Lovsång till vardagen.

Är det inte lite skönt med vardag? Matlåda med till jobbet, påminna sonen om att ha rätta böcker och saker med till skolan, rutiner.

Jag gillar höst, och jag gillar till och med vardag, åtminstone litegrann.

Det jag inte riktigt gillar är ju förstås att den äldre pepparkaspojken nu flyttat till sitt internatsrum, vi hjälpte honom flytta in nu i veckan. Men till och med det är ju redan bekant, det är hans andra år på skolan nu.

Den här låter som en höstlåt tycker jag. Nu tänder vi ljusen, lyssnar på höstmusik och börjar höstmyset!

Annonser

Internationella kattdagen

 

black-cat-silhouettes-1

Det lär vara internationella kattdagen idag, och en sån dag kan jag ju inte missa att uppmärksamma här på bloggen. Bloggen är ju utrustad med katt, men eftersom han firar sommarlov ännu, så ser jag inte till honom jättemycket- en stund på morgonen bevärdigar han oss med sin närvaro, och eventuellt kan han tänkas sällskapa lite på kvällskvisten också, speciellt om vi går och simmar. I och med att bloggkatten dyker upp alltid då han tycker det händer något intressant här, så betyder det ändå att han är någonstans i närheten och bara inte känner för att umgås så mycket.

img_20180614_070602_893495832412.jpg

Margaret Atwood har skrivit en kattdikt. Den är inte alls passande för säsongen, men jag tar med den , och sen får ni komma ihåg den till februari. 

February

Winter. Time to eat fat
and watch hockey. In the pewter mornings, the cat,
a black fur sausage with yellow
Houdini eyes, jumps up on the bed and tries
to get onto my head. It’s his
way of telling whether or not I’m dead.
If I’m not, he wants to be scratched; if I am
He’ll think of something. He settles
on my chest, breathing his breath
of burped-up meat and musty sofas,
purring like a washboard. Some other tomcat,
not yet a capon, has been spraying our front door,
declaring war. It’s all about sex and territory,
which are what will finish us off
in the long run. Some cat owners around here
should snip a few testicles. If we wise
hominids were sensible, we’d do that too,
or eat our young, like sharks.
But it’s love that does us in. Over and over
again, He shoots, he scores! and famine
crouches in the bedsheets, ambushing the pulsing
eiderdown, and the windchill factor hits
thirty below, and pollution pours
out of our chimneys to keep us warm.
February, month of despair,
with a skewered heart in the centre.
I think dire thoughts, and lust for French fries
with a splash of vinegar.
Cat, enough of your greedy whining
and your small pink bumhole.
Off my face! You’re the life principle,
more or less, so get going
on a little optimism around here.
Get rid of death. Celebrate increase. Make it be spring.
cat-silhouette-clip-art-4-girl-writes-with-cat
Förresten, minns ni min teori om att Lars Winnerbäck alltid har en låt som passar? Här kommer Katt över taken!

 

 

 

Första veckans jobb efter semestern

Den har jag klarat av idag. Jag har kunnat simma egentligen så mycket jag har lust med ändå, när det är varmt ännu långt in på kvällen hinner den som jobbat också ta sig ett dopp.

free-clipart-2

Det som inte är lika bra är att jobba i denna hetta. Jag har fläktar och allt möjligt, men för det mesta är det ändå för varmt för att tänka. Så jag lyssnar på musik istället.

Snart blir det ändå augusti, hoppas den månaden är lika trevlig som den brukar vara!

Konsert på en trappa

Häromkvällen gick maken och jag på konsert. Det var fråga om en liten tillställning på bibliotekets trappa (i grannstaden) och jag har nog inte varit på en konsert på en trappa förr, vad jag vet.

img-20180705-wa00001334157562.jpg

Månskensbonden (killen i svart jacka) hade några medhjälpare med också.

img-20180705-wa00011006583222.jpg

Och eftersom mina bilder inte har ljud så delar jag ett par låtar också, om ni vill ha lite melankoli i sommarkvällen.

Jag tyckte det funkade utmärkt med musik på trappan, hoppas det blir fler tillfällen!