Idag funderar Elisamatilda på namn.
Har du eller har haft något smeknamn?
Egentligen inte, och jag tycker Sara har inte något givet smeknamn heller. Men då min syster var väldigt liten och inte kunde säga ”r” så kallade hon mig för Sasa.
Har du velat heta något annat?
Jag har ju läst en hel del, och jag tyckte alltid att alla flickor/kvinnor i böckerna hade så mycket bättre namn än jag, möjligen då med undantag för Anne (på Grönkulla) som hade ungefär lika kort och tråkigt namn som jag, och Jane (Eyre), samma motivering. Men i längden är det kanske inte så kul att heta Rullgardina Krusmynta eller något motsvarande. Och jag blev absolut mer nöjd med mitt namn när Mauro Scoccos låt Sarah kom!
Vet du vad ditt namn betyder?
Sara betyder ”furstinna” eller ”prinsessa” enligt Wikipedia.
Finns det något namn som går igen i din släkt?
Nej. Min morfar hade en moster (tror jag) som han gillade och som hade hetat Henrika, så han brukade hålla fram att någon skulle kunna döpas till Henrika. Jag eller min lillasyster eller vår kusin till exempel. Men så blev det nu inte.
Matchar ett namn med personligheten?
Jag tror snarare att personer vi känner som heter något färgar hur vi tycker personer är som har ett visst namn. Och för all del personer i böcker som vi läser om också, jag skulle nog bli förvånad om jag mötte en jätteblyg My till exempel.

funderar… jo, vi har R i våra barns namn
Barn lär sig att säga r, men eftersom jag är äldre än min syster så minns jag det fortfarande..
men både Anne på Grönkulla och Jane Eyre var ju starka personligheter som färgsatte sina namn. men visst är det föga troligt att en skulle möta en blyg lilla My
Jo förvisso, men namnen var korta och enligt mitt tonårsjag tråkiga..
Sara är jättefint och internationellt dessutom, något jag tycker är ganska viktigt nu då världen har blivit så mycket ”mindre” dvs. vi reser, flyttar och umgås över hela jordklotet. Jag är nog mer Snusmumriken tror jag…
Jag är också mer Snusmumriken än lilla My!
När min yngsta dotter föddes tyckte min bror att hon skulle heta Sara eftersom jag var så gammal – 41 år – när hon kom till världen. Det blev Åsa istället som jag hade bestämt medan hon ännu låg i magen. Kanske det var synd att hon inte fick heta Sara eftersom Åsa är hopplöst internationellt. Hon har tillbringat ett år i Kina och det var ständigt besvärligt med namnet.
Ingrid
Fast inte ska man egentligen tänka på det där internationella så mycket tycker jag, då tror jag att en hel del fina namn skulle försvinna.
Pingback: Fem en fredag v. 38: Kontraster - elisamatilda.se