En smakebit på søndag – idag om hästar

Jag läste ju ”Drömbokhandeln” av Laurence Cossé förra helgen. Det är en bra bok, och en av de bra sakerna är att det finns en lista på böcker som nämns i boken, alltså som finns i Drömbokhandeln.

Med denna lista i bakhuvudet följde Cormac McCarthys bok ”Dessa vackra hästar” med mig hem från biblioteket. Bland annat så här står det på baksidan:

John Grady Cole är den siste i raden av flera generationer ranchägare. Det är 1949, hans farfar har just dött och hans far, som kom tillbaka från kriget helt förändrad, flyttar in till stan. Modern vill ingenting hellre än lämna Texas för gott. John Grady är för ung för att ta hand om ranchen och är därmed berövad det enda liv han känner till.

Citatet kommer från sidan 135 och handlar om vackra morgnar på hästryggen.

Han brukade gå till köket i mörkret för att dricka kaffe och sadla hästen i gryningen när bara de små ökenduvorna var vakna i fruktträdgården och luften var frisk och sval och han och hingsten kom ut ur stallet i sidled medan djuret kråmade sig och stampade i marken och krökte nacken. Sedan red de ut på vägen till ciénagan längs randen av kärrmarken medan solen steg och fick andflockar att lyfta ur det grunda vattnet eller gäss eller skrakar som flaxade iväg över vattnet och skingrade diset och förvandlades till fåglar av guld när de steg i ett solsken som ännu inte var synligt från el bolsóns botten.

Mera smakbitar hos ”Flukten fra virkeligheten”!

  

Annonser

Jag ska se film! (och som bonus finns en dikt i detta inlägg.. )

Ja, alltså, i mitt liv är det en ovanlig grej att gå på bio. Och nu ska jag dessutom se en film utan att ha läst boken först. Det gäller Les Misérables. Förstås är det ju främst musiken jag väntar mig något av, men det känns ändå väldigt ovanligt att se en film utan att ha läst boken. Det motsatta brukar vara fallet när det gäller mig. Läs boken, men strunta i filmen, det är jag det.

les

För övrigt idag är jag lite glad över vad den yngre pepparkakspojken väljer att göra när har är förbannad och frustrerad. Han greppade nämligen gitarren och började spela. Något har jag gjort rätt som mamma om jag har lyckats förmedla att musik är en tillflykt.

THE BLUE GUITAR

The man bent over his guitar,
A shearsman of sorts. The day was green.

They said, ‘You have a blue guitar,
You cannot play things as they are.’

The man replied, ‘Things as they are
Are changed upon the blue guitar.’

And they said then, ‘But play, you must,
A tune beyond us, yet ourselves,
A tune upon the blue guitar
Of things exactly as they are.’

Wallace Stevens skrev den dikten.

Pojken i randig pyjamas

The Boy in the Striped Pyjamas by John Boyne

Vilken bok? Pojken i randig pyjamas av John Boyne.

Var har jag fått tag på den? I ett gult hus som kallas biblioteket.

Vad handlar boken om? Brunos familj måste plötsligt flytta för att hans pappa har fått ett nytt fint jobb. De flyttar från Berlin till ett ställe där det bor människor i randig pyjamas bakom ett stängsel. Bruno tycker det är trevligt att det finns en pojke han kan prata med bakom stängslet.

Vad tycker jag? Både jag och den äldre pepparkakspojken läste den här boken. Vi var båda så där ljumma i våra omdömen. Visst kan man läsa den här boken, men något måste är det inte. Pepparkakspojken (11 år) tyckte det var lite konstigt att man bara fick veta vad Bruno trodde och tänkte om saker och ting, man fick aldrig riktigt veta hur det var ”på riktigt”. Jag hade ju inga problem med det där att se vad som hände genom ledtrådarna man fick i Brunos tankar. Vet inte riktigt vilken ålder boken egentligen riktar sig till, emellanåt kändes den barnslig och emellanåt fanns nog saker som ett barn åtminstone borde ha en vuxen att diskutera med.

