Fair Helen

Fair Helen by Andrew Greig

Vilken bok? Fair Helen av Andrew Greig.

Var har jag fått tag på den? Inhandlat på nätbokhandel.

Vad handlar boken om? Det finns en skotsk ballad som heter Fair Helen of Kirkconnel Lea. Andrew Greig dyker in i balladen och tecknar en bild av hur händelserna i balladen kan ha gått till.

Vad tycker jag? För det första, Andrew Greig läser man för att man gillar hans språk- i mitt tycke är han kanske främst poet, och detta tycker jag fast jag hittills bara läst hans prosa. För det andra, för att läsa en bok som utgår från en skotsk ballad ska man nog vara lite nördig då det gäller Skottland, och historia, gärna medeltidshistoria. Men uppfyller man detta, eller har intressen som går i den här riktningen, då är det här en underbar bok. Andrew Greig väjer aldrig för det som är mindre fint i tillvaron (det vill säga det som inte syns i en ballad, hur gruvlig den än är) och inte heller undviker han livets små detaljer, vilket gör att personer och berättelse känns levande. Och det här gör han på ett språk som får mig att tycka att livet kanske är hemskt, men det är oerhört vackert. Här får jag också anledning att fundera på vad som händer med dem som står på sidan om, och med dem som är med om en stor händelse men överlever. Det är mera sällan jag läser böcker ur det perspektivet.

Utmaningar: Detta är väl bara min andra bok från Skottland i år, och om jag ska läsa 12 st som jag tänkt ger det ju ett genomsnitt på en bok per månad, vilket då innebär att jag är en smula efter. Men- det är mycket kvar av året ännu.

En smakbit ur Fair Helen

Det har gått lite långsamt med att läsa böcker från Skottland för mig i år. Jag har ju tänkt mig att delta i Goodreadsutmaningen Read Scotland med 11-15 böcker lästa i år, inofficiellt siktande på 12, dvs en i månaden. Det blev en läst i januari, men sen har det inte blivit någon. Inte så bra alltså, och något borde göras. Vad jag gjorde var att jag satsade på att skämma bort mig själv med en bok av en författare vars böcker jag hittills gillat, som skriver en historisk bok (ping!) som utspelar sig på medeltiden (ping!) som baserar sig på en medeltida ballad (extranörd-ping!)

En version av balladen:

 

Vilken bok kommer man till med denna beskrivning? Jo:

Fair Helen by Andrew Greig

Fair Helen av Andrew Greig.

Här kommer en bit från s. 35:

Never to be born is best. In student days we used to quote that to each other, and marvel at our world-weariness.
Now I look out the window at the ordinary day, the North Esk in spate, the kestrel pinned to the sky. I eat plum tart with warm spiced wine, and think on Helen and Adam, Jed and Bell and Eleonora Jarvis, young Watt, Janet Elliot, the fighters and schemers and all those who just plodded along, head down, through another day.
The nib scores the paper as a knife scores the arm, bleeding ink. The tart is excellent and the wine lingers in the throat. So much for antique wisdom.

Jag önska en skön söndag åt alla, och om du vill läsa mer smakbitar ska du gå till Flukten fra virkeligheten!

 

Electric Brae

Electric Brae by Andrew Greig

Vilken bok? Electric Brae av Andrew Greig.

Var har jag fått tag på den? Beställde den för ett par månader sen, från en nätbokhandel för secondhand-böcker. Den här har tydligen varit en biblioteksbok i sitt tidigare liv. Den kändes inte rätt att läsa före nu.

Vad handlar boken om? Jimmy och hans svåra förhållande med Kim, artist, betydligt yngre än honom, och om vänskap. Den handlar också om att klättra, framför allt om två vänner som tänkt klättra uppför Old Man of Hoy på Orkney. Och om barn och barndom, och om Skottland.

Vad tycker jag? Det här är en ganska sorglig bok, men på ett bra sätt. Om vad man måste hitta inom sig för att kunna existera. Och om att göra saker bara för att de borde göras. Och sådana där lätta och lättsamma saker som hör ihop med sommar och semester 😉 Ja, för nu har jag faktiskt semester! Vädret idag var inte heller direkt iskylande, så det kändes bekvämt att ha shorts till och med. Sommarvärme är det kanske inte direkt, men man tar vad man kan få antar jag. Det gör dom i den här boken i alla fall. Det märks bra att Andrew Greig också är poet. Och för folk som reagerar negativt på otrohet i böcker, så meddelas härmed att det förekommer i den här boken. Otrohet kan få mig att avbryta en bok i mitten. Men när det gäller en bok av Andrew Greig kan det hända att man (alltså jag) gör undantag.

Bokbloggsjerka: bäst hittills

Vilken är den bästa bok du har läst hittills i år? undrar Annika i veckans bokbloggsjerka.

Jag kan inte säga vilken som varit den absolut bästa, ni fattar väl.. Jag kan säga några som hör till de bättre.

Lex bok av Sara Kadefors, Oskuld & arsenik av Dorothy Sayers (vilket påminner mig, det finns ju flera böcker av henne och jag har bara läst denna enda. De får väl bli min semesterläsning, kanske..), Blomsterspråket av Vanessa Diffenbaugh och When they lay bare av Andrew Greig.

6d7884822f009fa597a4c5354514141414d6741untitledLex bok by Sara KadeforsThe Language of Flowers by Vanessa…

Tillagt senare på eftermiddagen: om någon vill veta vad jag skrev om böckerna då jag läste dem är det relativt enkelt via sidan Lästa böcker 2014, där länkar jag till vad jag läst.

When they lay bare

6d7884822f009fa597a4c5354514141414d6741

Vilken bok? When they lay bare av Andrew Greig.

Var har jag fått tag på den? Nätbokhandel med secondhandböcker.

Vad handlar boken om? En son hälsar motvilligt på sin pappa för att pappan ska få träffa den kvinna han tänker gifta sig med. En kvinna flyttar in i ett övergivet hus med sin serie ärvda tallrikar, tallrikarna verkar visa en historia som plötsligt verkar skrämmande aktuell. Det handlar också om vad en smygtittare kan få se, och om gränser mellan verklighet och fantasi, förr och nu, och regionen Borders.

Vad tycker jag? Jag är i det närmaste hänförd. Det var kanske lite svårt för mig att komma in i boken, på grund av att det här är en bok som är gjord för att läsa lite i taget, sen fundera lite, och sen låta det smälta, och först efteråt angripa nästa stycke. Jag är ju mera av en läsare som slukar snabbt annars. Språket är underbart, nästan poesi. Det har drag av en grekisk tragedi, alla har sina förutbestämda roller (bara att läsaren inte vet vilka de här rollerna är i början) och händelserna utvecklar sig i en bestämd riktning alldeles oavsett hur personerna sprattlar och strävar emot.

I Kaosutmaningen blir det här en bok med en hbtq-huvudperson. (Nej, jag tänker inte utveckla det närmare. Det får den se som läser boken.) 6/40 lästa i Kaosutmaningen 2.0, om jag räknat rätt.