Dagens juldikt 2

Översnöade dagar

långsamt framglidande

rutornas isträdgårdar

glimrande av frusna dikter.

En gång hatade jag vintern,

blommornas förgörare,

trollkarlen med ishänder

kramande fåglar till döds.

Sedan upphörde jag plötsligt att hata.

Jag såg träden bereda sig till en stor vila,

tankfullt och villigt axla kåporna av silver.

Skulle jag missunna dem denna ro

för min egen rastlösa kärleks skull?

Viola Renvall

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s