Hanteringen av odöda

Handling the Undead by John Ajvide Lindqvist

Vilken bok? Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist

Var har jag fått tag på den? I ett bibliotek nära mig.

Vad handlar boken om? Plötsligt vaknar de döda i Stockholm. Vad gör man när ens man som ska begravas om två dagar, istället kommer hem? Journalisten som är först på plats i sjukhusets bårhus, vad gör han?

Vad tycker jag? Jag blir ju inte stel av skräck. Men jag uppskattar att se hur man behandlar situationen med döda familjemedlemmar som plötsligt inte är döda, det är tankeväckande och bra skrivet. Och insikten om att det inte är för den dödes egen skull man vill att de ska komma tillbaka, utan att det är för egna orsaker, för att man tyckte om den man var tillsammans med den som inte längre finns. Den insikten är det jag tar med mig från boken.

Lässvackor- bokbloggsjerka

jerka11 Det är fredag och dags för bokbloggsjerka. Annika ordnar bokbloggsjerkan varje vecka, till förnöjelse för oss andra bokbloggare! Den här veckan undrar hon:

Brukar du drabbas av lässvackor ibland och hur gör du i så fall för att ta dig ur dem?

Jag tror väl att alla har lässvackor. Jag tycker det finns olika slag av svackor dessutom. Ibland beror lässvackan på att man inte riktigt hittar det som man vill läsa just då. Kanske jag har läst en riktigt, riktigt bra bok och det känns som om vad än jag läser kommer det inte att vara lika bra. Eller jag hittar inte den slags bok jag helst vill läsa just då helt enkelt. I det fallet är det ofta bra att läsa gamla favoriter. ”Wuthering heights” kan man alltid läsa en gång till, eller så är det i min värld.

Ett annat slag av lässvacka är när man envist försöker ta sig igenom en bok som man inte tycker är bra, eller inte förstår sig på. Människor får ibland idéer om att de ”borde” läsa en viss bok, eller man kanske har någon form av måsteläsning som visar sig vara mindre bra, tentläsning är ju klassikern men all slags tvångsläsning hör hit. Då vill man inte börja på någon annan bok, men samtidigt vill man inte läsa den boken man håller på med heller. I den situationen slutar det ofta med att jag läser mycket lite eller inte alls. Det enda botemedlet mot det här slaget av lässvacka jag känner till är att sluta läsa den boken som inte är bra. Alltid har man ju inget val, om det verkligen är måsteläsning. Då får man bara glädja sig åt sina nytvättade fönster, eller nystrukna skjortor istället.

En tredje form av lässvacka blir det när man helt enkelt inte har tid att läsa. Trots allt har dygn bara 24 timmar, och jag måste spendera en viss mängd av de timmarna med att sova, för migrän är obehagligt. Då måste man vara listig. Boka arbetsmöten på annan ort som innebär en längre tågresa till exempel. Massor med lästid, och inte så mycket annat man kan göra. Man KAN också läsa medan man äter, lagar mat, dammsuger, plockar i och ur diskmaskiner, stryker, promenerar till affären, osv.  Jag har hört om folk som sitter och läser i omklädningsrummet på gymmet också. Jag tror att det här måste vara någon form av lösning på motsvarande situation, ett sätt att hitta tid för läsning i en stressig vardag.

Jag kan rent teoretiskt förstå att det finns lässvackor som beror på att det känns som om man helt enkelt inte vill läsa också. Det har hittills inte drabbat mig. Jag tror att man kan försöka ta sig ur sådana lässvackor genom att läsa gamla favoriter. Eller kanske försöka få mer lugn och ro omkring sig, jag tänker mig typ att fara till sommarstugan och inte ha en massa annat omkring sig som tv, dator osv.

Det var mina tankar om lässvackor.