Onsdagsbetraktelse #79

Mina onsdagsbetraktelser tog paus, jag glömde helt enkelt bort att jag brukade skriva något sånt här på bloggen. Sist hade jag just varit på magnetröntgen, ser det ut som. Efter det har jag mest jobbat och rensat trattkantareller, så ni har inte missat mycket i och med mina uteblivna onsdagsbetraktelser.

Jag fick för mig att jag ska läsa en grundkurs i litteraturvetenskap. Jag tänkte det skulle vara både intressant och nyttigt för en som ändå jobbar med böcker varje dag. Det som jag kan säga nu efter att ha lämnat in en uppgift är att det helt klart begränsar tiden för min vanliga läsning. Vet inte hur jag varje gång glömmer bort att kurser och studier alltid också kräver en hel del tid.

Annat jag hunnit med: Det var höstmarknad i stan i helgen, jag gick flera varv och tittade på folk och försäljare och hittade till och med en julklapp. I somras kändes det inte ännu helt rätt med marknad, men nu var det alldeles som det brukar vara. Vår lilla stad har en levande marknadstradition, men det har varit en ofrivillig paus i marknaderna liksom i alla andra tillställningar.

No Time to Die poster.jpg

Vi gick på bio och såg Daniel Craigs sista Bondfilm. Det var en Bondfilm upphöjt i tusen, skulle jag säga. Bond hann knappt visa sitt vapen så föll skurkarna som furor, det var kulsprutor i sportbilarna som kom fram med en knapptryckning, klockor med specialfunktioner, ja ni vet allt det där. Maken och jag tolkade det som att det var gjort lite med glimten i ögat och att filmmakarna själva haft förmågan att driva med Bondkonceptet. Det ska bli spännande att se vart Bondfilmerna kommer ta vägen efter den här filmen. Någon form av förändring lär det bli, men jag tror ju inte det slutar göras Bondfilmer. Dom är nästan som Nora Roberts böcker, en genre i sig själv.
På tal om böcker, jag har faktiskt inte läst Ian Flemings böcker om James Bond. Är det någon som har läst dem? Kanske vi skulle ha någon i bibliotekets bokmagasin om jag går upp på vinden och söker.

Lite i Bonds stil så har vi också provat flyga i flygsimulator i helgen. En sån där riktig flygsimulator, som ser ut precis som en riktig cockpit och man ska dra i spakar och trycka på knappar precis som piloter gör. Vi fick välja flygfält att försöka landa på, jag valde naturligtvis Edinburgh. Det var på ett sätt inte ett så lyckat val, simulatorn använde äkta väderförhållanden enligt flygplatsens rapporter och övrig trafik enligt Flightradar, så jag fick försöka landa ett plan på en tätt trafikerad flygplats med regn och hård vind. Nå, i en simulator händer inget farligt ändå.

Så det har varit en händelserik vecka i en för övrigt ganska jämntjock höst. Nu går vi in i mer stillsamma tider igen, tror jag.

Lämna en kommentar