En smakbit ur Dvalan

Nu är damkörens 40-årsjubileum lyckligen överståndet, sångerna sjungna och festen bortstädad.

Då är det bara att göra som jag brukar de flesta söndagar och dela en smakbit ur boken jag just nu läser. Den här boken har jag vetat en tid att jag vill läsa och nu verkar det ha blivit dags för den:

Smakbiten kommer från sidan 93:

Jag sitter på tunnelbanan på väg till Fridhemsplan och Stockholms sjukhem.
En av sjuksköterskorna ringde och sa att far har blivit sämre och gärna vill träffa mig. Visst blev jag orolig, men inte alltför upprörd- det händer ganska ofta att de ringer när far har dåliga dagar.
Utanför fönstret passerar ljusgröna trädkronor och överblommade syrener. Om omständigheterna hade varit annorlunda skulle jag säkert njutit av grönskan och värmen som äntligen har kommit, men nu är det ju som det är. min far är döende och från Samuel har jag inte hört ett ljud.
Tre dagar.
Han har varit borta i tre dagar nu utan att höra av sig nu och det har krävts en nästan omänsklig självdisciplin för att inte kontakta honom. Det har aldrig gått så lång tid utan att vi har hörts av tidigare.

Ha en fin söndag, idag hittar ni fler smakbitar på bloggen Betraktninger!