Flickan i stenparken

Vilken bok? Flickan i stenparken av Nilla Kjellsdotter.

Var har jag fått tag på den? Lånat på biblioteket.

Land (författarens hemland enligt mina kriterier): Finland

Vad handlar boken om? En flicka hittas frusen i stenparken i Oravais. Ingen vet vem hon är, ingen flicka är anmäld försvunnen och flickan är svårt traumatiserad och kan inte berätta vem hon är. Mija och de andra poliserna kommer inte vidare med att fundera ut vem hon är. Då en mer välbeställd man hittas död i sin bostad får de börja utreda ett mord istället. Men kanske är flickan utan identitet och den döde mannen inte så orelaterade.

Vad tycker jag? Det är riktigt spännande och vi är inte bortskämda med för många österbottniska deckare. Jag har kört förbi stenparken säkert tusentals gånger, liksom många österbottningar har jag orsak att åka riksåttan väldigt ofta. Absolut läsvärd, och ganska intressant persongalleri (också bifigurerna i historien) med en snusande kvinnlig kriminalpolis i huvudrollen, en irriterande trevlig norsk polis och barn vars diabetes upptäcks under historiens gång.
Det låter lite magert, det jag har att säga om boken. Jag vet inte varför egentligen, det är en bra deckare och jag ser fram emot nästa bok om polisen Mija Wadö.

En smakbit ur Flickan i stenparken

Varje söndag, eller nästan varje söndag i alla fall, brukar jag dela med mig av en smakbit ur min läsning. Jag är inte ensam om det- Astrid Terese på bloggen Betraktninger~ tanker om bøker samlar ihop alla smakbitarna och om man kikar in på hennes blogg får man se alla smakbitarna.

Det har äntligen blivit dags för mig att läsa Flickan i stenparken av Nilla Kjellsdotter, så det blir förstås en smakbit ur den boken. Boken utspelar sig på vintern, men jag blev inspirerad av första maj-vädret idag då jag valde smakbit.

Snön brände kallt under de bara fötterna, men hon kände knappt nånting längre. Det tunna linnet som inte sträckte sig längre än strax nedanför rumpan virvlade i takt med ovädret.
Isen knakade olycksbådande under hennes magra kropp när hon stapplade fram över fjärden. Det tilltufsade håret var frostigt och kölden hade färgat hennes läppar blå, men hon huttrade inte längre. Hon kände ingenting.

Jag kan tillägga att till mina första maj-traditioner hör att äta årets första lösglass- eller jag tror man kanske säger kulglass i Sverige? I alla fall en sån glass som man köper i glasskiosk som försäljaren formar till en boll. Jag har fått årets första glass idag och jag känner mig lite besläktad med flickan i smakbiten, blå läppar och envist vårklädd trots väder och vind..