och kanadensisk kultur, det handlar Kulturkollos tisdagsutmaning om.

Först blir jag lite ställd, och tycker att jag inte vet något alls om det där landet Kanada.

Sen kommer jag på tre bra kvinnliga kanadensiska författare.

1. Alice Munro, nobelpristagare 2013. Hon skriver novellsamlingar, och en av dem har jag läst: Dear life.

Dear Life by Alice Munro

2. Kelley Armstrong, författare till en av mina favoritserier, Otherworld. ( Eller Women of the Otherworld, som serien först kallades.) Så här tyckte jag när jag läste sista boken i serien.

13 (Women of the Otherworld) by Kelley…

3. Margaret Atwood, som också förekommer i Kulturkollo just nu, med bokcirkel om Oryx och Crake, till exempel. Men ”Tjänarinnans berättelse” är också bra, och den boken blir troligen en klassiker med tiden.

The Handmaid's Tale: A Novel by…