Helgfrågan om förintelsen

Mia fortsätter med helgfrågorna, och nu uppmärksammar hon att det är förintelsens minnesdag imorgon och frågar:

Har du något boktips från 2:a världskriget?

Det finns en massa böcker om andra världskriget. En finsk klassiker är ju Okänd soldat av Väinö Linna. Den är alltid läsvärd.

Boktjuven av Markus Zusak är en fantastisk bok. Jag undrar om det finns någon som inte läst den, men jag tipsar om den i alla fall.

En annan intressant bok är Rosemary Sullivans bok om hur man genomförde en cold case-utredning för att försöka ta reda på vem som förrådde Anne Frank och hennes familj. De presenterar ett svar i slutet på boken också, och det är sannolikt.

Helgfrågan klassiska böcker

I veckans helgfråga funderar Mia på klassiker.

Hur är det med klassiska böcker, läser du några?

Min klassikerläsning fick mycket draghjälp av kurserna i litteraturvetenskap jag gått på. Det blir en i vår också, den börjar i februari.

Men tack vare de här kurserna har jag läst till exempel Njals saga, Candide/Voltaire och Pengar av Victoria Benedictsson i år. Och några andra klassiker också.

Annars var det mest som tonåring jag läste klassiker, jag vet inte varför jag läste dem just då, men bland annat Dostojevskijs Brott och straff läste jag när jag var 17-18 år. (Den läste jag för övrigt om i höstas på grund av kursen jag gick då..) Kanske jag trodde jag skulle bli cool. Eller kanske jag trodde att jag skulle läsa litteraturvetenskap eller något i den stilen. Men sen började jag studera nationalekonomi. Informationsvetenskap (det man ska studera för att bli bibliotekarie) började jag studera sen i vuxen ålder.

I bästa fall är klassiker sådana böcker som överlevt för att de verkligen är bra, men liksom med alla böcker kan inte allt falla en i smaken. Och jag tycker inte man ska läsa sånt man inte vill läsa, om det inte är fråga om just studier eller liknande.

En klassiker jag idag började fundera på om jag skulle försöka läsa är Fältskärns berättelser av Topelius, Det var en dam som ville läsa, och jag sökte fram böckerna i magasinet. När damen valt vilken upplaga hon ville låna blev det några böcker kvar på disken, och följande kund såg dem och sa ”Ja just det, så klart finns Fältskärns berättelser på biblioteket. Jag är hemvårdare och det var en klient som ville läsa om böckerna, jag ska äga åt min klient att de finns här om hen fortfarande vill läsa dem.” Så uppenbarligen har bokserien sina fans.

Fast mer realistiskt sett så läser jag säkert bara de klassiker som finns på läslistan på vårens kurs i litteraturhistoria.

Helgfrågan: Läsa om böcker

Snart helg! och det betyder samtidigt att det blir helgfråga. Mia frågar:

Läser du om böcker? Gärna ett exempel.

Jag läser mycket sällan om böcker. Men som alltid finns det undantag till den generella regeln.

Wuthering heights av Emily Brontë är den bok jag har läst om flest gånger. Men numera läser jag oftast bara valda delar, olika delar beroende på vad jag är på för humör. A Christmas carol av Dickens har jag också läst om många gånger, men det var relativt länge sen. Förr läste jag den nästan varje jul, men det har jag nog inte gjort på många år.

Jag hade väl inte trott att jag någonsin skulle läsa om Brott och straff av Dostojevskij, men den fanns på litteraturlistan för kursen i litteraturhistoria i höstas, så då blev den omläst. Och det var en intressant upplevelse faktiskt, jag fäste mig vid helt andra saker än då jag läste den första gången som tonåring. Bloggkatten var, som ni ser, ett stort stöd under omläsningen.

För övrigt kan det hända att jag läser om någon bok av Mariana Zapata, speciellt om jag hamnat i lässvacka. Det har också hänt att jag lyssnar om hennes böcker, de som råkar finnas som ljudböcker i den tjänst jag beställer. Det är hittills enda författaren som jag både läser och lyssnar om, och böckerna används som sagt vid lässvackor, eller andra svackor i livet. Romance passar jättebra när man är stressad, eller när livet är jobbigt och allt är dystert, och för tillfället är det Mariana Zapatas böcker jag tar till då.

29367958. sy475 37683751. sy475 57605091. sy475

Ni ser att det finns undantag. Jag läser inte om böcker, bara ibland och bara vissa böcker. 

Helgfrågan 2023

Har du fått något läst under jul och nyårshelgen? undrar Mia i veckans helgfråga.

Nja. Inte så jättemycket. Det som hjälpt upp lästiden lite var resorna till och från fjällstugan, då finns inte så mycket annat att göra än att läsa. Och vi tog tillfället i akt och lyssnade på en gemensam bok i bilen, eller fyra delar av en bok som publicerats varje adventssöndag innan jul- Det lider mot jul av Sara Önnebo. Det som lockade var att det var en deckare och den utspelar sig i Österbotten. Och ganska precis lagom lång för bilresan.

Men jag är fascinerad av rikssvenska uppläsare när de ska läsa finska namn, på orter, på vägar och på personer. VILL de verkligen inte uttala namnen rätt? Jag tänker att det kan inte vara omöjligt att kolla upp hur namn ska uttalas, om man vill göra ett bra jobb. Här till exempel nämns ofta adressen för huset där de första mordoffrena hittas, och den adressen var svår att dechiffrera när vi hörde den.

Jag hade kanske önskat lite mer lästid, eller så här på jul kanske man får lov att prioritera umgängestid. Men nu efter jul och nyår ska det väl bli tid att läsa ändå.

Årets sista helgfråga

Mia har årets sista helgfråga på gång idag.

Finns det några bokutmaningar du ska anta?

Det kommer ett nyårsinlägg imorgon, och där kommer det att stå något om bokutmaningar också.

Men så där i korthet har jag bestämt att inte sätta något mål för antal lästa böcker på Goodreads nästa år. Kaosutmaningen blir det antagligen, och dessutom finns en bingobricka för romanceböcker som jag kommer att använda, men eftersom den utmaningen är engelskspråkig blir det knappast något regelrätt deltagande i utmaningen.

Sedan brukar det dyka upp ett och annat under årets lopp, och jag vill ha ett öppet sinne för sånt i år.

Mia undrar också om hon ska fortsätta med helgfrågorna, och det tycker jag förstås att hon ska, jag deltar ändå ganska regelbundet.