Mockingjay

Mockingjay

Vilken bok? Mockingjay av Suzanne Collins.

Var har jag fått tag på den? Internetbokhandel.

Vad handlar boken om? Nu är jag mycket osäker på vad jag kan säga som inte avslöjar vad som händer i de två tidigare delarna. Så jag väljer att avstå.

Vad tycker jag? Jo tack, det här var mer likt del ett i serien så jag tyckte mycket bättre om den här. Mycket nöjd med slutet och de val som Katniss gör. Det var mera fart och fläkt i boken igen, till skillnad från hur jag uppfattade  del två. Trilogin som helhet är alltså läsvärd. Man kan väl inte direkt hoppa över del två heller, där finns händelser som för handlingen framåt.

Annonser

I’ve been Booked!

Jag ville ju naturligtvis vara med på Booked. Vem vill inte få böcker att läsa? Nå, hittills har jag inte lyckats få en bok ännu, men däremot dök tidningen Skriva upp i postlådan häromdagen.

Det var ju intressant att läsa om hur man tjänar pengar på sin blogg, men man borde nog ha MÅNGA läsare för att dra nytta av eventuell annonsering. Jag får nog fortsätta att blogga bara för mitt höga nöjes skull.

Nej, jag har inte tänkt mig att börja skriva en bok. Men det fanns ju mycket intressant att läsa ändå i tidningen för en inbiten läsare, författare som berättar om skrivande är även intressant ur läsarperspektiv. Vem vet när man får nytta av att veta hur man skapar en trovärdig psykopat? 🙂 Knappast någonsin, men det var riktigt kul läsning!

Så, tack för en trevlig lässtund!

Klassikersommar del två!

Nu har jag läst min andra klassiker denna sommar, i Lyrans utmaning.

Vilken bok? The age of innocence av Edith Wharton.

Var har jag fått tag på den? Detta är ett mysterium. Men den har funnits på min hylla länge.

Vad handlar boken om? New Yorks bästa kretsar på 1870-talet, och Newland Archer som ska gifta sig med May Welland. Då dyker den något tvivelaktiga Ellen Olenska upp och problem uppstår.

Vad tycker jag? Det är fullt av mångordiga beskrivningar i den här boken. Jag brukar inte vara förtjust i det. Men det här är liksom en karta över hur man ska uppföra sig och vara vid denna tidpunkt på denna plats tillsammans med de här människorna, och jag kan inte se hur det skulle kunna vara det om inte det fanns beskrivningar. Bra gjorda är dom också, beskrivningarna. Boken andas nostalgi för något förgånget.

Om du gillar den här boken, tycker jag att du kan pröva läsa ”Brideshead revisited” av Evelyn Waugh. Den boken handlar om en helt annan tid och en helt annan plats, men har den samma känslan av längtan till något som redan försvunnit, enligt min åsikt i alla fall.

Veckans tema: naturligtvis!

Det här var den första boken jag kom på med sommar i titeln. För vad kan veckans tema vara annat än sommar? Det är midsommar, vädret har varit helt okej (faktiskt mer än okej), jag börjar min semester och vi åt jordgubbar och drack champagne.

Idas sommarvisa

Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart på sommarn och gör lite somrigt, då kommer blommorna snart. Jag gör så att blommorna blommar, jag gör hela kohagen grön, och nu så har sommaren kommit, för jag har just tagit bort snön.

Jag gör mycket vatten i bäcken, så där så det hoppar och far. Jag gör fullt med svalor som flyger och myggor som svalorna tar. Jag gör löven nya på träden och små fågelbon här och där. Jag gör himlen vacker om kvällen, för jag gör den alldeles skär.

Och smultron det gör jag åt barna, för det tycker jag dom kan få, och andra små roliga saker som passar när barnen är små. Och jag gör så roliga ställen, där barnen kan springa omkring, då blir barna fulla med sommar och bena blir fulla med spring.

Trevlig lässommar åt alla.

Bokbloggsjerka- störande berättarteknik.

Finns det några berättartekniska detaljer som författarna använder sig av som  du kan störa dig på? Var specifik och ge exempel om du kan!

Det här frågar Annika i veckans bokbloggsjerka.

Det här tyckte jag först var en svår fråga. Jag tänker helt enkelt inte så mycket på tekniken bakom berättelserna jag läser. Och jag tänkte först svara att jag kan läsa det mesta bara det är välgjort. Långa beskrivningar är en sak jag ofta stör mig på, men långt ifrån alltid, till exempel. Boken jag läser just nu är ett exempel på rätt bra beskrivningar, fast dom är långa och många. (Jag läser ”The age of innocence” av Edith Wharton) Men så slog det mig. Det finns faktiskt en sak jag absolut inte kan med. När boken jag läser slutar med en cliffhanger. När historien i boken inte alls får någon form av slut. Jag känner mig manipulerad, som om jag inte skulle läsa följande bok i serien om inte författaren lurar mig till det. Kära du som skriver böcker: Jag lovar, är boken bra så läser jag följande bok i serien. Och du måste väl ändå tycka att din bok är bra, när du nu en gång har skrivit den?

Ett hemskt exempel på cliffhanger-slut är ”The knife of never letting go” av Patrick Ness, en i övrigt förträfflig bok.