Nordisk vår

Idag sitter det väl bra med en dikt. Till exempel Nordisk vår av Edith Södergran. (Vi fick mer snö vi, men jag har hopp om att det någon gång ska bli vår.)

Alla mina luftslott ha smultit som snö,
alla mina drömmar ha runnit som vatten,
av allt vad jag älskat har jag endast kvar
en blå himmel och några bleka stjärnor.
Vinden rör sig sakta mellan träden.
Tomheten vilar. Vattnet är tyst.
Den gamla granen står vaken och tänker
på det vita molnet, han i drömmen kysst.

Idag är det nog dags..

Idag är det nog dags- nämligen för augustidikten!

Augusti är alltid nattsvart
fyren blinkar i öst
stjärnorna glimmar i rymden
det är nära till köld och höst
Fotogenlampans låga flämtar matt
augusti på verandan är nattsvart natt

Augusti är alltid rädsla
mörkret är hotfullt och kallt
fönstrena speglar bara
en bild av en segelgestalt
man ser ingenting
och man blir kanske sedd
i augusti på verandan är man alltid rädd

Johan Bargum

Färdas (in och ut ur bilden)

Vilken bok? Färdas (in och ut ur bilden) av My Lindelöf

Var har jag fått tag på den? Den kom som medlemsförmån i Svenska Österbottens Litteraturförening.

Vad handlar boken om? Den handlar om att resa. Då jag läste den från första till sista sidan fick jag intrycket att det är någon som rest väldigt långt och som minns tillbaka till var resan startade.

Vad tycker jag? Jag sparade den här för jag tyckte det såg ut som en höstbok. Men det var inte direkt det. Däremot kan den passa som bok att läsa när man reser. Elle längtar bort, eller hem.

Smakbit:

beskriv noggrant: härbärgen, farkoster, sevärdheter

beskriv biljetternas färg, textur, font, papprets
perforering.

beskriv väntsalarna: arkitekturen, atmosfären
biljettluckorna, tidtabellerna, anslagstavlorna,
toaletterna, träbänkarna, belysningen (ljuset, armaturen
osv), getingarna, regnet, snön

beskriv saknaden, hemlängtan, längtan osv

Och en till smakbit:

Du tänker: landgång
detta vackra ord över rämnans oljiga vatten       någon passerar
stannar
ett räcke       ett vinddrag        ljudet av små hårda
vågor mot skrovet (som när omogna äpplen faller från träden)

Real swimming

I saw him in the distance, as the train went speeding by,
A shivery little fellow standing in the sun to dry.
And a little pile of clothing very near him I could see:
He was owner of a gladness that had once belonged to me.
I have shivered as he shivered, I have dried the way he dried,
I’ve stood naked in God’s sunshine with my garments at my side;
And I thought as I beheld him, of the many weary men
Who would like to go in swimming as a little boy again.

I saw him scarce a moment, yet I knew his lips were blue
And I knew his teeth were chattering just as mine were wont to do;
And I knew his merry playmates in the pond were splashing still;
I could tell how much he envied all the boys that never chill;
And throughout that lonesome journey, I kept living o’er and o’er
The joys of going swimming when no bathing suits we wore;
I was with that little fellow, standing chattering in the sun;
I was sharing in his shivers and a partner of his fun.

Back to me there came the pictures that I never shall forget
When I dared not travel homewards if my shock of hair was wet,
When I did my brief undressing under fine and friendly trees
In the days before convention rigged us up in b.v.d’s.
And I dived for stones and metal on the mill pond’s muddy floor,
Then stood naked in the sunshine till my blood grew warm once more.
I was back again, a youngster, in those golden days of old,
When my teeth were wont to chatter and my lips were blue with cold.

Edgar Albert Guest

Och med denna dikt meddelas att det nu går riktigt bra att simma till och med utan bastu.

Strandlejonet håller sig dock på stranden.

Sådan är kärleken

Sådan är kärleken,
den kommer fågelvägen,
och vi förstår att vi har inget val.
Vi måste ta emot den
som man tar emot en ängel,
som plötsligt landar
i vår tåredal,
vi måste ta emot den
som man tar emot en sägen
och tro med samma tro,
som barnet har.

Sådan är kärleken
vi ville välja
– men har inget val.
av Bo Setterlind