Just nu i april

Jag hade glömt att Kulturkollos ”just nu” kommer i början på varje månad! Passar utmärkt idag!

easter-flowers-1-tn

Just nu läser jag: Midnattskronan av Sarah J Maas. Ja, fortfarande. vet inte när det skulle ha hänt att jag läser samma bok en hel vecka. Märk väl att boken är bra, annars skulle jag inte alls klara att läsa just nu.. Jag kommer att minnas virustiden som tiden då det inte gick att koncentrera sig på böcker.

Just nu tittar jag: Maken och jag har just sett tre säsonger av The Handmaid’s tale. Det är ändå bättre än att känna att man inte kan missa en enda nyhetssändning och slaviskt följa dem. Det har jag också provat.

Just nu lyssnar jag: Jag hittade en novella av Tessa Dare på vår ljudbokstjänst, Lord Dashwood missed out. Den har jag gillat att höra i helgen, jag har en liten bit kvar.

Just nu längtar jag efter sommaren. Och den här veckan ska jag bara koncentrera mig på att det är påsk och inget annat. Då kanske jag hittar någon slags jämvikt i tillvaron.

Årets första helgfråga!

1a939-fotoflexer_photo4

Året har börjat lite tumultartat. Vi for till fjällen som planerat, och det blev lite slalom och vi hade rätt mysigt och fick lite familjetid och så, men maken fick ryggskott, så han har fått hålla sig rätt stilla sen dess, han som har så svårt för det. Min svärmor har också varit sämre i skick, så just nu blev det lite mer tid hos svärföräldrarna, lite så där oplanerat. Förhoppningsvis ska vi kunna vara till lite hjälp här. Allt detta har förstås inneburit mindre tid tillbringad vid datorn, men nu verkar läget ha stabiliserat sig, så nu ska det väl bli tid för bloggen framöver, och framför allt mer tid till att läsa och kommentera vad ni andra bloggar om!

Lyckligtvis börjar Mias Helgfråga året med en enkel fråga: Vad läser ni just nu?

Villette

Jag började läsa Villette av Charlotte Brontë i fjällen, men jag har inte kommit så långt i den ännu. Jag köpte den för några år sedan, och den har stått i hyllan sen dess. I år tänkte jag ju satsa på hyllvärmare, så i och med det började jag läsa den.

Bonusfråga: Vad har du för tips mot trötthet?

Jag har en rad lite tråkiga tips. Men dom hjälper.

Det första är väl kanske maten, att försöka tänka på att få i sig tillräckligt med järn och vitaminer.

Sova tillräckligt, och för mig betyder det att verkligen gå och lägga sig i tid. Det blir ju en liten utmaning nu när jullovet tar slut men man vant sig vid att vara uppe längre på kvällen.

Få frisk luft varje dag, och i idealfallet också lite dagsljus. Dagen är kort nu, men kanske lunchpausen på jobbet räcker till för en liten stund ute i dagsljus?

Och sist, men viktigast av allt- gör mer sånt du gillar och försök minska på måsten!

winter-scenes-5

 

 

 

 

 

Veckans helgfråga: Läser just nu

Stackars Mia har gjort sig illa i knät, men en helgfråga blir det ändå!

e36b1-fotoflexer_photo4

Vad läser du nu?

Jag har fortfarande en bit kvar i Blixtra, spraka, blända av Jenny Jägerfeld. Kanske för att jag lyssnade på en Dorothy Sayers som ljudbok, och blev rätt fångad av den nu de senaste dagarna, så jag lyssnade mycket och nu är den klar och det kommer en recension av den boken imorgon här på bloggen.

Bonusfråga: Berätta något du tror vi inte vet om dig?

Nejmen, jag har skrivit om ganska mycket här på bloggen, jag har nog inga hemligheter kvar?

Det här kanske. Jag kunde spela fiol förr. Det har jag kanske inte skrivit om, så ofta åtminstone. Fiol är på det sättet ett oförlåtande instrument att man måste spela hela tiden för att upprätthålla förmågan, och nu när jag inte rört en fiol på kring 20 år skulle jag antagligen få börja från nära noll om jag skulle ta upp en fiol. Jag var i ärlighetens namn aldrig riktigt bra på det där fiolspelandet, jag var lite för slarvig och lite för ointresserad av att öva, men det har efterlämnat en viss smak för fiolmusik. Jag hade kunnat tänka mig att prova på altviolin eller cello också, men mina händer är så små att det var helt enkelt mest praktiskt att spela fiol.

