En smakbit ur A conspiracy in Belgravia

Trevlig söndag till alla! Här kommer det just nu en regnskur, vilket egentligen är bra för då har jag tålamod att sätta mig ner och blogga lite. Annars var fredag och lördag riktigt fina dagar, inte så varma men soliga. (Vill ni veta vad jag gjorde i fredags kan ni se på mitt förra inlägg! )

Jag vet egentligen inte om söndagssmakbitarna har semesterpaus eller inte. Vanligtvis turar Betraktninger~ tanker om bøker och Flukten fra virkeligheten om att samla smakbitarna varannan söndag. Semesterpaus eller ej, jag kommer att dela en smakbit ur boken jag läser just nu. 

A conspiracy in Belgravia av Sherry Thomas är en bok från London på sent 1800-tal, och här antas att Sherlock Holmes egentligen var en kvinna som hette Charlotte. Eftersom det inte var möjligt för en kvinna att vara detektiv så hittade hon på en bror, Sherlock, som täckmantel. Smakbiten kommer från sidan 75-76.

Charlotte walked into her room, shut the door, and leaned back against it, a hand over her face.
It had been a long, strange day, from Lord Bancroft’s proposal to Mr. Finch’s nondisappearance. And to think, only a little more than twenty-four hours ago, she had kissed Lord Ingram. Very briefly, to be sure, but the first time in more than a decade, a moment of stark, all-engrossing heat.
Events were easy to deal with. Emotional responses, less so. They were not crisp or factual. They mutated at will. They expanded to fill all available space in one’s consciousness and left no room for anything else.
And no clarity with which to think.

Vi ska fortsätta vår lugna söndag, vi hade tur och lyckades åka iväg på en cykeltur innan regnskuren. Mot kvällen kanske vi tar oss för att elda bastun. Och så kanske vi planerar nästa veckas semesteräventyr?