Kärleksroman i Visby

Kärleksroman by Carina Burman

Vilken bok? Kärleksroman av Carina Burman.

Var har jag fått tag på den? Lånad från grannstadens bibliotek.

Vad handlar boken om? Vi följer fyra personer som bor i Visby, och är med i Rotaryklubben. Dagdrömmar, depressioner och dagis.

Vad tycker jag? Bloggläsare som följt bloggen vet att jag ogillar att läsa om otrohet. Jag gör dock undantag när det gäller författare som jag tidigare läst och gillat. Men låt oss säga att jag tidigare nog sett den här boken i biblioteket men den har vackert fått stanna kvar i hyllan. Den här boken, den har alla kvaliteter en bok av Carina Burman ska ha- Bildade och/eller akademiska huvudpersoner, fin  miljöskildring, lite arkeologi. Och ska man se otrohet ur möjligast positiv synvinkel för min läsning, så ger det ju saligt tilltrasslade relationer. Det är bara det att jag blir så ledsen av att läsa om det. Den här gången också, tyvärr. Och läsflytet jag haft i sommar har lite stannat av på grund av det. Men en lördagskväll i soffhörnet med stickning och ”Böcker i bersån” på radio (jippii för Yle Arenan så man kan lyssna när man har lust, och inte måste passa programtider!) är förstås mysig den med.

Tematrio deckare

temadeckare

I veckans tematrio vill Lyrans Noblesser ha tips på deckare. Berätta om tre favoritdeckare!

Nu verkar ju Lyran redan ha hittat Peter Mays trilogi från Lewis/Harris, annars hade den nog kanske kommit med här, jag läser den tredje boken just nu.

Nu vet jag inte om det här blir mina favoritdeckare, att begränsa det till tre stycken är nog svårt.

Vit som marmor : ett romerskt mysterium by…

”Vit som marmor” av Carina Burman. Till vän av ordningsläsande: det här är del två i en serie på tre. Min vana trogen har jag bara läst den här delen, för att komma till del ett och del tre så där småningom, någon gång senare i mitt liv. Det här är deckaren för den historieintresserade, för den som det är minst lika intressant att läsa om Rom på 1800-talet som det är att få reda på vem som är mördaren.

Raven black by Ann Cleeves

Svart som natten av Ann Cleeves. Inledningen på en serie böcker som utspelar sig på Shetlandsöarna. Det här är deckaren som fått mig att till och med se på TV- just nu sänds serien ”Shetland”, och jag har sett två avsnitt.  Återigen är en stor behållning miljön, men personerna är inte dumma heller.

The Crossing Places (Ruth Galloway) by Elly…

Flickan under jorden av Elly Griffiths. Boken jag plockade upp för att den utspelade sig i området kring King’s Lynn, och jag råkar ha varit till den staden. Här är det nog persongalleriet som är den stora behållningen för mig, snarare än miljön. Den här boken inleder också en serie med arkeologen Ruth Galloway som huvudperson.

En väldigt bra serie som nu tyvärr inte kom med i trion, bara så här på bonusplats- Ian Rankins serie om Rebus. Läs dem, och ta sen en promenad i Edinburgh- det är en upplevelse!

Islandet – Carina Burman

Islandet : roman by Carina Burman

Vilken bok? Islandet av Carina Burman.

Var har jag fått tag på den? Köpt secondhand, men nu minns jag inte riktigt varifrån..

Vad handlar boken om? Brevväxlingen mellan Louise von Kloch i Schlesien, till den yngre väninnan Fransiska i Stockholm, och genom brevväxlingen om våren 1816 då Louise och hennes syster hade en kul tid i Uppsala. Full av litterära personer.

Vad tycker jag? Det är ju en ordentlig dos litteraturhistoria, jag hade inte en aning om att en sån kvinna som Amalia von Helvig fanns ens innan jag läste boken. Den är okej att läsa annars också, men jag gillar första brevet ojämförligt bäst, och kanske avtar gillandet lite allt eftersom. Sen hade jag dessutom sån tur att jag läste den här brevväxlingen just då jag gjorde en uppgift till en historiakusr om brev och dagböcker som historiska källor, och det får jag säga att Carina Burman prickar tonen exakt rätt i sina fiktiva brev om jag jämför med de exempel som jag läste till kursen.

