Kulturkollos veckoutmaning, om småstäder.

Den här veckan är det småstäder för hela slanten i Kulturkollo. Jag vet inte om jag är kvalificerad till att tala om småstäder, jag bor alltså inte så centralt så att det skulle likna någon småstad det här, jag bor ute på rena bondlandet. Å andra sidan var det ju en tid sedan jag skrev något inlägg i kategorin ”Sara uttalar sig om sånt hon inte vet något om”, så det är väl dags för ett sånt! Innan jag svarar på frågorna ska jag dock länka till ett blogginlägg av en bekant till mig, som handlar om det här ämnet. Från det stora till det lilla, har hon skrivit om. Det här är livet på små orter i ett nötskal:

Tänk att vara känd. Alltså inte som i famös, men känd av någon. Att inte behöva förklara sig. Känslan av att höra till. Tryggheten i att vara sedd. Kvalitetscertifikatet i att bli betjänad av bästisens lillebror. Det välgrundade med att samma tre dagistantor som skötte min syster också sköter min son. Smidigheten med att inte vara ett personnummer utan en person. Styrkan i att inte stå ensam.

Och så knepigheten förstås med att man gått i skolan med områdets enda psykolog. Men det är ett annat kapitel.

För så är det ju. Inte någonstans är du okänd och anonym, ens om du skulle vilja vara det.

Men till Kulturkollos frågor:

Vilken boks eller films småstad skulle du vilja flytta in i?

Astrid Lindgrens småstäder känns kanske ganska givna som svar här. Jag skulle bra kunna tänka mig att bo i samma stad som Lotta på Bråkmakargatan, till exempel. Jag får väl bara lära mig att se upp för små barn på för stora cyklar, och så.

Jag tror också att jag skulle trivas i Avonlea, där Anne på Grönkulla bor. Kanada slår mig också som ett sympatiskt land att bo i, även om det känns lite långt borta.

Jag undrar- är det bara i barnböcker som småstäder får vara trevliga och inte så fulla av hemligheter som små ställen kan vara i vuxenböcker?

Vilken boks eller films småstad vill du aldrig ens besöka, någonsin?

Aldrig ens besöka, är ju kanske lite drastiskt. Och den här staden jag svarar nu har sina goda sidor också, så skulle jag bo där skulle jag inte vara totalt olycklig, det skulle jag inte. Men faktum är att Björnstad (Fredrik Backman) inte lockar mig alls. Det kan bero på att jag inte alls är idrottsintresserad, kanske, så jag skulle ju hamna utanför direkt. Det kan också bero på att Fredrik Backman är så bra på att beskriva de få alternativen som finns och det att ibland är alla val en kan göra dåliga val, och det gör att jag på något sätt kommer att associera det med själva stället. Och inte alls tänker på att just det är sånt jag egentligen lever med varje dag, för så kan det vara i små städer.

 

Annonser

4 reaktioner på ”Kulturkollos veckoutmaning, om småstäder.

  1. Så väldigt fint om småstäder!
    Och jag håller med dig om Björnstad – där hade jag verkligen känt mig utanför, jag som är ointresserad av hockey. Jag kände mig utanför redan när jag läste boken…
    (förresten älskar jag dina avsnitt med ”sara uttalar sig…”)
    (och förresten 2: det var nog ett tag sedan jag faktiskt besökte din sida (jag använder feedly annars), och du har ju gjort om den? Snyggt!)

  2. Håller med om att Björnstad inte lockar alls! Men om jag fick välja att flytta till en småstad skulle jag välja Maria Langs Skoga – trots alla mord. 😛

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s