En smakebit på søndag

en smakebit

Det är söndag, och Flukten fra virkeligheten samlar som vanligt ihop smakbitar ur bloggarnas läsning. Denna vecka blir det en smakbit ur ”Fallvatten” av Mikael Niemi. Det är den första boken jag lånat från biblioteket till min platta. Och det gick ju riktigt bra. Man får dock bara låna en bok i veckan, så det lär nog dröja innan e-biblioteket kan ersätta det vanliga biblioteket för mig. I skolbiblioteket hade ettorna samma begränsning när jag gick i skolan, en bok i veckan var det som gällde. Mycket snart gjordes undantag för mig, för som läraren som skötte biblioteket sa: ”Begränsningen är ju för att man verkligen ska hinna läsa det man lånat, och jag tror inte du har svårigheter med det”.

Egentligen borde jag läst den här i höstas när vi hade översvämning här på grund av allt regn, men kanske det hade blivit för mycket på en gång, även om översvämningarna här var av en mildare art än i boken ”Fallvatten”, det blev inga flodvågor i älvar här. Smakbiten kommer från s 72-73.

Fallvatten

-Hjälp! började hon skrika. Hjälp, hjälp…

Det lät så ensamt att hon slutade. På stränderna syntes ingen som vinkade, ingen som kunde hjälpa. Ödslighet.

Sedan upptäckte hon tyget. En gul rygg med reflexer, en arbetsväst. Den flöt snabbare än hon, närmade sig och passerade värdigt mitt i malströmmen. Upp ur kragen stack en människonacke, en blond hårkalufs som sakta vajade av och an. Ansiktet var vänt ner i mörkret, som om han studerade något i djupet, betraktade det som virvlade runt därnere. Över ryggen stod det Vattenfall.  

Annonser

Stjärnorna

Det var ju länge sen jag delade med mig ur julklappsdiktboken. Det bör åtgärdas. Här kommer en dikt av Edith Södergran.

 

Stjärnorna

 

När natten kommer

står jag på trappan och lyssnar,

stjärnorna svärma i trädgården

och jag står i mörkret.

Hör, en stjärna föll med en klang!

Gå icke ut i gräset med bara fötter;

min trädgård är full med skärvor.

Bokbloggsjerka- ärliga recensioner?

I Annikas bokbloggsjerka denna veckan är frågan:

Är du 100% ärlig i dina recensioner/omdömen?

Det korta svaret blir: Jo.

Det längre svaret: Jag är en humörmänniska. Jag skriver till och med ibland om de böcker jag läser att åsikten kan bero på mitt humör- ibland är jag bara inte på humör för en viss typs bok, och om jag ändå läser en bok av den typen, tycker jag kanske sämre om den än jag annars skulle göra. Också tvärtom- om jag går omkring och längtar efter att läsa om spöken, och då hittar en medelbra bok om spöken, då verkligen älskar jag den. Om jag skulle läsa samma bok om spöken när jag känner för romantisk läsning, då skulle det inte klicka på samma sätt. Men det jag skriver om boken är vad jag tyckte om den när jag läste den.

Eftersom jag dessutom läser de böcker jag skriver om här från pärm till pärm sker det en naturlig gallring i mina recensioner. De allra sämsta böckerna läser jag inte till slut. Därför finns det alltid något positivt med de böcker jag skriver om här.

Det ovidkommande pladdret: Jag är så lycklig att jag for på damkörens vinterbad i går kväll (fast jag var tveksam; det var flera år sedan mitt förra vinterbad). För första dagen på länge fryser jag inte alls, och då är det ändå -17 grader utomhus idag. För hårda vinterbadare meddelas att: nej, jag kan inte doppa mig utan bastu- jag går till och med först i bastun, innan jag tar ett dopp. För den som aldrig har provat meddelas att: det är lättare att doppa sig på vintern än på sommaren, och man får njuta av att känna sig varm flera dagar efteråt.

The Iron Wyrm affair

The Iron Wyrm Affair by Lilith Saintcrow

Vilken bok? The iron wyrm affair av Lilith Saintcrow.

Var har jag fått tag på den? Antikvariatsbesök innan semesterresan.

Vad handlar boken om? Steampunkmiljö. Någon tar livet av alla mentaths (någon slags logiker/uppfinnare) i London. Emma Bannon, magiker, ska skydda Archibald Clare, den sista mentathen som är kvar i livet.

Vad tycker jag? Nja. Medelmåttligt. Ibland blir det så med steampunk, författaren villar in sig i en massa miljöbeskrivningar och beskrivningar av hur saker funkar, medan det som för min del för en berättelse vidare (karaktärer, relationer, till viss del händelser) blir lite i bakgrunden. Inte för att det är händelsefattigt det här, det är som den värsta actionfilm. Kanske det är problemet. Jag är väl inte actionfilmstypen.

Fem böcker att läsa på strandsemester

Här har jag samlat förslag på böcker man kan ta med när man drar på strandsemester. Min strävan att uppnå balans i tillvaron avspeglar sig i urvalet- när jag ligger i palmbladens skugga väljer jag alltså sällan böcker om sol och drinkar vid poolen. Däremot brukar jag passa på tillfället att läsa tjocka böcker när jag har semester och gott om lästid.

1. De fattiga i Lodz – Steve Sem-Sandberg. Historien om ghettot i Lodz kräver annat väder än snålblåst och snöblandat regn, det skulle bli alldeles för tungt att läsa i sånt väder. En välskriven bok och en sorglig historia om ghettot och mannen i dess mitt, Rumkowski.

2. Den oövervinnelige – Peter Englund. En mastig faktabok om svensk politik från 1648 och framåt. Missförstå nu inte ordvalet mastig – boken är flytande skriven och inte i onödan svårsmält – den är bara en lång faktabok om en tidsperiod som jag hade lite referenspunkter till.

3. The game of kings – Dorothy Dunnett. Den här boken började jag på ett par gånger, och la sen bort. Men tredje gången gillt, i somras fick jag plötsligt rätsida på den. Och när läsningen har börjat flyta, så blir det intressant. Men: Det finns referenser till saker man aldrig i sitt liv har hört talas om. Språket kan vara krångligt. Man ska läsa varje bokstav i varje ord på varje rad på varje sida annars missar man nånting. Det hjälper om man har en god insikt i Skottlands 1500-tal. Och ändå, efter alla de här trösklarna, då ser man plötsligt fin historia och en huvudperson som det inte finns många av.

4. Svärdet och spiran eller En värld utan slut – Ken Follett. Riktigt trevlig läsning, Svärdet och spiran handlar om ett katedralbygge på 1100-talet. En värld utan slut utspelar sig i samma stad 150 år senare. Böckerna är lättlästa, men långa nog att kvalificera sig in på min semsterlista.

5. Ciderhusreglerna – John Irving. Okej, här förekommer det simning i pool. Men barn på barnhem och aborter, det är annars avkylande nog att läsa. Och en ganska uppslukande historia är det också.

Det var ju mycket forntid det där. Alla de här är böcker som jag har haft med mig på semestrar när jag räknat med att det finns lästid och det blev väl historiebetonat för att jag gillar att läsa historiska böcker antar jag.

The Emperor of Lies by Steve Sem-SandbergDen oövervinnerlige : om den svenska…The Game of Kings by Dorothy DunnettThe Pillars of The Earth by Ken FollettThe Cider House Rules by John Irving