Helgfrågan sommaredition!

Det här är väl sista sommarversionen av Helgfrågan? Känns nästan lite vemodigt. I alla fall, här kommer mina svar.

Vad läser du nu?

Jag ser dig

Jag ser dig av Clare Mackintosh. Den ser väl höstig ut? Dessutom har jag köpt den i en mataffär, för på söndag är det första bokträffen efter sommarlov, och vi skulle läsa en bok vi köpt i en mataffär. Rätt så spännande än så länge. Det kan hända att jag inte läser hela klart till söndag, men det är målet.

Bonusfråga: Har du något resetips?

Det känns väldigt länge sen jag rest någon annanstans än svenska fjällen och Lettland.. båda resmålen har jag visst tipsat om. Om inte här i helgfrågan så annars här i bloggen. Jag längtar alldeles väldigt till Skottland, men det är nog inte någon sådan resa i planerna. Så istället tänkte jag ge er andra ett tips: Res hit till vår lilla stad, Kristinestad! Den är en sommarstad, men blir alldeles väldigt vacker på hösten.

wp-image-1738674757jpg.jpeg

Det här fotot är taget på ett museums gård. Familjen Lebells stamfader var en polsk krigsfånge, Casimir Subkowski, som mötte Anna från Kristinestad (riktigt i början på 1700-talet), ljuv musik uppstod, paret flyttade hit och Casimir bytte namn till Casper Lebell och blev köpman.

img_20170919_1623301668757212.jpg

Här är kyrkan Ulrika Eleonora, det lutande tornet i Kristinestad.

wp-1454691648855.jpeg

Vy över en gata i vinterskrud. Känns ju lite skönt med en bild på snö nu efter all värme.

20150611_135004

Interiör från biblioteket i staden.

Ni ser, helt värt ett besök alltså!

Må så gott i helgen, drick mycket kalla drycker och ha is i hatten! Alternativt hoppas vi på några regnskurar åtminstone, för jag håller helt ärligt på att smälta nu.

 

 

 

Bokutflykt till Badhusparken

 

 

DAGENS BOKUTFLYKT

Den här lilla utflykten gjordes redan för en tid sedan (träden är BETYDLIGT grönare nu), men det har varit mycket bl. a med jobbet nu.

I den lilla lilla staden jag ofta rör mig i finns en park, Badhusparken. I Badhusparken fanns en gång i tiden stadens allmänna bastu, men den stängde någon gång förra århundradet. (Förresten slår det mig att det nog finns några ställen dit man kan gå om man drabbas av bastubehov nu också men inte har egen bastu. Ett ställe är förstås simhallen, och ett annat ställe är vinterbadarföreningens bastu dit vem som helst får gå om man betalar en liten slant. Ifjol höll vinterbadarna bastun öppen hela året.)

img_20180515_1859542094307680.jpg

Men låt oss återvända till Badhusparken. Den är nära centrum av staden, där finns en lekpark, brygga med båtplatser och utescen.

img_20180515_1810201202695468.jpg

Lämpar parken sig för läsning då? Allra mysigast är det säkert med egen picknickfilt, men om man inte har det finns det också bänkar.

img_20180515_1907001394185402.jpg

Ni ser, lämpar sig fint för bokutflykter! Jag såg att det satt någon med metspö på bryggan också, men vet inte om de fick något napp.

img_20180515_182240401431545.jpg

Jag rekommenderar en viss planering- packa picknickkorgen, ta med filten- men annars är det bara att njuta!

 

 

 

 

 

Kulturtanten på spökjakt!

Nu har jag varit med om något riktigt spännande! Jag varit i ett spökhus vid midnatt!

Om vi börjar med huset: Det är fråga om muséet Carlsro. År 1896 uppförde skeppsredaren Carl Alfred Carlström en sommarvilla på stranden till sjön Storträsket. Det var tidens inneställe för sommarvillor, och det har funnits flera liknande hus runt sjön men nu finns endast Carlsro kvar.

Envisa rykten gör gällande att det spökar i Carlsro. Det kan vara fråga om skeppsredaren själv, som i början på 1900-talet gick i konkurs och begick självmord. Huset fungerade som hotell fram till cirka 1940, och det betyder ju att många människor med skiftande öden har vandrat i rummen på Carlsro, kanske någon av dem blivit kvar. En piga som jobbade i huset när det var hotell hade också hört rykten om spökerier, och brukade klä ut sig i lakan och skrämmas. Pigan är sedan länge borta, men spökerierna fortsätter. Det finns till exempel en säng på andra våningen där det ser ut som om någon suttit om morgnarna, oavsett hur noggrant sängen blivit bäddad av muséets anställda innan de gått hem på kvällen. Museibesökare har sett en man i cylinderhatt vandra omkring i huset, flera har också sett en man i uniform på andra våningen. Byrålådor öppnas, det hörs röster från tomma rum, på vintern när huset borde vara tomt ser förbipasserande att det lyser i fönstren, osv. Man får ju tro vad man vill..

20160821_001130

I sommar har Natalia Kaleva varit guide på Carlsro. Bilden här ovanför är Natalias tolkning av en vinterkväll med ljus i fönstren, och en man i cylinderhatt som smyger omkring. Natalia fick den goda idén att ordna en utställning med sina tavlor i muséet, och dessutom öppnade hon utställningen med en nattlig vernissage.

20160820_232832[1]

Vi drack punsch på punschveranden, såg på utställningen och fick höra spökhistorier, och vid slaget 12 var det dags för en vandring i muséet, annars mörkt men vi hade ficklampor.

20160820_233303[1]

Men nej. Jag såg inga spöken. Jag hade däremot en stämningsfull kväll med tavlor, musikunderhållning och spökhistorier!

 

Bokbloggsjerka – i mina hemtrakter

Skulle du kunna tipsa om en bok (eller flera) som utspelar sig i dina hemtrakter? frågar Annika i veckans bokbloggsjerka.

Jag har skrivit ett inlägg om precis den här saken för inte så länge sen.  Där konstaterade jag att det inte finns jättemånga böcker som utspelar sig här. Min lilla by är det omöjligt att hitta böcker ifrån, men den lilla staden här intill, Kristinestad, där utspelar sig en barnbok, ”Tomat på  nolltid” av Siv Bergman, så vitt jag minns är det en helt okej bok. Sen finns det också en historisk romance, ”Myndlingen” av Sara Medberg. Den här boken kunde ärligt sagt utspela sig var som helst, men det sägs att huvudpersonen bor på en herrgård lite utanför Kristinestad. Herrgården är helt fiktiv, och omgivningen så generellt beskriven att det kunde röra sig om vilket litet ställe som helst. Annars är boken historiskt korrekt, och också trevlig läsning.   Det finns också en bok om finlandssvensk småstadstjej möter invandrare och storstadsliv, ”Jag har väntat på dig” av sara Razai. Huvudpersonen kommer från Kristinestad, och en liten del av boken utspelar sig där, men i huvudsak rör man sig i Åbo.

Myndlingen Tomat på nolltid Jag har letat efter dig