Helgfrågan: läser just nu.

cacb5-fotoflexer_photo4

Här kommer veckans helgfråga:

Vad läser du nu?

Jag har börjat på Blå villan av Eva Frantz- hon är på väg hit till biblioteket och jag tänkte fara och lyssna på henne. Och då känns det ju som att jag vill ha läst något av henne. Jag är även i kö på biblioteket för hennes första bok, Sommarön, men den hinner jag realistiskt sett nog inte läsa innan dess.

Blå villan

Jag har fortfarande dessutom tänkt komma igenom Banquet for the Damned av Adam Nevill, men är väl ärligt sagt inte så sugen på skräck just nu. Dock blev det inte så mycket kvar av boken då kring Halloween när jag kände för lite skräck så jag ska väl nog försöka avsluta.

20992957

Bonusfråga: Vad ska du göra i helgen?

Jag ska på bowling + en bit mat efteråt, för att fira en släktings födelsedag. Jag har bowlat två gånger i mitt liv, och den senaste gången var kring 10 år sen, så det blir säkert jag som vinner hela släktturneringen!!

Veckans smakbit: Veri ei vaikene

Idag läser jag en bok på finska. Valet av bok är mycket illustrerande för hur jag väljer böcker så jag ska berätta lite om det. Först såg jag att en deckare av Mikko Porvali blivit översatt till svenska. Nå, böcker som översätts till andra språk är ofta bra böcker, faktum är att det finns massor av bra böcker som inte blir översatta, så en som faktiskt blir översatt- ja, ni förstår. Då hamnar de lätt på att läsa-listan. Sen skulle jag läsa en deckare av en man för den finlandssvenska läsutmaningen i oktober. Så jag styrde stegen mot närmaste bibliotek för att hitta något till utmaningen. På nyhetshyllan i det finskspråkiga skönlitteratursrummet (mitt lokala bibliotek har varit privathem, och också faktiskt bank i ett skede, så det består av många olika rum) stod Mikko Porvalis del två i serien Karelia Noir. Så, när jag nu ändå tänkt läsa Mikko Porvali, jag gärna läser på originalspråk, var på jakt efter en deckare skriven av en man, och inte bryr mig så mycket om jag läser serier i oordning, fick den boken komma med mig hem.

Veri ei vaikene

Sidan 64:

LAPUA // 16.10.1930

Matkan aikana punnittiin, mitä seuraavaksi tehtäisiin. Halusimme tietenkin hankkia kuulusteluun Vannaksen nimeämät lapualaiset: ylikonstaapeli Matti Nikulan ja Pentti Kosolan. Emme pelänneet hankaluuksia, mutta silti vaikutti tehottomalta tehdä kuulusteluja täällä, epäiltyjen kotikentällä. Äskeinen kokemus nimismiehestä ei rohkaissut luottamaan täkäläisen poliisin apuun, varsinkaan kun pääepäilty oli ylikonstaapeli, heidän oma esimiehensä. Pohdimme, kuinka itse suhtautuisimme, jos kuulustelu koskisi viipurilaista poliisia ja kuinka asia siltä pohjalta olisi viisainta esittää Lapuan nimismiehelle.

Här är poliserna Eckert och Kähönen alltså i Lappo i finska Österbotten, och de undersöker Erik Mättös försvinnande, som möjligen är en ”skjutsning”. (Skjutsning: personer med högerinriktad politisk världsåskådning kidnappade personer med vänsterinriktad världsåskådning och ”skjutsade” dem till östgränsen, eller över den, med tanken att alla med vänsteråsikter hörde hemma i Sovjetunionen och inte i Finland.) Eckert och Kähönen fick lite dåliga vibbar från polisen i Österbotten de kontaktade om saken och de for därför hellre dit än bad polisen där förhöra en person som dök upp då de undersökte försvinnandet. Vilket visade sig vara klokt då det nu dykt upp åtminstone en polis som troligen är inblandad.

Med undantag av Eckert och Kähönen är det här ett försvinnande/mord som verkligen inträffat.

Annars ska vi idag fara och ställa i ordning sommarstugan inför vintern, så nu blir det antagligen lite mindre tid tillbringad där en tid framöver.

en smakebit

Fler smakbitar hittar du hos norska bokloggen Flukten fra virkeligheten!