Sommarteater!

Det blev ett besök på sommarteater också i år. En pjäs som utspelade sig 1985, vilket definitivt syntes på kulisser och på skådespelarnas kläder.

img_20180704_202050601748811.jpg

Vi vet att året var 1985 därför att just den sommaren hade Motörhead verkligen konsert här. Det är ändå det enda som har verklighetsbakgrund i pjäsen. Som förresten heter ”Lemmy badade aldrig i Närpes å”. Det blir ändå väldigt lite Motörhead och hårdrocksmusik, lite synd tycker jag, tur kanske någon annan tycker. Musiken var annars väldigt välplacerad och väl använd, en av pjäsens starka sidor tyckte jag.

img_20180704_1909211878915375.jpg

Annars ska väl årets version av sommarteater i Närpes kallas drama, det är åtminstone en hel del drama, sorg och för all del något att skratta åt också. Fantastiskt duktiga skådespelare också, jag vet ju att de är amatörer men det glömmer jag när jag tittar.

Sommarteater är en av mina sommartraditioner, och jag är glad att det finns eldsjälar som för traditionen vidare!

 

Annonser

La la ..

Känner mig perfekt i synk med världen just nu när jag såg La la land på bio igår kväll, det skrivs rätt mycket om filmen just nu i samband med Oscarsgalan. Mitt sällskap var inte riktigt imponerad av filmen, men själv gillade jag, även om den inte alls var så som jag hade väntat mig. Jag hade kanske tänkt mig en traditionell romantisk film, men det är den inte riktigt. Istället handlar den mera om drömmar, om att våga drömma och om att orka tro på drömmen igen och igen. Men också, underligt nog, om att drömmar kan ändras, och att det kanske inte är fel det heller. Och så kommer en stor dos bitterljuvhet på slutet. Det som mitt ickeimponerade sällskap och jag var överens om var att musiken är ett definitivt plus, som lyfter filmen. Och steppa- vem kunde tro att man skulle steppa i en film idag! Så, så där kort sagt, lite udda men sevärd film.

Lars Sund på biblioteket i Kristinestad

Jag berättade ju i början av veckan att jag skulle till biblioteket och lyssna på Lars Sund. Det var jag också, och han pratade om sina böcker, förstås, men också om varför Bloomsday ( ja från Ulysses/ James Joyce) kanske skulle vara bättre som Finlands självständighetsdag, Runebergs eventuella serbiska influenser, och smugglarkungen Otto Niska samt hans exfru som tydligen blev lärarinna i Björneborg. Bland annat.

Tyvärr kunde jag inte vara kvar ända till slut, så det blev ingen signerad bok. Men en intressant stund i alla fall!

Barnet från ingenstans

Vilken bok? Barnet från ingenstans av Kari Rosvall/Naomi Linehan.

Var har jag fått tag på den? Lånad från biblioteket.

Vad handlar boken om? Kari Rosvall berättar om hur hon fick reda på att hon var ett av Hitlers Lebensborn-barn.

Vad tycker jag? Det började med att vi i bokklubben funderade på biografier, och jag kom till att det var längesen jag läst någon sådan. Så när den här stod på en hylla i biblioteket var min hjärna redan lite inställd på att läsa om olika människors liv. Det är en relativt intressant berättelse om hur Kari aldrig riktigt vetat vem hennes föräldrar var, och hur det är när hon äntligen träffar sin biologiska mamma och tycker hon är lite -konstig. Det får sin förklaring, men först sedan Kari själv blivit 64 år. Lite brör hon också hur svårt det är att själv bli förälder som adopterad.

Kulturtanten på spökjakt!

Nu har jag varit med om något riktigt spännande! Jag varit i ett spökhus vid midnatt!

Om vi börjar med huset: Det är fråga om muséet Carlsro. År 1896 uppförde skeppsredaren Carl Alfred Carlström en sommarvilla på stranden till sjön Storträsket. Det var tidens inneställe för sommarvillor, och det har funnits flera liknande hus runt sjön men nu finns endast Carlsro kvar.

Envisa rykten gör gällande att det spökar i Carlsro. Det kan vara fråga om skeppsredaren själv, som i början på 1900-talet gick i konkurs och begick självmord. Huset fungerade som hotell fram till cirka 1940, och det betyder ju att många människor med skiftande öden har vandrat i rummen på Carlsro, kanske någon av dem blivit kvar. En piga som jobbade i huset när det var hotell hade också hört rykten om spökerier, och brukade klä ut sig i lakan och skrämmas. Pigan är sedan länge borta, men spökerierna fortsätter. Det finns till exempel en säng på andra våningen där det ser ut som om någon suttit om morgnarna, oavsett hur noggrant sängen blivit bäddad av muséets anställda innan de gått hem på kvällen. Museibesökare har sett en man i cylinderhatt vandra omkring i huset, flera har också sett en man i uniform på andra våningen. Byrålådor öppnas, det hörs röster från tomma rum, på vintern när huset borde vara tomt ser förbipasserande att det lyser i fönstren, osv. Man får ju tro vad man vill..

20160821_001130

I sommar har Natalia Kaleva varit guide på Carlsro. Bilden här ovanför är Natalias tolkning av en vinterkväll med ljus i fönstren, och en man i cylinderhatt som smyger omkring. Natalia fick den goda idén att ordna en utställning med sina tavlor i muséet, och dessutom öppnade hon utställningen med en nattlig vernissage.

20160820_232832[1]

Vi drack punsch på punschveranden, såg på utställningen och fick höra spökhistorier, och vid slaget 12 var det dags för en vandring i muséet, annars mörkt men vi hade ficklampor.

20160820_233303[1]

Men nej. Jag såg inga spöken. Jag hade däremot en stämningsfull kväll med tavlor, musikunderhållning och spökhistorier!