Till Kaosutmaningen 2.0 passar boken också- omslaget är ju mestadels gult! 13/40, långsamt långsamt kommer jag framåt i utmaningen!

En smakbit ur Islandet

Den här söndagen möblerar vi om. Snart kommer två nya hyllor som ska finnas i vardagsrummet. Det betyder att ett bord och ett klaffskåp åker ut, eller till sommarstugan, rättare sagt. Klaffskåpet blev installerat i sommarstugan i morse och det passar väldigt bra så som vi hade tänkt oss. Återstår att se hur hyllorna blir – det kommer att rymmas lite böcker i dem, men de har också varsin inbyggd säng som kan fällas ut, och som annars ser ut ungefär som skåpdörrar. Vi har försökt beskriva för en bekant snickare hur vi vill ha det efter en typ av hylla som vi hittat på nätet. Det är spännande att se vilken tolkning han gör av de hyllorna. Och när exakt de blir klara..

en smakebit

Men, jag hinner läsa lite också. Jag har läst ut ”Aldermanns arvinge” och ska nog skriva om den här på bloggen snart. Det tog sin tid att läsa den- över 800 sidor var den, så det krävdes nog en ledig vecka för att få den läst. Jag har precis börjat på att läsa ”Islandet” av Carina Burman, Carina Burman är en sån där författare som jag oftast gillar att läsa. Den här gången rör vi oss på första hälften av 1800-talet, och boken har tydligen en smula verklighetsanknytning, i boken figurerar personer som kunde vara Geijer, Atterbom och Malla Silfverstolpe. Dessutom sammanfaller läsningen med att jag i min nätkurs i historia funderar på hur man använder brev och dagböcker i historieforskning, och en del av boken är skriven i brevform, och tidsperioden är ungefär densamma som en av de dagböcker som användes som exempel i kursen. Det är bara svårare att tyda handstilen i dagboken, i jämförelse med Carina Burmans bok då, som är tryckt.

Nåja. Smakbiten jag delar kommer alldeles från början av boken. Mer smakbitar på vad andra läser finns hos ”Flukten fra virkeligheten”.

Islandet : roman by Carina Burman

Friherrens tro på mödrar och moderlighet bakbinder mig. Jag kan måla de behagligaste akvareller, jag kan arrangera tablåer och göra rosor av kålrot och rödbetor. Kvinnorna i min släkt har knappt lyft ett finger annat än till klaverets tangenter. Men varje ledig stund tror von Kloch att jag maskar, och under femton år äktenskap har jag lärt mig att simulera arbete. Det är oärligt och ovärdigt, och jag skäms inför mig själv. Inför von Kloch skäms jag däremot inte ett vitten. Helt visst är han innerst inne en god man, men hemmets skötsel förstår han inte.

Ha en fin söndag, allihop!

Den tionde sånggudinnan

300_11409555

Vilken bok? Den tionde sånggudinnan av Carina Burman.

Var har jag fått tag på den? Biblioteket!

Vad handlar boken om? En kvinnlig litteraturforskare ingår ett vad om att hitta något intressant arkivmaterial om Sophia Elisabeth Brenner (1659 – 1730). Och hon söker verkligen!

Vad tycker jag? Minnesgoda bloggläsare minns att jag började på denna bok för länge länge sen. Jag fick ju lov och ta om, jag blev lite avbruten av semesterlivet där i somras. Sist och slutligen var boken helt okej. Jag vet inte om jag skulle kalla den här en detektivroman direkt, som det står på baksidan. Nå visst, huvudpersonen letar ju spår efter det kvinnosaksförbund som Sophia Elisabeth Brenner verkar ingå i, det är väl det som menas. Mest behållning av den här boken har man om man kan förstå hur man blir så fascinerad av ett ämne att man vill veta ALLT, ett visst historiskt intresse (för man får verkligen reda på mycket om hur det var att vara kvinna i början på 1900-talet), och ett visst litteraturintresse. Men om jag inte hade haft de här tre egenskaperna skulle jag inte ha tyckt den här boken var något vidare. För en gångs skull tycks jag alltså befinna mig precis i bokens målgrupp- händer inte alltför ofta!